Lördagen den 6 december gick över 60 000 lärare, föräldrar och elever ut på gatorna i Dublin i protest mot de hårda attackerna på utbildningsystemet som genomförs av den styrande högerkoalitionen mellan Fianna Fáil och de Gröna.Demonstrationen den 6 december var kulmen på en rad regionala demonstrationer organiserade av grundskolelärarfacket och den kom tätt i hälarna på andra protester, som har genomförts av gymnasieelever och universitetsstudenter, pensionärer och andra mot nedskärningar och skattehöjningar på totalt 3 miljarder euro (33 miljarder kronor) i regeringens budget.
Denna proteströrelsen markerar slutet på en period av relativt socialt lugn och början på en ny tid av kamp. Det är passande att år 2008 slutar med en försmak av vad år 2009 kommer att medföra.
Premiärminister Brian Cowens (Fianna Fáil) regering har befunnit sig på reträtt sedan i oktober, då den finansiella tsunami som drabbat världsekonomin slutligen nådde Irland. På måndagnatten den 29 september fick finansminister Brian Lenihan ett telefonsamtal från en toppbankir, uppenbarligen med nyheter om att en av de ledande irländska bankerna höll på att gå omkull.
Följande morgon tillkännagav regeringen ett massivt räddningspaket på 500 miljarder pund (6 100 miljarder kronor). För ett ögonblick badade regeringen i glorian av snabba förebyggande åtgärder mot kreditkollapsen. Det kom dock snabbt att stå klart att dessa åtgärder var till för att stötta upp vinsterna för de rikaste och för bankirerna – och dessutom lyckades man inte stoppa den irländska ekonomins nedgång.
Inom två veckor, allteftersom ekonomin fortsatte att gå nedåt, i synnerhet regeringsfinanserna, tillkännagav regeringen att man tidigarelägger sin budget med sex veckor.
Den nya budgeten som finansmini-stern presenterade innehöll nedskärningar på över 2 miljarder euro (22 miljarder kronor) och ytterligare en miljard euro i skattehöjningar. Och regeringen hade gjort de mest utsatta grupperna i samhället till måltavlor.
Ålderspensionärerna förlorar rätten till kostnadsfri statlig sjukvård, skolor blir av med elevstödjande personal och antalet elever per lärare, som redan innan var EU:s högsta, ökar ytterligare.
På bara några få dagar lyckades en spontan rörelse av pensionärer, som kulminerade i en demonstration med 10 000 deltagare utanför Dáil (Irlands parlament) få regeringen på reträtt.
När regeringsledamöterna klev upp på scenen för att tala till de prote- sterande, dränktes deras röster av en kör av arga visslingar och buanden.
Samma eftermiddag marscherade över 8 000 studenter till Dáil för att markera sin opposition mot hotet om att återinföra universitetsstudieavgifter.
I slutet på veckan tillkännagav regeringen en kompromiss varigenom den stora majoriteten av pensionärerna får behålla de sjukvårdskort som berättigar dem till gratis sjukvård.
Detta var emellertid för lite och för sent, då ilskan vändes mot utbildningsnedskärningarna. 1 200 lärare skulle avskedas, antalet språkstödsundervisningspersonal – avgörande för skolor med många icke-irländska elever – skulle begränsas till två per skola och substitut för sjuka lärare eller icke schemalagda aktiveter som fotbollsmatcher och utflykter skulle dras in. Nedskärningarna skulle slå mot de svagaste och mest utsatta skolorna, företrädesvis i arbetarklass- och utarmade områden. Lärarfacket tvingades som respons på det tryck och den vrede som byggdes upp utlysa en rad regionala protester och demonstrationer som sammanlagt fick ut 100 000 människor på gatorna.
Denna färska proteströrelse har utvecklats sida vid sida med den irländska ekonomins fortsatta nedgång.
Under de senaste sex åren har den irländska ekonomin hållits uppe med hjälp av tvillingmotorer i form av boomen på byggnads- och fastighetsmarknaden och ett kreditfinansierat konsumtionsuppsving. Men nu har dessa motorer slutat att fungera.
Växande skuldsättning har också dragit ner konsumtionen och den påföljande ökningen av arbetslösheten och dragit in ekonomin i en nedgång.
Nyfattigdomen breder snabbt ut sig. Ekonomi- och budgetrådgivningsservicen har rapporterat om en 60-procentig ökning av antalet familjer som söker ekonomisk rådgivning för återbetalning av lån och den genomsnittliga skuldsättningen hos folk som söker hjälp har ökat med 50 procent! Stödgrupper för bostadslösa hävdar att härbärgena helt enkelt är fulla och att ett ökande antal hemlösa som söker sig dit avvisas på grund av platsbrist.
Det är mot denna stormiga bakgrund som regeringen har kommit överens med sina europiska motsvarigheter om att köra Lissabonavtalsförhandlingarna i repris.
I det rådande ekonomiska klimatet är den europeiska härskande klassen ivrig att undergräva och sänka löner, rättigheter och villkor för arbetare i hela EU och Lissabonavtalet är en nyckelkomponent i detta. Den rädsla många arbetare känner och de negati-va förväntningar de har på framtiden, sammankopplat med avsaknaden av varje som helst alternativ från de fackliga ledarnas sida, innebär att det är möjligt det kan bli ett ja i nästa folkomröstning om Lissabonavtalet. Detta är emellertid inte på något sätt säkert, då den fortsatta ekonomiska nedgången kan komma att spä på arbetares ilska och fördjupa oppositionen mot regeringen.
De lokalval och det EU-parlamentsval som äger rum i juni nästa år kommer att ge arbetare ett tillfälle att rikta ett verkligt slag mot regeringen och dess arbetarklassfientliga politik.
Den framtida utvecklingen kommer att provocera fram ett utbrett i-frågasättande av det kapitalistiska sys- temets oförmåga att erbjuda arbetare och ungdomar en anständig framtid, vilket kommer att tillhandahålla stora möjligheter för Socialist Party (CWI Irland) att bygga upp en verklig socia-listisk rörelse.
Matt Waine
Socialist Party (CWI Irland)
