Under Marx 2009, som Rättvisepartiet Socialisterna anordnade den 28 mars, kom det internationella gäster från olika delar av världen. En av dem var Skúli Jón Kristinsson, socialist från Island, som rapporterade om vinterns massprotester och läget inför valet den 25 april.Skúli berättar om hur den ekonomiska krisen slagit ner på Island, hur arbetslösheten har ökat sedan krisens början och hur den fortsätter att öka. Han berättar vidare om att det inte finns någon som vet hur skuldsatt Island är. IMF (Internationella valutafonden) har ännu inte ställt några krav, men de väntas komma.
Skúli fann Marx 2009 väldigt lyckat med många bra inlägg och diskussioner. Dessutom tyckte han att det var bra att det var ett öppet möte med andra organisationer.
Om bakgrunden till massrörelsen på Island säger Skúli att:
– Det var ju strax efter finanskrisen. I november började folk med vanliga fredliga protester utanför parlamentet och Riksbanken.
Informationen om protesterna och mobiliseringen skedde till en början till stor del via sms eller e-post, som sedan skulle vidarebefordras. Facebook kom in i bilden först i december.
Från början var det 200 till 300 personer som protesterade och en tillfällig organisation startades vid namn Raddir Fólkins, Folkets Röst, som organiserade protesterna och såg till att det genomfördes aktioner varje lördag utanför parlamentet samt mindre regelbundna protester utanför Riksbanken. De krav som restes var att regeringen skulle avgå, att det skulle hållas nyval och att styrelsen för Riksbanken skulle avgå.
Innan julsemestern hade en känd aktivist i Island satt upp en flagga med logomärket Bónus (lågprisvarukedja) på parlamentsbyggnaden för att symbolisera hur lågt regeringen hade sjunkit.
I januari i år hade antalet deltagare i protesterna ökat till 10 000. Efter julsemestern, när riksdagen skulle öppna, stod det folk från klockan ett på dagen och bankade med kastruller och ropade: ”Ner med den inkompetenta regeringen!”
Senare på kvällen var stämningen mer militant, men samtidigt blev det lite som att vara på festival. Folk dansade och tände brasor. När polisen släckte huvudbrasan framför parlamentet, satte de protesterande eld på parkbänkar.
Efter några dagar blev stämningen ännu mer militant och den 21 januari använde polisen tårgas mot demonstranter för första gången på 50 år. Stämningen ändrades snabbt och demonstranter började slå sönder fönster på riksbanken och kasta sten mot poliser. När regeringen avgick blev protesterna fredliga igen.
Riksbankschefen vägrade till en början att avgå, men den tillsatta regeringen, bestående av gröna vänsterpartiet, krävde hans avgång till dess att han till slut avgick. Och innan han avgick jämförde han den nya regeringen med det stalinistiska Sovjetunionen.
Skúli tycker att gröna vänsterparti-et är ett steg i rätt riktning. Den nya sjukvårdsministern har exempelvis dragit tillbaka en del av nedskärningarna, men man har ingen plan för hur man ska kunna vända på krisutvecklingen. Gröna vänsterpartiet är dock för passivt och kunde inte presentera några lösningar för dem som har förlorat sina hem. Det är inget verkligt alternativ – och IMF har redan uttryckt önskemål om att energiproduktionen ska privatiseras.
Gröna vänsterpartiet kommer sannolikt att vinna valet den 25 april, men saknar svar på krisen.
– Det behövs ett nytt alternativ, ett socialistiskt alternativ. Ett alternativ som kan mobilisera folk kan förkasta det kapitalistiska systemet, avslutar Skúli Jón Kristinsson.
Amer Mohammed Ali
