1 152 kvinnor våldtas varje dag i Kongo, enligt en ny skrämmande rapport. Landet plundras på naturrikedomar som mineraler och timmer. Nu planerar president Joseph Kabila nya val den 27 november för att förstärka sitt styre.Detta är det Kongo Migrationsverket vill utvisa Elise Saalay till.
”Det afrikanska landet Kongo har kallats jordens värsta plats att vara kvinna”, enligt en nyhetsbyråartikel som översatts i tidningar i hela världen. 400 000 kvinnor våldtogs i Kongo mellan 2006 och 2007. Det motsvarar över 1 000 våldtäkter om dagen eller 48 i timmen.
Rapporten i American Journal of Public Health talar om en pandemi av våldtäkter som inleddes av landets många väpnade grupper, inte minst landets armé. Vissa har ifrågasatt de höga siffrorna och säger att kvinnor anmält våldtäkt för att få tillgång till sjukvård. Men då bortser man från hur kvinnor som våldtagits stimatiseras och att många därför att inte anmäler över huvud taget.
Det är talande att situationen är värst i Nord-Kivu, som har flest väpnade strider och kamp om mineralfyndigheter. I vår har Greenpeace rapporterat hur våldtäkter även använts som vapen av skogsbolag mot lokalbefolkning som protesterat mot skogsskövling.
Kabilas regim har utlyst val till den 17 november och samtidigt begärt att FN-trupperna ska lämna landet. FN:s insats i Kongo, Monusco, är större än i något annat land, 19 000 soldater, och har officiellt ett mandat som räcker till den 30 juni.
USA och andra västmakter tvekar dock om tillbakadragande. Till och med FN:s säkerhetsråd säger att ”avsevärda säkerhetsproblem återstår”. Man pekar på svårigheterna att integrera tutumilisen CNDP i den reguljära armén och den ”begränsade framgången” i att reformera ”säkerhetsstyrkorna, både polisen och armén”. Här finns också LRA-gerillan från Uganda och flera andra milisgrupper.
Alla dessa väpnade grupper, inklusive armén, deltar i att bränna ner byar, genomföra massvåldtäkter och använda slavarbetskraft. 1,7 miljoner människor är fortfarande flyktingar inom landets gränser.
Västimperialismen tjänar enorma summor på utsugningen av Kongo, men gruvbolagen o s v vill samtidigt ha ett minimum av ”stabilitet”. USA har till exempel utbildat och tränat kongolesisk militär personal.
Regimen har försökt att tvätta bort stämpeln av korruption och sitt eget deltagande i striderna om råvaror. Från september till mars infördes ett förbud i östra Kongo mot exploatering av mineraler med hjälp av illegala väpnade grupper. Men medan förbudet i praktiken inte stoppade exploateringen, blev konsekvenserna stora för lokalbefolkningen. Många förlorade sina arbeten och flyttade in till städerna. Områden med redan extrema sociala problem fick nya invånare med ökade spänningar, våld och kriminalitet som följd.
I Sverige, USA och andra länder har kyrkor m fl krävt stopp för handel med ”blodsmineraler” från Kongo. USA kommer att införa sådana restriktioner under hösten 2011. Men effekten kan bli att företag flyttar ut och att den gruvbrytning som genomförs blir än mer lik handeln med droger.
Valen i november, om de verkligen genomförs, är redan riggade av presidentens maktapparat. I valen 2006 var Västmakterna officiellt ansvariga, den här gången är det kongolesiska myndigheter som ska organisera valet. Kabilas kampanj har redan börjat, medan kritiker och oppositonella, t ex journalister och människorättsaktivister, förföljs och hotas. Väljarregister har hittills bara upprättats i två av nio provinser.
När Kabila utropades som segrare i andra omgången över motkandidaten Jean Paul Bemba 2006 ledde det till massprotester i Kinshasa och 300 personer sköts ner. Nu har parlamentet ändrat lagarna så att det inte blir någon andra valomgång. Ytterligare lagar som gynnar Kabila förbereds.
Bemba står som åtalad i krigsförbrytardomstolen i Haag, vilket visar Västs hyckleri – varför inte Kabila?
Elise Salay och andra flyktingar från Kongo som hotas med utvisning är kända kritiker av Kabila. De riskerar att fängslas och torteras eller ännu värre.
Situationen i Kongo kan inte förbättras av ”etiska regler” från Väst eller av FN-trupper. Det som krävs är att landets alla rikedomar ställs under demokratisk kontroll – gör alla avtal och kassaböcker offentliga. Landet måste avmilitariseras och vapnen kontrolleras demokratiskt.
Det behövs en demokratisk massrörelse, som i Egypten eller Tunisien, och en organisering av arbetare, kvinnor och arbetslösa. Kongo behöver demokratisk socialism – ut med all kapitalistisk, imperialistisk och rasistisk utsugning som landet har en lång historia av. Arbetare och unga i Sverige och andra länder måste ge sitt stöd till en sådan process. Den börjar med att kämpa mot utvisning av Elise.
Per-Åke Westerlund
Fakta ▼
- Över sex miljoner människor har dött som ett resultat av krigen i Kongo sedan 1998. Arméer från grannländer som Rwanda, Angola, Zimbabwe, Uganda o s v deltog i krigen liksom minst ett 20-tal olika väpnade rebellgrupper. De flesta offren har dött av sjukdomar som en konsekvens av krigen.
- Medelinkomsten per capita i Kongo är 1 000 kronor per år och medellivslängden 55 år.
- Kongo har enorma naturrikedomar, som guld och olja, Särskilt eftertraktad är coltan, som behövs för mobiltelefonernas elektronik. även jordbruksmark och skog exploateras av andra stater och multinationella bolag.
