foto: Marcus Kollbrunner
RS deltog i Göteborg 2001, men lyckades ändå ge ut Offensiv veckan efter.
”Tyvärr kunde jag inte närvara på den nyligen avslutade kongressen som uppmärksammade 10-årsjubiléet för RS och veckotidningen Offensiv.Socialismo Revolucionário, CWI i Brasilien, hade kongress samma helg, vid en mycket spännande tidpunkt för vår sektion.
Men jag kunde inte låta bli att skicka en hälsning till RS och Offensiv, då den har så mycket att göra med min egen historia som medlem i CWI.
För första gången hölls kongressen i Haninge, där jag bodde praktiskt taget under alla mina 15 år som heltidare för Offensiv och RS.
Jag flyttade dit i augusti 1990 och märkte snabbt att det var vår hemmaplan. Vid tidningsförsäljningar mötte jag personer som känt oss sedan de första ”offensivarna” flyttat till Haninge i slutet av 1970-talet. De första kampanjerna jag var med och drev, mot hyreshöjningarna hösten 1990, mot det första Irakkriget i början av 1991 och den långvariga och ännu pågående kampen mot rasismen, fick ett väldigt positivt bemötande. Allt detta var viktiga byggstenar för att lägga den grund som ledde till genombrottet i det senaste valet.
FIRANDET AV 10 ÅR med veckotidningen Offensiv ligger mig ännu varmare om hjärtat. Jag är väldigt stolt över att ha bidragit till det enorma språng som lanseringen av veckotidningen innebar, men även till perioden innan, som beredde marken för veckotidningen.
Det kan nästan vara svårt att tänka sig nu, men när jag började hjälpa till med tidningen gjordes den inte med dator. Hur många idag har hört talas om ”composer”, ”barytpapper”, ”reprokamera” eller vet vad vi använde vaxmaskinen till? Det var först i november 1990 som den första tidningen gjord på dator kom ut och det skulle dröja några år till innan vi fick internet.
Under den första tiden med veckotidningen fick vi fortfarande åka till tryckeriet och lämna över skivor med originalet, en resa på 5 timmar tur och retur. Det tekniska språnget var också en förutsättning för veckotidningen.
VI SKRIVER HISTORIA med veckotidningen, bokstavligen. Att titta igenom tidningarna de senaste 10 åren är att få en bild av vår nutidshistoria. Jag vill nämna ett par av de viktiga höjdpunkterna där veckotidningen har spelat en nyckelroll:
Ett av de mest sålda nummer av veckotidningen var nummer 369, när syndikalisten Björn Söderberg blev mördad av nazisten Robert Vesterlund, i oktober 1999. Vid den stora manifestationen på Medborgarplatsen till hans minne, som samlade tiotusentals i protest mot nazistdådet, sålde vi hundratals tidningar. Vi såg folk som hade gjort plakat av vår förstasida. Men det som utmärkte oss var inte bara att vi skrev mycket och bra om nazismen, utan att vi också hade en linje för kampen, vilket vi var ensamma om. Vi argumenterade för att facken borde utlysa en landsomfattande politisk strejk mot nazistvåldet, med möten på alla arbetsplatser. Att vi stod för ett alternativ gjorde att vi hade självförtroendet att sälja tidningen, medan andra gav bort sina tidningar, och vi fick en enorm respons.
DET BÄSTA NUMRET av Offensiv hittills enligt mitt tycke, är nummer 454, Göteborgsnumret. Efter de historiska protesterna mot Bush och EU-toppmötet 2001, som möttes av en under modern tid oemotsvarad repression – vi minns skottet som nära nog dödade Hannes Westberg. Trots sömnlösa nätter och dagar fyllda av aktiviteter, lyckades vi ändå vid hemkomsten göra en 20-sidig tidning som innehöll det bästa materialet om Göteborg. Den första sidan var klar efter 22-tiden på tisdagkvällen, då vi normalt sett skulle lämna in tidningen vid midnatt. Först klockan sju på morgonen var tidningen klar. När journalisten Erik Wijk kom ut med den första upplagen av sin bok om Göteborgskravallerna, var det numret av Offensiv den mest citerade tidningen.
Jag kommer aldrig att glömma när vi gjorde tidningen ett par månader senare. Att försöka redigera mittsidan om Sydafrika under denna eftermiddag var nästan omöjligt, då jag hade tv:n påslagen på mitt skrivbord och knappt för ett ögonblick kunde ta bort blicken från rutan. Det var tisdagen den 11 september år 2001 och återigen måste vi på några timmar analysera en ny vändning i världshistorien. Kontakten med CWI var en nyckelfaktor i att vi kunde göra en så snabb och djup analys.
DAGEN EFTER SKULLE jag tala om Göteborg på ett offentligt möte i Sundsvall. Min inledning handlade under 5 minuter om Göteborg och under 55 minuter om terrordåden och om den nya situationen som hade öppnats upp. Det var slående att mötets deltagare från andra politiska riktningar stod helt svarslösa inför den nya situationen. I Offensiv veckan efter hade vi 13 sidor med analys av den 11 september 2001.
Det finns otaliga många andra exempel på viktiga ögonblick, som alla finns nedtecknade i tidningens historia.
JAG VILL AVSLUTA med att uppmana alla som får chansen att ta en dag eller två att titta igenom de 500 numren av veckotidningen Offensiv. Förutom att få en fantastisk överblick över vår nutidshistoria och vårt eget partibygge, så kan ni vittna om att det allra mesta av det vi skrivit har motstått tidens tand. Jag vet att jag har lärt mig oändligt mycket genom att jobba med veckotidningen.
11 000 kilometer skiljer min nuvarande brasilianska sektion från Offensiv, men våra politiska band och vår kamp för oss närmare varandra än någonsin. Arvet från dessa tio år tillhör hela CWI och är något som kamrater i Brasilien med stolthet kan återberätta om här. Vi har en historia vi kan vara stolta över, men den bästa delen återstår för oss att skriva tillsammans.
Socialistiska och revolutionära hälsningar,
Marcus Kollbrunner
MARCUS KOLLBRUNNER var med i veckotidningen Offensivs redaktion ända fram tills han flyttade till Brasilien år 2005.
