Kapitalismen och högern attackerar hbtq+

– Bygg en kamprörelse för befrielse

Hbtq+-personer står inför en lavin av attacker. Från det brutala mordet på den transsexuella tonåringen Brianna Ghey i Storbritannien till de hundratals anti-translagförslag som har lagts fram i USA känns det som en attack mot vår existens.

International Socialist Alternatives Prideuttalande

Hbtq+-personer drabbas oproportionerligt hårt av nedskärningar i grundläggande sociala tjänster och utsätts i hög grad för fattigdom, hemlöshet och könsbaserat våld. Och även där transvård är laglig innebär försök att få tillgång till vård ofta årslånga väntelistor eller oanständigt dyra läkarräkningar.

Men även om dessa attacker är särskilt akuta just nu är de inte oundvikliga och kan besegras. Nu mer än någonsin behöver vi organisera oss för att bygga en kämpande hbtq+-rörelse som kan trycka tillbaka högern och kämpa för en värld fri från alla former av förtryck.

Bara i USA har över 500 anti-hbtq+-lagförslag lagts fram i år i 49 delstater. Floridas guvernör Ron DeSantis har ökat sin retorik om ”kulturkrig” som en del av sin kampanj för att bli Republikanernas presidentkandidat och har undertecknat en rad lagar som förbjuder könsbekräftande vård för minderåriga, gör det till ett brott för transpersoner att använda offentliga badrum som motsvarar deras könsidentitet, och attackerar dragshower.

Även om högerns offensiv mot hbtq+-personer i USA har varit en internationell referenspunkt har den inte på något sätt varit begränsad till USA.

Lagar och politisk retorik som riktar sig mot queer- och transpersoner har ökat kraftigt även i Europa. I Ungern har den högerextrema Orbán-regeringen antagit ett antal anti-hbtq+-lagar, inklusive en lag som förbjuder transpersoner att juridiskt ändra sitt kön och en annan som förbjuder diskussion om homosexualitet i sexualundervisningen i skolorna.

För första gången någonsin åberopade det brittiska parlamentet avsnitt 35 i Scotland Act 1998 för att blockera Skottlands lagförslag om erkännande av könstillhörighet, som skulle ha gjort det möjligt för transpersoner att ändra sitt kön på födelseattesten utan krav på en medicinsk diagnos. 90 procent av de personer som står på väntelistan för att få en tid på en klinik för könsdysfori inom NHS [den statliga brittiska sjukvården] har väntat  i över 18 veckor.

I Ryssland stärker den auktoritära regimen sina attacker mot transpersoner och hbtq+-personer. En ny lag håller på att drivas igenom som kommer att förbjuda könsbekräftande hälso- och sjukvård, samtidigt som den tillåter operationer på intersexuella barn utan deras samtycke. Människor kommer att hindras från att ändra sitt namn eller kön i dokument – och de som redan har gjort det kommer att tvingas ta tillbaka ändringarna.

I början av juni skapade en anti-gaylag i Uganda rubriker över hela världen. Lagen innebär livstids fängelse eller till och med dödsstraff för homosexualitet, vilket gör den till en av de mest brutala anti-hbtq+-lagarna i världen.

Dessa attacker har blivit ett globalt fenomen som kräver ett samordnat svar, från fullskaliga förbud mot hbtq+-personer till den farliga retorik som används av högerpolitiker för att utse syndabockar. För att vinna grundläggande rättigheter till sjukvård, psykiatrisk vård och bostäder samt för att slå tillbaka den senaste vågen av attacker mot våra kroppar och våra liv måste vi organisera oss.

Under de senaste decennierna har vi sett en stor förändring i sociala attityder gentemot queer- och transpersoner tillsammans med segrar i många länder för jämlikhet i äktenskap och grundläggande rättsligt skydd. Även om politiker och storföretag låtsas annat har dessa segrar inte kommit uppifrån, utan är resultatet av en beslutsam kamp ledd av hbtq+-personer, med stöd från den bredare arbetarklassen. Många arbetare ser med rätta Pride som ett årligt firande av hbtq+-kulturen och de segrar vår rörelse har vunnit.

Under Pride särskilt under det senaste decenniet då samkönade äktenskap har legaliserats i många länder, har företag hoppat in i kampen med regnbågsfärgade logotyper och merchandising. Sedan högerns motattacker börjat undviker många av dessa företag, eller tar till och med tillbaka, Pride-relaterad ikonografi.

För de kapitalistiska profitörerna och deras representanter i företagens politiska partier är frågan om huruvida man ska stödja hbtq+-personer en kall vinstkalkyl – i år kände många att de har mer att vinna på att stå vid sidan om.

Söndra och härska är ett centralt verktyg för kapitalistklassen och den nuvarande högerreaktionen är ett bevis på att allt vi vinner kan tas tillbaka under detta system. Högern piskar upp sin bas kring ”kulturkrig” i ett försök att distrahera från de många kriser som arbetare står inför. Från klimatkatastrofen till krig och skyhöga levnadskostnader – det kapitalistiska systemet levererar den ena krisen efter den andra, och det är vi som får betala priset.

Det är ingen slump att anti-hbtq+-lagar har haft ett särskilt fokus på transungdomar. Högern utnyttjar förvirringen hos arbetarklassen genom att dölja sina attacker i retorik om att skydda kvinnor och barn, genom att prata om ”groomers” och ”rättvisa inom damidrotten”.

Förutom att utnyttja de fördomar som utan tvekan fortfarande finns mot hbtq+-personer använder de också splittring och misstro mot institutioner bland arbetare för att försöka skapa fientlighet mot den lilla minoriteten av transpersoner.

Även om högern är särskilt inriktad på att använda transpersoner som sin senaste syndabock kan dessa attacker kopplas till en bredare motreaktion. Från den ökade invandrarfientliga retoriken till försöken att förhindra diskussioner om kön, sexualitet eller rasism i klassrummet, till nya attacker mot aborträtten i USA och på andra håll – högern är på offensiven.

Dessutom är de anti-hbtq+-lagförslagen i sig inte bara en attack mot queerpersoner, utan riktar sig också mot offentlig utbildning och vårdpersonal – och öppnar för ytterligare attacker mot andra arbetare.

Medan högern drar nytta av den allmänna befolkningens brist på kunskap om queer- och transpersoner kommer utbildning eller exponering för hbtq+-personer inte att räcka för att trycka tillbaka högern. Dessa attacker är en del av en medveten politisk strategi som kräver ett organiserat politiskt svar.

Samtidigt har vänsterns svagheter globalt öppnat upp för högeridéer att få fäste. Från de enorma protesterna kring Black Lives Matter 2020 till rörelsen i Polen för att slå tillbaka mot det nästan totala abortförbudet har 2020-talet redan fyllts med enorma öppningar för vänsteridéer.

Dessa rörelser, där hbtq+-personer i många fall spelat en nyckelroll, ger en glimt av den enorma makt som arbetare och ungdomar har när vi är enade. Men rörelserna har inte lett till den typ av genombrott i arbetarklassens demokratiska massorganisering som är nödvändig om vi i grunden ska kunna pressa tillbaka högern.

Men det har inte heller lett till någon avgörande seger för högern. Även om rörelserna har pressats tillbaka sjuder de underliggande frågorna under ytan och kommer så småningom att explodera igen. Vi behöver inte acceptera att våra kroppar och våra liv används som politisk kanonmat för högern.

Även om situationen verkar skrämmande är det viktigt att påpeka att högerns cyniska skrämselpropaganda i slutändan inte kommer från en verklig bas av transfobi bland arbetarklassen i allmänhet.

Detta kan vara en inspirationskälla för unga queera personer som försöker hitta ett sätt att organisera sig och slå tillbaka – med ett politiskt program som kan ena arbetarklassen och för krav som gynnar majoriteten av samhället och transpersoner kan dessa högerattacker bekämpas och besegras.

Trots den förvirring de kan skapa har högern inte lyckats vända den positiva förändringen i sociala attityder till hbtq+-personer som har ägt rum under de senaste åren. Den motreaktion vi ser kommer inte organiskt från vanliga människor, utan drivs på uppifrån av högerkrafter, delar av media, det politiska etablissemanget och näringslivet.

För att matcha den nuvarande situationen måste rörelsen bryta med den begränsade och opolitiska strategi som hittills har kännetecknat de viktigaste hbtq+-organisationerna. De har fokuserat på lobbying och att bygga kontakter med kapitalistiska politiker och storföretag som ett sätt att uppnå ”stadiga framsteg”.

I en tid av skarp polarisering och en återuppstånden höger kommer vi snabbt att se hur ytligt det ”liberala” kapitalistiska etablissemangets engagemang för hbtq+-rättigheter är.

Vad som istället behövs är en ny massrörelse underifrån, av hbtq+-personer, ungdomar, kvinnor och arbetare för att stå emot högerns attacker och kräva rätten till sin självidentitet, gratis transvård som betalas genom att beskatta de rika, och ökad finansiering av könsbekräftande vård och psykiatrisk vård för att minska väntetiderna.

Detta bör inkludera massprotester på gatorna, walkouts från skolor och högskolor som de som har ägt rum i USA för att protestera mot anti-translagförslag och protester från arbetare, inklusive strejker. Arbetare inom sektorer som utbildning och sjukvård står i frontlinjen för många nya homofobiska och transfobiska åtgärder och är särskilt väl placerade för att använda sin makt som arbetare i kampen mot dem.

Prideeventen under sommaren behöver omvandlas till massprotester, snarare än de avpolitiserade och bolagssponsrade händelser de har blivit på många platser.

Hbtq+-rörelsen måste kopplas till förtrycktas och arbetares kamp som helhet. De krafter som riktar in sig på våra rättigheter riktar också in sig på kvinnor, migranter, flyktingar och icke-vita. De angriper den globala feministiska rörelsen, klimatrörelsen och vänstern. De angriper levnadsstandarden för arbetare och förtryckta internationellt. De försöker påtvinga hela arbetarklassen ett reaktionärt och auktoritärt program.

Det betyder att vi behöver en rörelse som bygger på solidaritet och ett enat motstånd mot högerns alla attacker. En militant arbetarrörelse kan förena kampen mot förtryck med den återuppväckta globala arbetarrörelsen kring krav på gratis sjukvård, bostäder, bra fackliga jobb för att motverka levnadskostnadskrisen, och ett slut på diskriminering och anti-hbtq+-lagar.

Detta innebär att återuppliva de radikala traditioner som ligger till grund för Pride. I kölvattnet av Stonewall-upproret 1969 växte en rörelse fram som var nära sammankopplad med andra viktiga sociala kamper, däribland antikrigsrörelsen, medborgarrättsrörelsen och kvinnorörelsen.

Antikapitalistiska och socialistiska idéer hade ett betydande inflytande, och förtrycket av queera personer sågs allmänt som kopplat till ett bredare status quo av förtryck och ojämlikhet. Det fanns inspirerande exempel på hur queera personers kamp sammankopplades med arbetarnas, bland annat under gruvarbetarstrejken 1984-1985 i Storbritannien där ”Lesbians and Gays Support the Miners” byggde upp verkliga kontakter med gruvarbetarna och deras samhällen.

År 1985 gick en grupp gruvarbetare med i Prideparaden i London och gruvarbetarnas fackförening stödde förändringen av Labourpartiets politik till stöd för hbtq+-rättigheter.

Vi behöver en rörelse som avvisar de falska löftena från ”regnbågskapitalismen”. Medan kapitalismen kommer att använda hbtq+-samfundet både som en marknad att sälja till och ett sätt att presentera ett liberalt och progressivt ansikte för systemet när det är bekvämt för dem, är sanningen att detta inte kommer att ge verklig befrielse.

Kapitalismen har ojämlikhet i sin kärna. Att homofobi, transfobi och den kapitalistiska marknaden samverkar innebär att hbtq+-ungdomar löper mer än dubbelt så stor risk att bli hemlösa i USA och att transpersoner löper dubbelt så stor risk att leva i fattigdom.

Kapitalismen har rigida könsnormer, homofobi och transfobi i sitt DNA. Kapitalismen förde med sig kärnfamiljsstrukturen som den sfär där det obetalda hushållsarbete som krävs för att reproducera systemet – inklusive barnomsorg, matlagning, städning och vårdarbete – skulle utföras, till överväldigande del av kvinnor. Detta motiverades av en ideologi som betonade idealiserade föreställningar om maskulinitet och femininitet samt rigida förväntningar på kön och sexualitet.

Hbtq+-personer utsattes för kriminalisering, andra former av social kontroll och stämplades som sjuka vilket fortsätter i stora delar av världen idag. Kapitalismen förlitar sig fortfarande på kvinnors obetalda arbete, som är värt 115 000 miljarder kronor årligen.

Trots de enorma framsteg som gjorts i många länder genom hbtq+-personers kamp har kapitalismen inte förändrats i grunden. Nu är detta system i kris, och drar upp alla möjliga fördomar och splittringar och hotar de rättigheter som vi har vunnit tidigare.

Fler och fler unga, särskilt queera unga, förstår att kampen för verklig frigörelse innebär att vara antikapitalistisk. Men vi måste också utveckla ett tydligt alternativ till detta system. Det alternativet är ett demokratiskt socialistiskt samhälle där de rikliga resurserna och rikedomarna används för att möjliggöra fri utveckling för alla, istället för vinst för ett fåtal.

Det innebär att ta rikedomarna ur händerna på den kapitalistiska eliten och ställa dem under demokratisk kontroll av arbetare och samhällen. I detta nya samhälle, som inte längre är beroende av ojämlikhet och uppdelning, utan av solidaritet, kommer behovet av rigida könsnormer, av social kontroll av kön och sexualitet och av förtryck av hbtq+-personer att upphöra.

Valet står mellan socialistisk förändring eller kapitalismens intensifierade förtryck och ojämlikhet. För att vinna den förändring vi behöver måste vi organisera oss nu.

ISA är en internationell socialistisk organisation med bas i över 30 länder. Vi kämpar kompromisslöst för frigörelsen av queera personer och alla förtryckta, kopplat till vår övergripande kamp för att bygga ett alternativ för arbetarklassen och en socialistisk värld.■