foto: RS Borås
Fotografier från utställningen ”Så minns vi, finns vi — om hbtq, rasism & nazism”.
Pride-dagarna i Borås 2018 präglades av ett större allvar än tidigare år. Evenemanget har mognat, och känslan är att andelen seriösa inslag har ökat. En stor förtjänst hos Borås Pride är att det inte behövs något inträde vare sig till själva festivalområdet eller något av de kringliggande evenemangen.
Detta ökar tillgängligheten och sänker tröskeln för nyfikna, och är en viktig anledning till att arrangemanget vuxit och blivit så folkligt. För många företag, myndigheter och politiker innebär detta en ypperlig arena för att nå ut med sitt varumärke och i vissa fall pinkwashing, och särskilt lukrativt är det för de stora riksdagspartierna, som såhär under valår kan köpa goodwill, trots att de i riksdagen kanske för en politik som går emot hbtqi-gemenskapens intressen.
En av höjdpunkterna under Pride-dagarna var ”Så minns vi, finns vi — om hbtq, rasism & nazism” — en utställning bestående av två delar. En samtida, där stora fotografier samsas med citat ur intervjuer med de som porträtterats. Dessa handlar om hur de själva och folk i deras omgivning drabbas av nazismen och rasismen. Och så en historisk del, där Halib Pride på Bäckängsgymnasiet står för en faktadel om framförallt nazismen under andra världskriget, och behandlingen av homosexuella då.
Offensiv fick en pratstund med Stina Nilss, aktiv i Newcomers-gruppen i RFSL Sjuhärad, och en av de som står bakom utställningen.
— Dagens nazistiska idéer om hbtqi-gemenskapen skiljer sig inte mycket från hur den såg ut på 30-talet, även om språket i viss mån har förändrats.
— Detta kan ta sig uttryck fysiskt på väldigt många olika sätt. I utställningen så har jag intervjuat framförallt nyanlända hbtqi-personer, men också deras vänner. Många är väldigt positiva till Sverige som land och Sjuhärad som område, tycker att de blir väl bemötta, men det finns mycket ifrågasättanden från myndigheter, det kan finnas konstiga blickar, direkta hot med mera. Det finns otroligt mycket att säga om hur nazismen ser ut idag, vad de olika förtrycken kommer ifrån — för det är ju inte bara nazismen som är ett hot. Det handlar också om partipolitiker som inte ser till allas lika rättigheter.
Offensiv: Kan du utveckla lite vad ni med att utställningen också är en manifestation?
— Jag ser det som att manifestationer kan se ut på väldigt många olika vis. Ett sätt är att skapa konst, och jag tycker om att det här är en manifestation som får ta plats i konstsammanhang. Under året reser den runt till en mängd olika platser, främst i Sjuhärad, och det är en manifestation i sig: Att låta den resa runt.
— Det vi vill med utställningen är framförallt att skapa en diskussion och en plats för att diskutera de här frågorna. Jag upplever att delar av hbtqi-rörelsen är väldigt vit, och ganska normativ på olika sätt. Och det måste vi prata om, för att världen ska kunna bli lite bättre. Och då tänker jag att en utställning kan vara på lite olika ställen, skapa rum för det samtalet.
Rättvisepartiet Socialisterna menar att det är viktigt att hålla den politiska skärpan och historiska lärdomarna levande, för vissa är det livsnödvändigt. I många länder kämpar hbtqi-personer för sina liv för att bli accepterade och ha rätten att älska vem de vill, samtidigt utvisar Sverige hbtqi-personer till länder där de riskerar döden.
Bakom parollen hbtq-kamp underifrån gick Rättvisepartiet Socialisterna och var tillsammans med RFSL Newcomers-blocket (som gick längst fram) de enda grupperna i tåget som stämde upp till kamp i talkörer: ”Kapitalism och homofobi, eran tid är snart förbi”, ”Ut ur garderoben inta gatorna” och ”inga nazister på våra gator, fyll dem istället med bögar, queers och flator”. Den avslutande paraden avgick från Knalleland och ankom drygt 60 minuter senare på Stora torget, där musik och uppträdanden väntade.
Under dagarna gick en ny person med i Rättvisepartiet Socialisterna och 114 personer köpte tidningen Offensiv. ■
