Enligt en undersökning av bostadsförmedlingen i Stockholm bland de drygt 220 000 personerna i bostadskön, anser sig bara 3 procent ha råd med att bosätta sig i en ny hyreslägenhet i innerstan.
– Vi bygger till största delen för de välbeställda, medger utan att blinka Pelle Björklund, vd på Stockholmshem – ett av Stockholms kommunala bostadsföretag.
Nu visar striden i Husby att Svenska Bostäders planerade renovering av miljonprogrammets slitna förortslägenheter till nyproduktionsstandard skulle göra dessa lika dyra som Hammarby sjöstads och nästan lika dyra som i innerstan (8 000-12 000 kronor i månaden för en ny tvåa).
Priset på de renoverade lägenheterna i Husby har uppskattats till 7 500 kronor för en tvåa och 9 500 för en trea, vilket betyder en hyreshöjning med 75 procent.
Detta är en allvarlig varningssignal till alla i hela landet som redan bor i miljonprogrammets slitna bostäder. Det är också ett dödligt hot mot hyresrätten som framtida boendeform.
Vad är orsakerna till de skenande hyrorna?
Huvudskälet till att kostnaderna just nu skenar beror på att högerregeringen från och med den 1 januari 2007 har tagit bort både de statliga räntebidragen och investeringsstödet för nybyggande.
Detta har inte alls uppmärksammats lika mycket som att Anders Borg efter många års villaägarkampanjer ersätter den statliga fastighetsskatten med en kommunal avgift och avskaffar schablonbeskattningen av bostadsrätter.
Avdragsrätt för ägare
När högerregeringen samtidigt behåller rätten för villaägare och bostadsrättsinnehavare att dra av 30 procent av sina räntekostnader för bostadslånen på skatten, samtidigt som hyresgäster får betala lånekostnaderna fullt ut med sina hyror, skapas en grotesk orättvisa. Regeringen har struntat i att de nu avskaffade räntebidragen en gång infördes som kompensation för den avdragsrätt för lånekostnaderna som den som äger sin bostad har.I Svenska Bostäders budget i december 2006 beräknades de borttagna stöden till nyproduktion och räntekostnader för hyresrätter leda till en 20-procentig ökning av kostnaden för nyproducerade hyreshus.
Enligt ett examensarbete av Stellan Björnberg på KTH i Stockholm, gör regeringens skatteförändringar en nyproducerad hyreslägenhet på 100 kvadratmeter 36 procent dyrare att bo i jämfört med en lika stor villa eller bostadsrätt av samma standard.
Den årliga kostnaden för en nyproducerad hyresrätt på 100 kvadratmeter var redan år 2006 4 000 kronor dyrare än en bostadsrätt och 10 000 kronor dyrare än en villa. Efter högerregeringens skatteändringar blev den 33 000 kronor dyrare än en bostadsrätt och 32 500 kronor dyrare än en villa. Det är en diskriminering av dem som bor i hyresrätt med 2 700 kronor per månad!
Björnberg har också räknat på hur ett hushålls skatt förändras för den som flyttar från en hyresrätt till en villa eller bostadsrätt, om man har råd med en kontantinsats på 100 000 kronor och lånar resten. Den totala skattelättnaden för den som flyttar till en villa blir då 19 800 kronor om året, och för den som flyttar till en bostadsrätt 26 400 kronor om året. Det betyder alltså en skillnad på 2 200 kronor i månaden.
”Det vågade man inte”
Professor Stellan Lundström vid KTH, som är en av Sveriges ledande experter på fastighetsekonomi, berättar för Offensiv att Fredrik Reinfeldt ursprungligen hade tänkt sig att ta bort villaägarnas och bostadsrättsinnehavarnas avdragsrätt för bostadslån samtidigt som man slopade fastighetsskatten och räntebidragen.– Men den idén drog han tillbaka med blixtens hastighet. Det vågade man inte om man ville vinna nästa val.
Konsekvensen av att alla rättvisekrav på neutralitet i beskattningen av olika boendeformer därmed har kastats ut genom fönstret är en grov diskriminering av hyresgästerna i skattesystemet.
I och med högerregeringens medvetna lustmord på allmännyttan har det nyliberala systemskifte som påbörjades med den f d socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldts och folkpartiets stora skattereform 1990/91 vridit om den svenska bostadspolitiken 180 grader.
Under den tidigare socialdemokratiska reformerans guldår 1961-75 byggdes det nästan 1,4 miljoner bostäder i Sverige genom det s k miljonprogrammet, som gjorde slut på bostadsbrist och slum. Detta kunde bara ske med hjälp av en statlig lågräntepolitik och reglering, som finansiellt baserades på de tidigare statliga ATP-systemets pensionsfonder med låga räntekostnader för nybyggen och skatteförmåner till allmännyttans hyresbostäder.
Den bostadspolitik som stolt hävdade att bostaden är en social rättighet och inte en handelsvara har under de senaste tjugo åren steg för steg avskaffats och nu vänts till sin motsats.
Redan i slutet av 1980-talet avreglerades marknaden för bostadskrediter.
Med skattereformen 1990/91 betalades sedan stora skattesänkningar för höginkomsttagare av fördubblad byggmoms, moms på fastighetsförvaltning, höjd fastighetsskatt och försämrade räntebidrag. I ett slag ökades kostnaden för bostadssektorn med 25-30 miljarder kronor per år. Allra mest drabbades hyresrätten.
Under Bildt-regeringen 1994 försvann sedan det mesta av allmännyttans skatteförmåner.
Sedan 1990, då ännu 51 procent av Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag drevs som stiftelser, har också i stort sett alla SABO-företag förvandlats till aktiebolag med krav på vinst till ägarna/kommunerna.
Hyresrätten plundras
Redan innan regeringen avskaffade allt kvarvarande stöd till hyresrätterna, samtidigt som avdragsrätten behålls för ägare av egnahem och bostadsrätter, hade statens stöd till boendet på 35 miljarder kronor om året år 1989 förvandlats till en statlig plundring av boendet på 39 miljarder kronor om året år 2001 (läs mer i Offensiv nr 445/2001).Ovanpå detta har alltså högerregeringen nu sänkt fastighetsskatten med 30 000 kronor om året för familjen Reinfeldt och andra villaägare i Stockholm, medan kostnaden för nyproducerade hyresrätter i ett slag har ökat med 20 procent!
Det är emellertid inte bara staten som plundrar hyresgästerna. Sedan s-regeringen i juli 1995 avskaffade plan- och bygglagens reglering och överlät ansvaret för kvalitet och upphandling på bolagen själva, har de stora bygg- och byggmaterieljättarna kunnat göra alltmer enorma vinster. Samtidigt har underleverantörerna pressats till mer och mer svart- och fuskjobb. Byggnads hittar allt fler fall av slavliknande exploatering av österopeisk arbetskraft.
Inom byggindustrin dominerar tre jättar som bland annat dömts för kartellbildning inom asfaltindustrin: Skanska, NCC och Peab. Inom byggmaterielindustrier som cement, gipsskivor, mineralull och badrumsporslin dominerar mellan ett och tre företag 90-100 procent av marknaden.
Socialdemokraterna i Göteborg vill starta ett nytt kommunägt byggbolag. ”Situationen är ytterst allvarlig i dag och främst gäller det hyresrätten. Kostnaderna är nästan uppe i himlen och de allmännyttiga bolagen har inte råd att bygga,” citeras kommunalrådet Owe Nilsson i Hem & Hyra.
Ännu större vinster, på bolånen, gör banker och bolåneinstitut. Om Mats Odell lyckas med sitt mål att sälja ut även det statliga bolåneinstitutet SBAB till någon storbank försvinner en sista statlig prispress.
Även många villa- och bostadsrättsinnehavare uppfattar sig själva med all rätt mer som bankens hyresgäster än som ”fria” ägare.
För hyresrättens och hyresgästernas överlevnad krävs nu en massiv kamp för den blotta existensen.
Arne Johansson
Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna står för:
- Återställ de statliga bostadssubventionerna och bostadsbidragen.
- Bra och billiga bostäder åt alla. Bygg bort bostadsbristen. Rusta upp och värmeisolera miljonprogrammet på de boendes villkor. Hyran för en normaltvåa ska inte överstiga 15 procent av en genomsnittsinkomst.
- Förstatliga byggmonopolen och bankerna under arbetarnas och de boendes kontroll.
- Massiv kampanj för hyresstopp. Nej till bostadsrättsomvandlingar och utförsäljning av allmännyttan.
- Makt och full insyn åt de boende genom hyresgästföreningar och lokala bostadsmöten.
- Bryt segregationen i boendet. Alla lägenheter ska gå via kommunala bostadsförmedlingar.
- Stoppa flyttlasspolitiken. Post, tele, järnväg, banker och storföretag i samhällets ägo. Alla ska ha rätt till samma service oberoende av var man bor. Plan för arbetsplatser till förorterna och glesbygden.