Inbördeskrig i Etiopien: Ny humanitär katastrof hotar

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Kriget som startade förra veckan i Tigray, Etiopien, mellan landets armé och Tigrays väpnade styrkor, innebär att miljontals människor riskerar hungersnöd och att tvingas fly från sina hem. På några dagar har dussintals soldater dödats och hundratals sårats, även om den totala nedstängningen av regionen innebär att informationen är knapp och opålitlig.
Hur hamnade Etiopien, som i kapitalistiska medier beskrivs som en ekonomisk framgångshistoria under ledning av Nobelprisvinnaren Abiy Ahmed, i krig?

Detta inbördeskrig i Etiopien är en maktkamp mellan de tidigare härskarna, dominerad av en elit från Tigray, och den nya regim som har etablerats sedan 2018 med Abiy Ahmed som premiärminister. 
Ingen av dem representerar folket i Etiopien och Tigray, den nordligaste regionen i landet. 

Kriget är ett tecken på en djup kris, både i Etiopien och för det globala kapitalistiska systemet. Landet med starkast ekonomisk tillväxt globalt under de senaste två decennierna, med en regering som stöds av både USA och Kina, går in i ett inbördeskrig.
Den skarpa konflikten har eskalerat sedan sommaren, då Abiy Ahmed ställde in utlovade val och Tigray People’s Liberation Front (TPLF) svarade med att organisera sina egna val i september.
Förra veckan kom det till en väpnad konflikt. Onsdagen den 4 november tillkännagav Abiy Ahmed att armén skulle vedergälla efter en attack mot en militärbas i Tigray som har dödat soldater och försökt stjäla militär utrustning. Anklagelsen presenterades utan verkliga bevis. 
El-, internet- och telefonlinjer i Tigray stängdes. Vägar till Tigray blockerades och ett undantagstillstånd på sex månader utlystes, där regionen ska styras av den federala regeringens arbetsgrupp.
Två dagar senare, på fredagen, bombade det etiopiska flygvapnet mål i Tigray. Strider mellan trupper ägde rum på minst åtta platser. På lördag avsattes den regionala regeringen i Tigray av parlamentet i Addis Abeba.
Som i alla krig sprids nu propaganda om framgångar från båda sidor vi inte kan lita på, särskilt eftersom Tigray är helt avstängt.

Konflikten verkar ha passerat gränsen där väpnade strider kan undvikas. TPLF har förklarats vara en terroristorganisation av regeringen i Addis Abeba. Abiy Ahmed säger att TPLF har förberett sig för krig sedan 2018. Tigraytjänstemän i den federala huvudstaden har arresterats.
Om kriget blir fullskaligt kommer två professionella och mekaniserade arméer att stå emot varandra. Den federala armén har länge dominerats av Tigrays officerare och den armé som står under TPLF-kontroll uppskattas ha 250 000 soldater, med stor del av den modernaste utrustningen i landet. 
De federala styrkorna har överhand i luften genom sitt flygvapen, men det är inte detsamma på marken.
Den federala regeringen har förklarat sitt mål vara att krossa Tigrays styrkor och erövra regionens huvudstad Mekelle. TPLF förbereder sig å andra sidan för ett långt gerillakrig om den federala armén kommer in på dess territorium.
Redan före de väpnade sammanstötningarna var nästan en tredje­del av befolkningen i Tigray, två av drygt sex miljoner människor, beroende av leveranser av mat och hjälp. Med stängda vägar den senaste veckan har bränsle- och brödbrist redan rapporterats.
FN säger att ett större krig kan tvinga upp till nio miljoner människor att fly från sina hem.

Massupproret 2016 signalerade början på en djup kris i Etiopien, eller snarare flera samtidiga kriser. Trots den spektakulära ekonomiska tillväxten är landet fortfarande bland de fattigaste länderna i världen, med en BNP per capita som är en tiondel av det globala genomsnittet. 
Den ekonomiska tillväxten har bara gynnat en liten elit, tillsammans med multinationella företag och imperialistiska stater. Det finns hungersnöd samtidigt med fruktbar jordbruksmark som drivs av utländska företag och stater.
Från 1991 styrde ”etiopiska folkets revolutionära demokratiska front” (EPRDF) landet som en de facto diktatur, med ledaren för ”Tigrays folks befrielsefront” (TPLF), Meles Zenawi, i toppen som premiärminister. Efter hans död 2012 mötte hans efterträdare Hailemariam Desalegn ett växande motstånd som kulminerade i massuppror och strejker 2016-2018. Svaret från regimen var ökat förtryck, men det stoppade inte upproren.
I ett desperat drag avgick Hailemariam Desalegn i februari 2018, och i april blev Abiy Ahmed den nya premiärministern. Eftersom han är från Oromia, den mest befolkade regionen, och blev den yngste statschefen i Afrika, var syftet att han skulle vara det nya ansiktet för den gamla regimen, där han varit säkerhetsofficer.

Med dagens djupa kris finns det kommentatorer som jämför situationen med upplösningen av Jugoslavien.

Abiy Ahmeds uppgift var att stoppa protesterna och rädda regeringen. Tusentals politiska fångar befriades, tidigare förbjudna partier blev lagliga och ett fredsavtal undertecknades med Eritrea.
Abiy Ahmed gick mycket längre än EPRDF/TPLF-ledarna hade planerat. Han höll massmöten för att få stöd och startade en diplomatisk offensiv i regionen. Ledarna från Tigray, som hade regerat sedan 1991, utestängdes från politik och affärer av Abiy Ahmed som riktade massornas ilska mot dem.
Denna konflikt nådde en ny nivå när Abiy Ahmed förra året lanserade Prosperity Party (PP) som sitt politiska parti. Detta all-etiopiska parti orsakade konflikt med Oromi-­nationalistiska ledare som hävdade att Abiy Ahmed förrådde sitt Oromo-ursprung. Men ännu mer med TPLF som kallade det nya partiet olagligt och okonstitutionellt. 
Efter fördömandet av Abiy Ahmeds nya parti blev TPLF:s kritik ännu hårdare när valen sköts upp i maj och sedan igen i augusti. TPLF erkänner inte längre den federala regeringen. 
Svaret från TPLF var att organisera lokalval i september. Dessa val förklarades olagliga av Addis Abeba, som beslutade att stoppa bidrag till Tigray. Samtidigt förlorade den federala regeringen kontrollen över sitt norra militärkommando, baserat i Tigray. 

Ingen av sidorna har hittills varit öppna för förhandlingar, utan fortsätter den militära mobiliseringen. Den snabba eskaleringen kan ytterligare undergräva Abiy Ahmeds styre. Abiy Ahmeds regim, som först hade en demokratisering där olika åsikter tilläts, har gradvis återställt sin föregångares metoder, med massarresteringar och anklagelser om terrorism.
Tidigare i år orsakade mordet på en populär Oromo-sångare, Hachalu Hundessa, som var kritisk mot regeringen, våldsamma sammandrabbningar mellan Oromo-aktivister och statliga styrkor. Instabiliteten växer i stora delar av landet.
Etiopien har en lång historia som ett enhetligt land, och det har funnits en stark känsla bland etiopierna mot varje upplösning. Men med dagens djupa kris finns det kommentatorer som jämför situationen med upplösningen av Jugoslavien. Retoriken från Abiy Ahmed för att ”rädda landet” låter ihålig även bland etiopier som inte är några anhängare av Tigrays militärledare. 

Folken i alla regioner i Etiopien behöver kämpa för både demokratiska rättigheter och ett liv med jobb, mat, infrastruktur och hälsovård. De nuvarande härskarna, i Addis Abeba och regionerna, tillsammans med kapitalister och imperialism blockerar vägen för att lösa krisen. 
Etiopien behöver demokratiska revolutionära massorganisationer och ett socialistiskt massparti för arbetare och fattiga för att göra slut på krig, hungersnöd, sjukdomar, klimathot, korruption och exploatering.