Den oerhört lyckade manifestationen och folkriksdagen mot vinster i välfärden den 17 september bojkottades av de stora tidningarna, radio och TV, trots att det handlar om Sveriges idag viktigaste politiska stridsfråga. Att den breda folkopinion som nätverket Välfärd utan vinst ger en röst åt ändå djupt oroar välfärdens profitörer visas av hät-ska attacker i efterhand från Håkan Tenelius på Vårdföretagarbloggen, Per Gudmundsson på Svenska Dagbladets ledarblogg och debattören Erik Laakso i Dagens Samhälle.”Detta nätverk saknar inte betydelse för den debatt som nu rasar om vinster i välfärden. Därför finns det skäl att granska sällskapet närmare”, skrev Håkan Tenelius på Vårdföretagarnas blogg, bara för att dra igång en hetskampanj mot att S- och V-politiker deltar i en kampanj tillsammans med ”trotskister” i Rättvisepartiet Socialisterna (RS), Socialistiska partiet och andra som han försöker peststämpla som kommunister.
Tenelius åsiktsregistrerar sedan i ett nytt inlägg ”hela listan” av personer bland de 32 som undertecknade debattartikeln i Aftonbladet som han anger som medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna eller andra trotskistiska eller kommunistiska grupper, antagligen genom att googla på personer som har citerats i Offensiv.
Låt oss berätta att han i åtminstone 6 av 16 fall är helt fel ute – något som inte lär bekymra honom. En av dem som fått RS som partibeteckning är till exempel socialdemokraten Wellington Ikuobase, som är ordförande för LO Gävle.
Hela listan publiceras sedan åter-igen av Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarblogg, under rubriken ”Trotskisterna bakom S-kraven på vinstförbud” – något som besvaras av Sanne Tefke, en av nätverket Välfärd utan vinsts initiativtagare här intill.
Än mer upp i falsett går den så kallade debattören Erik Laakso i Dagens Samhälle.
”Att politiker med folkligt mandat att agera inom den representativa demokratin ställer sig sida vid sida med odemokratiska krafter i ett gatans parlament är häpnadsväckande och fullständigt aningslöst”, skriver Laakso.
Han frågar sig också ”om inkommande motioner till den socialdemokratiska kongressen är författade av offensivare som försöker hitta nya vägar att infiltrera Socialdemokraterna”, och fortsätter i samma häpnadsväckande stil: ”Att RS lyckats infiltrera LO och LO-kongressen och få igenom motioner om vinstförbud inom välfärdsföretagen, mot LO-ledningens och det största fackförbundets rekommendationer, verkar uppenbart. Ska det bli likadant på vårens socialdemokratiska partikongress?”
Det är naturligtvis en helt barock verklighetsbeskrivning av en kongress där oss veterligt bara en medlem i RS deltog, om än med bravur.
Den f d socialdemokratiske riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand tar i ett svidande elegant svar tillfället i akt att bemöta alla sakliga argument som Laakso helt ignorerat i sitt sluggerbetonade utbrott mot att, som Silfverstrand uttrycker det, ”vi har den oerhörda fräckheten att på en offentlig plats ge uttryck för kritik mot att skattepengar avsedda för verksamheter inom skolan, vården och omsorgen försvinner till aktieutdelningar i när och fjärran”.
Säkert är att nätverket Välfärd utan vinst kan spela en viktig roll i opinionsbildningen, där hetsen från vinstintressets mest vulgära försvarsadvokater som Tenelius, Gudmundsson och Laakso mest slår tillbaka mot deras egen trovärdighet.
Men säkert är också att den nya partiledningen för S med Stefan Löfven i spetsen kommer att göra allt för att försöka hindra detta – tillsammans med de vinstkramare till exempel i ledningen för S i Stockholms län som vill avleda missnöjet till meningslösa krav på etiska koder om gott uppförande från vård- och skolbolagens profitörer.
Oerhört viktigt för den fortsatta kraftmätningen blir hur anhängarna av LO-kongressens krav på förbud mot vinster i välfärden kan stå upp mot de krafter i toppen på vissa fackförbund som försöker urvattna beslutet.
Arne Johansson
