5,8 procent i helgen är Sverigedemokraternas högsta siffra i Sifo någonsin. Det betyder att hotet om ett öppet rasistiskt parti riksdagen har ökat. Risken för rasistiskt våld från grupper som uppmuntras av SD:s siffror ökar också.Sifomätningen gjordes samtidigt som SD fick extrem uppmärksamhet i media. Både för sina s k ”landsdagar” och med debattartikeln i Aftonbladet där man hetsade mot muslimer.
De senaste veckorna bekräftar att riksdagspartierna inte klarar av att stoppa Sverigedemokraterna och att ytlig uppmärksamhet i media snarast ger SD extra reklam. Socialister och alla som vill stoppa rasismen måste dra sina egna slutsatser.
• Vad är faran med SD:s uppgång? Sverigedemokraterna är motståndare till alla kamprörelser efter- som rasismen är ett försök att splittra arbetare och ungdomar.
Arbetare och vanligt folk i Sverige och världen drabbas eller hotas av arbetslöshet eller för den som har jobb av en rad försämringar. Det beror dels på den djupa ekonomiska krisen, dels på attacker från arbetsgivare och politiker.
För att stoppa nedläggningar, nedskärningar och andra försämringar behövs gemensam kamp underifrån – det gäller både arbetare, elever och pensionärer.
Proteströrelsen i Göteborg den här hösten – som har räddat bibliotek, fritidsgårdar och kvällsöppen barnomsorg – skulle aldrig ha lyckats utan massdeltagande från förortsbor som kämpat tillsammans, både de som är födda i Sverige eller i något annat land. Samma sak gäller för att stoppa fabriksnedläggningar, vårdnedskärningar och lönesänkningar.
• Hur stark är rasismen? Sverigedemokraternas ökning just nu sker bland folk som säger hur de ska rösta, inte att de ska bli aktiva sverigedemokrater. Detta stöd kommer i första hand från dem som är missnöjda med de etablerade partierna och är beredda att därför till och med rösta på SD. Dessutom finns det sannolikt en mindre grupp som vill ha ett rasistiskt parti i riksdagen.
• Rasismen går att slå tillbaka. Det finns många exempel där rasister tappat stöd. Rasistiska Ny Demokrati åkte ur riksdagen 1994 när man avslö- jats som det högerparti man var samtidigt som protesterna mot högerpolitiken och den tidens ekonomiska kris ökade. På motsvarande sätt försvann Sverigedemokraterna ur debatten och fick minskat stöd när proteststormen mot högerregeringens för- sämring av a-kassan var som starkast på hösten och vintern 2006.
Men inte bara stora kamprörelser utan också även direkt kamp mot rasism och till stöd för rätten till asyl underminerar rasisterna. Stora elevde- monstrationer mot rasism i Sundsvall i mitten av 1990-talet gjorde att Sverigedemokraterna misslyckades med att få fotfäste. Flyktingars kamp mot utvisning har många gånger fått starkt stöd hos lokalbefolkningen, liksom där elever hotats med utvisning.
• Därför misslyckas partier och media. Att partierna låter mer och mer lika varandra, att få av dem – liksom media – saknar förankring i arbetares vardag.
Den socialdemokratiska debattören Lotta Gröning påstod till exempel i tv att det är SD som ”finns ute bland folk”.
Då börjar etablerade partier och media liksom i Danmark prata om ”problem med integrationen” där ”problemet” underförstått är invandrare, inte arbetslöshet eller låga löner eller bristfällig skola.
Partierna kan också ta över rasisternas argument, som folkpartiet i valet 2002 med kraven på språktester. Samma sak hände med Ny Demokratis omänskliga flyktingpolitik – den genomfördes till punkt och pricka av Moderater och Socialdemokraterna på 1990-talet.
• Ett socialistiskt svar. För socialister och alla som vill stoppa SD gäller att kamp mot rasism måste ingå i alla proteströrelser – och att antirasistisk kamp måste kräva stopp för nedskärningar, högerpolitik och arbetsgivarnas attacker.
Ledarkommentar i veckans Offensiv
