Förra året gjorde de tre stora elbolagen i Sverige – Vattenfall, Eon och Fortum – en vinst på sammanlagt 45 miljarder kronor. Ändå får hushållen betala miljardstöd till elbolagen för att de ska bygga mer miljövänliga kraftverk.Skulle man använda de tre stora bolagens vinst under förra året till att bygga ny vindkraft skulle det ge elkraft motsvarande ett ganska stort kärnkraftverk och man skulle i det närmaste kunna ge bort elkraften gratis under kraftverkens livstid. Poängen med detta exempel är att det visar att resurserna finns för en snabb omställning av elproduktionen, utan att det skulle behöva bli dyrt för de vanliga elförbrukarna, som ofta har mer än tillräckligt med räkningar ändå i slutet av månaden.
Men nu är det inte så. Istället ska ”marknaden” styra även när det gäller att få igång produktionen av miljövänlig el. Elcertifikatsystemet är det föga folkliga namnet på metoden för hur detta ska gå till.
Principen är att det ska ingå en viss andel förnyelsebar el i all el som säljs. Producenterna får elcertifikat utifrån hur mycket förnyelsebar el som de producerar. Elhandelsbolagen (som säljer elen till hushållen) köper elcertifikat för att nå upp till den andel som de behöver ha i sin elförsäljning. Kostnaden för certifikaten läggs sedan på elräkningen. Under förra året var pålägget en bit över 3 öre per KWh. För en eluppvärmd villa blir det knappt en tusenlapp per år. Inte jättemycket kan man tycka, men mellan 2003 och 2006 blev subventionen från elförbrukare till elbolagen elva miljarder kronor och de årliga beloppen kommer att öka under de kommande åren.
Den absurda principen att det är löntagare och pensionärer som får betala och storföretagen som hålls skadelösa går igen inom andra delar av energi- och miljöpolitiken.
I systemet med utsläppsrätter för utsläpp av koldioxid, får de kommunala värmeverken ingen tilldelning av utsläppsrätter alls från och med år 2008. I praktiken kommer det att innebära högre fjärrvärmepriser i de kommuner där det inte till 100 procent går att ställa om till biobränsle.
Samtidigt har industrin fått oförändrad tilldelning av utsläppsrätter för den nya perioden, vilket innebär att många företag i praktiken kommer att kunna göra sig ett antal miljoner kronor extra genom att sälja utsläppsrätter.
Praktfullt fiasko
Högerpartiernas och socialdemokraternas satsning på en avreglering av elmarknaden har blivit till ett praktfullt fiasko – men nu väntar mer av samma medicin. Det statliga Konkurrensverket har gått före och plogat. I en rapport som kom under förra året föreslog man utförsäljning av delar av det statliga ägandet i Vattenfall. Argumentet var att detta skulle minska ägarkoncentrationen. Den svenska basindustrin visade utifrån detta ett intresse av att gå in som delägare i Vattenfall. Nu har regeringen sagt att förslaget ska beredas i näringsdepartementet i år. Att en utförsäljning av Vattenfall skulle minska maktkoncentrationen inom elmarknaden och öka konkurrensen är naturligtvis rent nonsens. De tänkbara köparna skulle med all säkerhet vara någon av de andra giganterna inom elbranschen. Intressenterna skulle naturligtvis stå i kö. Vem skulle inte vara intresserad av att få del av en i det närmaste garanterad vinst på 40-50 miljarder kronor per år?Ett annat förslag som väckts av konkurrensverket är att bryta upp samägandet av kärnkraftverken. Poängen skulle vara att det inte går att enas mellan bolagen om att begränsa kärnkraftsproduktionen för att hålla uppe priserna. Något som det finns starka misstankar om skedde i början av 2000-talet.
Samtidigt skulle en renodling av ägandet av kärnkraftverken inte vara någon bra lösning. Skärpt konkurrens och strävan att pressa kostnaderna är ingen bra medicin inom en verksamhet där det är viktigt med en extremt hög säkerhetsnivå. I samband med tillbuden i Forsmark avslöjades det att det har tummats på säkerheten i jakten på att pressa kostnader. Även när det gäller fortsatt vattenkraftsutbyggnad kan det komma nya förslag från regeringen. I budgeten i höstas utlovades en utredning om vattenkraftens roll i energisystemet. Ett initiativ som har mottagits positivt av branschorganisationen Svensk energi, som gärna skulle vilja att det blev möjligt att bygga ut vattenkraften igen. Men med tanke på hur få outbyggda vattendrag det finns kvar i Sverige, och i hela Europa, skulle möjligheten att bygga ut vattenkraften i större skala möta ett berättigat förbittrat motstånd i de områden som berörs.
Krister Ahrén
