Arne Müller, författare till boken Smutsiga miljarder, föreläste på Socialism i rörelse, som hölls i Luleå i helgen.
Under Socialism i rörelse i Luleå, som ägde rum under förra helgen, talade författaren och journalisten Arne Müller om den svenska gruvboomen. Offensiv tog tillfället i akt att intervjua Arne om detta.Du har skrivit boken Smutsiga miljarder om den svenska gruvboomens baksida och har tillsammans med Uppdrag Granskning gjort ett avsnitt som hette ”Kampen om gruvan”. Vad skulle du säga är kärnan, eller det mest intressanta, du sett om den svenska gruvboomen?
– Jag trodde själv när jag började bevaka den första början till en gruvboom för 10 till 15 år sedan att branschens miljöproblem i stort sett var under kontroll.
– Men i takt med att jag tittat närmare på de gruvor som varit igång en längre tid och de nya som startar har den bilden förändrats. 2010 gick jag och en av mina arbetskamrater igen-om samtliga gruvor i Sverige. Det visade sig att 8 av 13 överskridit minst ett av sina miljövillkor under år 2008 och 2009.
– Även vid den allra nyaste gruvan, Northland Resources järnmalmsgruva utanför Pajala, har redan flera miljöproblem visat sig under det första året.
Många frågar om arbetstillfällena, kan den frågan ställs som motvikt till gruvbolagens hetsjakt på snabba vinster?
– Arbetskraften är en kostnad för gruvbolagen, som man liksom andra kostnader försöker minimera. Just i gruvbranschen går detta ganska bra. Det är nämligen en bransch där produktiviteten ökat snabbt.
– Detta är något som jag kommer att titta närmare på, men det är till exempel värt att notera att Gällivares och Kirunas befolkning har minskat trots de enorma investeringar som LKAB har gjort i gruvorna i Malmfälten.
Har kommuner med nya gruvprojekt som exempelvis Jokkmokk något att lära av kommuner som Sorsele och Storuman?
– Tidigare byggde gruvbolag samhällen i anslutning till gruvorna. När jag har tittat på de nya projekten har jag inte sett ett enda exempel på att det finns sådana planer idag.
– Jag har mycket svårt att se hur små kommuner ska klara av att bygga bostäder, dagis, skolor, idrottshallar och allt annat som kommer att behövas för att skapa samhällen som är bra att bo i för de som ska jobba i gruvorna.
– Just nu är risken överhängande att det blir fråga om det som brukar kallas för ”fly in, fly out”, det vill säga att man pendlar långa sträckor till jobben. Fast i Norrland kommer det kanske snarare att handla om ”drive in, drive out”.
– Det är anmärkningsvärt att den här samhällsutvecklingen inte har lett till mer debatt och högljudda krav och protester från de berörda kommunerna.
En fråga som ställdes under seminariet på Socialism i rörelse var huruvida gruvboomens produktion
är samhällsnyttig, vad är ditt svar?
– Det finns inget enkelt svar på den frågan. I dag tas besluten om att starta en gruva helt utifrån om bolaget tror att de kan driva gruvan med vinst eller inte. Det vill säga att samhällsnyttan inte finns med i bilden.
– Med tanke på den hotande bristen på utvinningsbara metaller och problemet med utsläppen av växthusgaser borde den första frågan vara om det går att låta bli att starta nya gruvor genom större sparsamhet med metaller och en ökad återvinning. I vissa fall kanske svaret blir att det ändå finns skäl att starta gruvan, men säkert inte i alla.
– Till exempel kan man verkligen fundera över om det är rimligt att utvinna guldfyndigheter där guldhalten ligger på knappt ett gram guld per ton malm.
Den svenska mineralskatten är bisarrt låg, den ger en årlig inkomst till staten på ynka 1,3 miljoner kronor. Hur ser den frågan ut internationellt, är det lika eller är Sverige ett paradis för lycksökande företag?
– Ett enkelt svar på frågan hittar man om man tittar på de nya prospekteringsbolagens hemsidor. Flera av dom framhåller Sverige som ett land där skatter och andra regler är mycket gynnsamma för gruvbransch-en. Historiskt sett byggdes hela samhällen upp runt gruvorna, men idag går ju knappt några pengar tillbaka till staten från gruvorna.
Vem får betala infrastrukturen runt gruvorna idag, företagen eller skattebetalarna?
– Förra hösten anslog regeringen 1,3 miljarder kronor för att rusta upp och korta av vägen mellan gruvorna utanför Pajala och malmbanan. Flera av de andra nya gruvprojekt som planeras kommer att kräva stora investeringar i vägar eller järnvägar. När det gäller pengar för uppstädningen efter nedlagda gruvor finns det med dagens lagstiftning större möjligheter än tidigare att ställa krav på bolagen.
– Men jag har hittat flera fall där det är långt ifrån klart att pengarna kommer att räcka eller att de ekonomiska säkerheter som ställts verkligen håller i alla väder.
Kampen mellan olika miljöaktivister och organisationer verkar ha stärkts, inte minst när samebyar har ställt sig bakom protesterna i Kallak. Vad skulle du säga är det viktigaste draget för miljörörelsen härnäst?
– Exempel som Rönnbäcken, Kallak och Ojnareskogen på Gotland tycker jag visar att de olika lokala grupper som har engagerat sig i de här frågorna har haft en stor betydelse.
– Utan protesterna i Kallak skulle vi knappast ha sett den omfattande diskussion om gruvboomen som vi har haft under den senaste tiden. Att de olika lokala nätverken och aktionsgrupperna har börjat samarbeta och bland annat ordnar en mängd aktiviteter och även en demonstration i Stockholm (se rutan) flyttar naturligtvis fram positionerna.
– Skulle miljögrupperna öppna en dialog med de fackliga organisationerna inom gruvorna om både miljöfrågor, jobben och samhällsbyggandet kring gruvorna skulle detta kunna öka tyngden för en opinion som inte okritiskt godtar gruvboomen. Värt att notera är att Gruvtolvan i Kiruna sagt nej till ett stort planerat gruvprojekt för att man anser att effekterna av gruvverksamheten redan är så stora runt Kiruna.
RS Luleå
