Idag, 40 år efteråt, står år 1968 fortfarande som en symbol för motstånd och uppvaknande.
I början av året hade den nationella befrielserörelsen i Sydvietnam, FNL, tillsammans med nordvietnamesiska styrkor inlett den så kallade Tetoffensiven mot USA:s krigsmaskin. Tetoffensiven slutade visserligen inte i en militär triumf, men gjorde Vietnamkriget alltmer politiskt omöjligt. Tetoffensiven blev början till slutet för USA:s krig i Indokina (Vietnam, Kambodja och Laos).
Sedan följde den historiska kampen i Frankrike och den dittills största generalstrejken i Europa – tio miljoner strejkade i maj 1968 i Frankrike.
Därefter följde det stalinistiska Sovjetunionens militära ingripande i Tjeckoslovakien i augusti, som krossade de förhoppningar som ”Pragvåren” hade väckt.
Offensiv kommer under år 2008 att spegla flera av de många epokgörande händelser som skakade världen år 1968. Vi börjar med den viktigaste av dem alla: Frankrike i maj 1968.
Denna Offensivspecial bygger på boken France 1968, Month of revolution – lessons of the General Strike, av Clare Doyle (CWI). Boken skrevs i samband med 20-årsjubiléet av maj ’68 och Offensiv har kortat ned texten.
Massrevolten i Frankrike inleddes med studenternas kamp och när sedan arbetarna trädde in på scenen omvandlades proteströrelsen till en politisk kraft som kunde ha avskaffat kapitalismen och ändrat historiens gång.
Den 29 maj 1968 ”var regeringen i det närmaste maktlös. Den röda fanan hade inte bara hissats på fabrikerna runt om i landet. Den vajade också på offentliga byggnader. Administrationen var paralyserad… Möjligheten till ett maktövertagande betraktades som realistisk men hängde på kommunisternas hållning”, skrev Knut Ståhlberg, som 1968 var Sveriges Radios korrespondent i Paris, i sin biografi över de Gaulle.
Kommunistpartiet och den största fackliga centralorganisation (CGT, som stod kommunistpartiet nära) svek emellertid och räddade kapitalismen. Det franska kommunistpartiet, då ett massparti, reste sig aldrig efter sveket 1968. Idag kämpar partiet för sin överlevnad.
Förutsättningarna fanns för att arbetarna fredligt skulle kunna ha tagit makten i Frankrike 1968 och byggt en ny socialistisk framtid, om detta vittnar denna Offensivspecial.
Kommunistpartiet ursäktade sin vacklan med att tiden inte var mogen och att ett maktövertagande riskerade att provocera fram en kapitalistisk reaktion i skepnad av en militärkupp och i förlängningen ett inbördeskrig. I grunden handlade det dock om att kommunistpartiet för länge sedan hade övergett den revolutionära socialismens program, strategi och taktik; dess hållning var rakt igenom inomkapitalistisk.
För 40 år sedan var världen annorlunda. USA och Sovjetunionen tävlade om makt och inflytande i världen. De totalitära regimerna i Sovjetunionen och Östeuropa, som kallade sig socialistiska, men i själva verket styrdes av en byråkratisk elit, fruktade också ett socialistiskt genombrott i Frankrike. Därför gav man kommunistpartiet ”rådet” att eftersträva stabilitet och inte utmana kapitalismen.
Stalinismen i Öst kollapsade 1989-90, och det tillsammans med de gamla arbetarpartiernas (socialdemokrater, så kallade socialister och kommunister) högerkurs spred förvirring och besvikelse. Den socialistiska medvetenheten föll tillbaka och aktiviteten sjönk.
Nu står vi på nytt inför en tid av masskamp och arbetarrörelsens återuppbyggnad på socialistisk grund. Att studera lärdomarna och erfarenheterna från Frankrike 1968 kommer att vara en viktig del i att återvinna gamla kamptraditioner och socialistiska ideal.
Än idag jagas Frankrikes kapitalistklass av spöket från maj ’68. I denna Offensivspecial kan du läsa om varför.
Offensivs redaktion