Frankrike: Strejk för arbetsrätten

2006-12-10 16:54:31




”Marken bränner under fötterna på Villepin.” Så summerade nyhetsbyrån Reuter situationen i Frankrike efter tisdagens strejker och massdemonstrationer. På 135 platser genomfördes möten och demonstrationer på strejkdagen.
Om högerregeringen, under premiärminister Dominique de Villepins ledning, inte ger vika måste strejkerna den 28 mars följas av en generalstrejk som helt stannar landet.

Under flera veckor har elever, studenter och arbetare kämpat mot den nya nyliberala lagen eller anställningskontraktet CPE, som gör de under 26 år rättslösa på arbetsmarknaden. Lördagen den 18 mars demonstrerade upp emot 1,5 miljon på 150 platser runt om i Frankrike mot regeringen och CPE. Detta var de största demonstrationerna i Frankrike på länge.
CPE kommer att leda till permanent magont och otrygghet för unga, de skulle varken kunna få hyreskontrakt eller lån idag, eftersom de kan stå arbetslösa imorgon. De ungas svar har varit: ”Till barrikaderna!”.
Söndagen den 19 mars samlades 450 representanter för de ockuperade universiteten (drygt 60 av 84 universitet) till en jättelik konferens, där de krävde att fackföreningarna skulle utlysa en icke tidsbegränsad generalstrejk, som inte skulle avbrytas förrän lagen (CPE) avskaffas. Fem av sju studentfack avvisade också i lördags de Villepins trevare om kompromiss.
I tisdags genomförde de tre stora fackliga centralorganisationerna (CGT, CFDT och FO) och flera mindre fackliga federationer i praktiken en generalstrejk som stannade kollektivtrafik och transporter. Arbetare i post, skola, banker, statlig media, el, fjärrtåg, pendeltåg och tunnelbana gick ut i strejk redan från klockan åtta på kvällen den 27 mars. Den fackliga centralorganisationen FO har sagt sig vara öppen för att utlysa en icke tidsbegränsad generalstrejk.

Allt fler går med

Proteströrelsen har vuxit lavinartat de senaste veckorna, särskilt bland gymnasieelever. Ungefär 600 av landets 4 300 gymnasier har ockuperats.
Regeringens svar på den höga ungdomsarbetslösheten och höstens kravaller i förorterna är nyliberala attacker på arbetsrätten.
Men CPE kommer inte att skapa några nya fasta jobb för ungdomar. Den verkliga orsaken till regeringens attacker är att man vill göra det lättare att sänka lönerna för alla arbetare med hjälp av försämrad anställningstrygghet. Man börjar med att attackera ungdomars rättigheter för att sedan gå till angrepp mot andra grupper. Laurence Parisot, ordförande i Frankrikes motsvarighet till Svenskt Näringsliv, gjorde detta klart med sitt uttalande om att: ”man inte kan bota undomsarbetslösheten isolerat, förslaget borde gälla alla grupper – inte bara ungdomar”.

Politisk kris

Premiärministern de Villepin har satt sin politiska karriär på spel då han fortfarande trots protester och massiv opinion står fast vid förslaget. Han kan inte ens räkna med stöd av hela sin regering. Till och med den reaktionäre inrikesministern Nicolas Sarkozy, som ämnar ställa upp i presidentvalet 2007, har tagit avstånd från premiärministern och öppet manat till kompromisser. Med populistiska uttalanden om att: ”20 år av arbetslöshet, 15 år av medioker ekonomisk tlllväxt, tio år av reallönesänkningar, sju regimskiften sedan 1981 – vi kan inte klandra ungdomen för att säga det deras föräldrar tänker” hoppas Sarkozy värva röster och stärka sin ställning inför presidentvalet. Splittringen i toppen och sprickorna inom kapitalistklassen är ett uttryck för hur djup den politiska krisen är idag. Villepin, som kom till makten efter att en klar majoritet röstat nej till EU:s nyliberala grundlag eller konstitution, leder en regering i kris.
I ett desperat försök att blidka fackföreningarna har han sagt att CPE möjligen kan ändras så att provanställningen bara begränsas till ett år och att arbetsgivarna måste ge åtminstone någon motivering till varför man avskedar. Men det var allt för små eftergifter för att fackledningen med ansiktet i behåll ska kunna sluta en kompromiss med regeringen.

Ligger i koma

Den 11 mars stormade den hatade kravallpolisen, CRS, som genom åren fått ett antal döda demonstranter på sitt samvete, det ockuperade Sorbonne-universitetet i Paris. Sorbonne var huvudskådeplatsen för revolten i maj 1968. Kravallpolisen använde tårgas och batonger, och så mycket våld att till och med Paris borgmästare protesterade.
Under kampens gång har många demonstranter blivit brutalt misshandlade av kravallpolisen. Cyril Ferez, en 39-årig medlem i post- och telefacket SUD-PTT, ligger i koma efter att kravallpolisen slagit ned honom vid demonstrationen i Paris den 18 mars. Han pendlar fortfarande mellan liv och död. Polisen påstod först att han misshandlats av andra demonstranter, sedan att han varit berusad och snubblat. Men bildbevis visar hur han får ta emot flera batongslag av kravallpolis som sedan trampar på honom innan han släpas iväg.
Flera demonstranter har vittnat om att polisen använder provokatörer som startar bråken och om att den ordinära polisen driver demonstranterna mot CRS poliskedjor.
I Montpellier attackerades en demonstration som fridfullt tågade till ett köpcentrum med tårgas, batonger och gummikulor. En polis skar upp huvudet på en demonstrant med en stol. I Grenoble bombarderade CRS de sista kvarvarande demonstranterna i torsdags med så mycket tårgas att folk som bodde i husen runt omkring var tvungna att fly från sina hem.
Hittills har 1 400 arresterats. På flera håll berättas det om att de med invandrarbakgrund är de första som grips av polisen, som genomsyras av rasism. Inom statsapparaten finns emellertid en rädsla att polisvåldet ska leda till en upprepning av vad som hände 1986 när den unge Malik Oussekine dog av hjärtfel efter att ha blivit misshandlad av polisen. Hans död följdes av en upptrappad kamp som tvingade regeringen att backa.

Kopierats av centern

I Sverige har centerpartiets Maud Olofsson, ivrigt påhejad av Svenskt Näringsliv, lagt fram ett förslag som är en kopia av CPE. Även om Maud Olofsson kanske backar efter massprotesterna i Frankrike, så visar centerns förslag vilken politik som väntar även i Sverige – oavsett vem som vinner valet.
Trots den enorma folkliga rörelsen mot CPE så är det inte något av oppositionspartierna som fullt ut ställt sig på ungdomens och arbetarnas sida. Socialistpartiet (socialdemokraterna) manar folk till lugn och att rösta på partiet i nästa års val för att avskaffa CPE. Kommunistpartiet och CGT, den fackliga federation som står partiet nära, deltar i protesterna men har inte uppmanat till generalstrejk. Inte heller de två vänsterpartierna LO och LCR, som ibland betecknas som trotskistiska, har arbetat för en generalstrejk.

Program för seger

Rörelsen behöver ett program och strategi för seger, annars kommer aktiviteten att dämpas och entusiasmen ersättas av missmod. Backar inte regeringen nu, måste nästa steg bli en generalstrejk som förbereds gemensamt av elever, studenter och arbetare. På så sätt kan kampen drivas till seger och utvecklas till en politisk rörelse mot ett nytt arbetarparti och en framtida arbetarregering.

Nikolaj Cyon

Frankrike i revolt – en bakgrund
CPE, le contrat première embauche, (första anställningskontraktet) innebär en upp till två år lång provanställning för ungdomar under 26 år. Under denna provanställning kan de avskedas när som helst, utan att arbetsgivaren behöver ange något skäl.
Lagen klubbades igenom i början av mars och var en del i en rad försämringar i anställningstryggheten. Förutom det speciella så kallade anställningskontraktet för unga infördes även ett särskilt kort- tidskontrakt på 18 månaders anställning för personer som uppnått 57 år.
Redan i augusti förra året beslutade den franska högerregeringen att införa en ny form av anställningskontrakt för småföretag med högst 20 anställda (CNE). Kontrakten innebar provanställning i upp till två år utan anställningsskydd.
Enligt det franska konjunkturinstitutet har ”CNE inte skapat ett enda nytt arbetstillfälle” (Aftonbladet 7 februari).
Nästan en av fyra franska ungdomar är utan arbete. Var tionde ung kvinna räknas som fattig.
Enligt tidningen Libération är 80 procent av Frankrikes unga motståndare till CPE. Totalt är två av tre emot den nya lagen.
CNE och dess utvidgning i form av CPE ingår i regeringens och arbetsgivarnas strävan att pressa löner och försämra arbetsvillkor.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!