Klimatfientlig politik för ökade utsläpp

Fördjupning:

1. Den mest reaktionära regeringen på årtionden av Miranda Schenk

2. Klimatfientlig politik för ökade utsläpp av Offensiv

3. Stridsflygplan istället för välfärd av Louise Strömbäck

4. Den svenska välfärdsstaten 1945-1980: En glimt av socialismen, men på bräcklig grund av Jonas Brännberg

5. Välfärdens uppgång och fall av Per Olsson

Del 1: Klimatfientlig politik för ökade utsläpp

Ingen hade väl förväntningar på att Tidöregeringen skulle föra en aktiv miljö- och klimatpolitik. Med facit i hand går det att se att även lågt ställda förväntningar har underträffats.
Klimatomställningen går alldeles för långsamt, men inom EU minskade utsläppen av växthusgaser i alla fall med drygt 8 procent mellan 2022 och 2024. I Sverige ökade utsläppen i stället med strax över fem procent.

Av Offensiv

Huvudförklaringen är förstås sänkningen av reduktionsplikten till EU:s miniminivå, det vill säga att bränsle som orsakar lägre utsläpp blandas in i bensin och diesel. Det finns invändningar mot reduktionsplikten. Som den utformades slog de ökade bränslekostnaderna hårt mot ekonomin för långpendlare, inte minst i glesbygd. Problemet var att Tidöpartierna inte satte in några andra åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Tvärtom har det tagits en rad andra beslut som verkar i motsatt riktning.

Före valet var alla partier utom SD för att reseavdragen skulle göras om så att resor med kollektivtrafik skulle likställas med bilresor. Efter valet skrotades förslaget.
En miljard kronor satsades på subventioner till flyget i en första omgång. Sedan har stödet till kommunala flygplatser höjts med drygt 400 miljoner kronor och trots att flygtrafiken på Bromma flygplats i princip har upphört helt vill regeringen till varje pris behålla den.

…prickat
av punkter som finns på gruvbranschens önskelista.

Den skogsutredning som regeringen har tillsatt lade fram förslag som möttes med jubel av industrin, men fick skarp kritik från miljöorganisationer. Inriktningen är att ytterligare öka produktionen i skogen genom mer gödsling och plantering av främmande, mer snabbväxande trädslag. Det ska också bli lättare att upphäva naturreservat.
På motsvarande sätt har besluten som rör gruvindustrin prickat av punkter som finns på gruvbranschens önskelista. Förbudet mot uranbrytning har hävts.
Reglerna när det gäller utsläpp av uran till sjöar och vattendrag har mjukats upp. Detta beslut togs trots att samtliga ansvariga myndigheter gått emot förslaget. Regeringen har tagit en rad beslut som gör det möjligt att öppna gruvor inne i naturreservat.
Redan i den första budgeten från Tidöregeringen minskades anslagen till skydd av värdefull natur med en tredjedel. Även anslagen för underhåll av leder och annan skötsel av naturreservat har minskat. Förutom att värdefull natur kan förloras innebär det att många jobb försvunnit.

Det här är förstås bara den ena sidan av myntet. Samtidigt har protesterna mot den förda politiken varit många. Flera uppmärksammade aktioner har genomförts för att stoppa avverkningar av värdefull skog. Till exempel ledde en blockad av en avverkning i Arjeplog till att avverkningen stoppades. I takt med att bolag inlett letandet efter uranfyndigheter har motståndet växt i snabb takt. Tydligast har det varit i trakterna kring Storsjön, där planerna på gruvor kommit längst. Våren 2025 demonstrerade 2 000 personer i Östersund. Protesterna har fått regeringen att vackla när det gäller det kommunala vetot mot uranbrytning. Nu har en utredning tillsatts, vilket kan knuffa fram frågan bortom höstens val. Det är exempel som visar att det går att vinna segrar mot regeringens klimat- och miljöfientliga politik.■