Det råder ingen tvekan om att Irland är ett land bestående av ”dom och oss”.För dom: NAMA:s (National Bank Management Agency, Nationella Bankadministrationsbyrån – ett nytt organ som har inrättats av regeringen för att köpa upp dåliga skulder av de irländska bankerna) räddningspaket för bankerna på 54 miljarder euro (550 miljarder kronor), 216 000 euro (2,2 miljoner kronor) i utlägg för Ceann Comhairle (det irländska parlamentets talman) John O’Donoghue.
För oss: lönesänkningar, nedskärningar av den sociala välfärden, sänkta barnbidrag, nedskärningar på sjuk- och hälsovården, utbildningen och nya skatter. De nya nedskärningar på 4 miljarder euro (40 miljarder kronor) i december kommer att drabba varje arbetarfamilj.
ICTU:s beslut att genomföra en protestdag den 6 november togs efter mycket ”gråt och tandagnisslan” inom det verkställande utskottet. De fackliga ledarna är splittrade ifråga om hur de ska handskas med den kris som deras medlemmar står inför.
Fackledarna är oeniga, inte om hur man ska kämpa och stoppa regeringens attacker och arbetsgivarnas kapplöpning mot botten, utan om villkoren för att gå in i nya ”socialt partnerskap”-förhandlingar!
De flesta fackliga topparna har ingen verklighetskontakt. Vilket inte är förvånande, med tanke på att många av dem tjänar över 100 000 euro (över en miljon kronor) om året och inte har en aning om hur vanliga arbetare lever.
Det är dock värre än så – en majoritet av fackföreningsledarna stödjer det kapitalistiska marknadssystem som orsakade den ekonomiska krisen och de tror inte att det finns något alternativ till regeringens eller oppositionens omfattande nedskärningspla- ner.
Medlemmarnas vrede har knuffat de fackliga ledarna längre än vad de vill gå. Den fackliga organisationen IMPACT har exempelvis tvingats genomföra en medlemsomröstning om strejk i händelse av att medlemmarnas jobb eller löner hotas, trots det faktum att somliga av dess ledare är emot protesterna den 6 november!
Betydande och mäktiga krafter går nu samman mot arbetarklassen. Regeringen har fått stöd av både me- dia, IBEC, ISME, ESRI (arbetsgivarorganisationen) och Fine Gael (det stora högeroppositionspartiet) i en samordnad kampanj för att få igenom nedskärningar av de offentliga utgifterna, en sänkning av minimilönen och för att sänka de offentliganställdas löner.
Tjugotusen jobb inom offentliga sektorn är hotade. Detta innebär att tusentals lärare, sjuksköterskor, läkare och andra kommer att bli av med jobbet.
ICTU-ledarnas repsons på attackerna mot arbetarna är otillräcklig. Facken skulle kunna mobilisera alla sina 650 000 medlemmar och deras familjer i den största strejk- och protestdag som detta land någonsin skådat. Ställd inför en sådan massrörelse skulle Brian Cowens svaga regering falla samman. Men en generalstrejk kommer olyckligtvis inte att utlysas, med mindre än att de fackliga ledarna skulle uppleva en omvändelse ”på vägen till Damaskus”.
Majoriteten av de fackliga ledarna utgör ett hinder för kampen och borde avsättas från sina poster.
Socialist Party (CWI Irland) har en helt annan utgångspunkt än facktopparna. Vår utgångspunkt är att varje stor proteströrelse mot nedskärningar inom offentliga sektorn och hoten mot de offentliganställdas löner, jobb och pensioner borde ta sikte på att besegra regeringen och dess planer.
Protestdagen den 6 november borde uppgraderas till en 24-timmars generalstrejk. Ett utlysande av en endags generalstrejk för att besegra regeringens budgetplaner skulle få ett överväldigande stort stöd av alla arbe-tande likaväl som av de arbetslösa.
Fianna Fáil/De Gröna-koalitionen är svag. Om ICTU verkligen skulle ”ta i med hårdhandskarna” skulle man kunna fälla regeringen och tvärstoppa nedskärningsplanerna.
Media kommer snart att fyllas av ”klagoskriken” från regeringsministrar, storföretagsledare och de köpta och betalda lurendrejeriekonomer som kollektivt kommer att fördöma fackföreningarna för att de hotar ”nationens” återhämtning och internationella rykte. De borde ignoreras!
Landet har förts till konkursens rand av Fianna Fáil och av dem som slaviskt stödjer den kapitalistiska marknaden, i vars namn 450 000 personer har förvisats till arbetslöshet och a-kassekön.
Arbetare, unga och de arbetslösa måste ge dem det svar de är värda genom att i hundratusental gå ut på gatorna den 6 november. De arbetslösa, kommuninvånare som står inför nedskärningar på livsviktig service, sjuk-, hälsovårds- och utbildningsanställda samt privat- och offentliganställda måste förenas i en gemensam kamp för att försvara jobben, lönerna och anställningsvillkoren.
En fundamental politisk förändring är nödvändig. Den kapitalistiska marknad som har orsakat krisen måste förkastas. Vi behöver ett massförankrat arbetarklassparti som är hän- givet uppgiften att skapa ett socialistiskt samhälle i vilket majoritetens behov kommer först.
Stephen Boyd
Socialist Party (CWI Irland)
