”Kommunal mörkar svagheterna”

2010-05-20 22:01:45




Kommunals avgående ordförande Ylva Thörn kallar förbundets nya 25-månaders- avtal ”en seger för mer jämställda löner”. Ob och lägstalöner höjs dock mindre än andra löner, samtidigt som varje individ bara garanteras en hundralapp mer i månaden under vart och ett av de närmaste dryga två åren.
Även när det gäller kraven på rätt till heltid och fasta jobb är avtalet en flopp.

Enligt Kommunal får 370 000 medlemmar ett lönelyft på 970 kronor på två år, varav 140 kronor genom den jämställdhetspott som man fått igen­om i stil med Handels avtal.
Lönerna höjs retroaktivt med 490 kronor från den 1 april i år och med ytterligare 480 kronor nästa år.
Där tar det roliga slut.
Medan Kommunal hävdar att lönerna höjs med 4,65 procent på två år, d v s en dryg procent mer än industrifackens 3,2 procent på 22 månader, talar arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting om att avtalet i stället kostar 3,85 procent på de 25 månader som avtalet avser.
Det är 0,2 procent mer än indu­strifacken räknat på 25 månader.
Att individgarantin ger så lite och att lägstalönerna och ob släpar efter (de höjs 20 procent mindre än andra löner) ger också ökade marginaler för arbetsgivarna att belöna sina favoriter och att styra med ökad lönespridning mellan kommunalare.

Offensiv har bett Lena Ezelius, ordförande i Kommunals sektion 26 i Stockholm och nyvald till avdelningsstyrelsen, recensera avtalet.
– Jaa, det är väl ungefär vad man kunde räkna med efter årets avtalsrörelser. Skillnaden mellan Kommunal och SKL beror på att ob-ersättningen och lägstalönerna inte höjs med sam­ma procentsats. Det är trist att vi inte fick upp dem.
– Och att de som omplaceras till en ny befattning med lägre lön enligt det nya omställningsvavtalet ”avhyvlas” ner till den nya befattningens ef­ter ett år är en direkt försämring.
Lena Ezelius gillar inte heller att det fortfarande finns två lägstalöner, en för outbildade och en för utbildade, men hittar en ljuspunkt i att beredskapsavtalet förbättrats en aning.
– Det betyder till exempel att de som har offentligt skyddat arbete hänger med bättre i lönebildningen och får en lönerevision efter ett år.
När det gäller de centrala kraven på fasta jobb och rätt till heltid har Kommunal bara uppnått en partsgemensam arbetsgrupp, något som sällan lett någonstans. Detta trots att till och med EU-kommissionen riktat svidande kritik mot Sverige för att man kan snurra runt mellan ava (allmän visstidsanställning) och vikariat o s v hur länge som helst utan att få en fast anställning.
– Det här hörde till de mest prioriterade avtalskraven, till exempel att man ska kunna räkna ihop ava och vikariat så att det ger fast anställning ef­ter två år, säger Lena Ezelius.
– Att det här nu hänvisas till nån j-a grupp var nog den stora diskussionen i avtalsdelegationen och allra svå- rast att svälja.
Att avtalsperioden tydligen blivit 25 månader betyder också att nästa avtalsrörelse hamnar ännu närmare sommaren.
– Det är så klart en stor nackdel ur konfliktsynpunkt.
Ändå tror hon, trots alla tydliga svagheter, att det som årets avtalsrörelse sett ut inte gått att nå så mycket längre om man valt att strejka.
– Nja, kanske är det åldern, säger hon och tillägger att det nog inte funnits kampstämningar som kunnat ta avtalet så mycket längre denna gång.

Även Stefan Berg, ordförande för Kommunals klubb på Djursjukhuset i Göteborg, är kritisk till det avtal som nu lär bilda modell även för Kommunals djursjukhusavtal.
– Kommunal ”flashar” med ”högt lönepåslag” och mörkar svagheterna. Förbundet borde ha använt de senas­te fem veckornas avtalslösa tillstånd till att mobilisera medlemmarna till stöd för de viktigaste frågorna, som rätt till heltid.
– Alla måste få rätt att rösta om avtalen. Det skulle skapa ett helt an­nat intresse och omedelbart ge mer skärpa åt förhandlingarna, med direk­ta besked om kampviljan.
Arne Johansson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!