15 000 kvinnor har under det senaste året våldtagits i Kongo-Kinshasa som ett led i de militära striderna. Konflikterna handlar om kontrollen över landets enorma naturtill- gångar. Senast har Margot Wallström, numera på FN, pekat ut regeringstrupper som ansvariga. För två veckor sedan deltog tusentals kvinnor i en marsch mot våldtäkterna.I östra Kongo finns flera olika väpnade styrkor – regeringsarmén (FARDC), FN:s väpnade insats (Monuc), huturebellerna (FDLR), mai-maimiliser m fl grupper.
Våldtäkter och övergrepp mot kvinnor utgör en växande del av striderna.
I somras våldtog hutu- och maimaistyrkor 500 kvinnor i ett av stridsområdena. Nu senast är det rege- ringens trupper som har begått hundratals våldtäkter i samma område.
Övergreppen har sin grund i den stora samlingen soldater på ett litet område: ”Just nu är en massa soldater utplacerade utan mat, utan någonstans att bo, och vad vi förstår också utan betalning. Och det innebär att de är utlämnade till att försöka hitta mat i byarna och till att leva på civilbefolkningen, och i spåren av detta följer också våldtäkter”, sa Margot Wallström till Sveriges Radio efter sitt besök i landet.
Grunden för situationen i Kongo är olje- och gruvbolagens grepp om landet. Västmakterna gav stöd till Joseph Kabila i presidentvalet 2005 och gav stöd till en påstådd fredsprocess. Denna innebar bland annat att flera gerillagrupper gick upp i landets armé. Andra soldater från krigen 1998-2005, som fram till idag har krävt sex miljoner dödsoffer, lämnades utan annan försörjning än som legosoldater.
Margot Wallströms besök be-lyser den fruktansvärda situationen, men erbjuder ingen utväg. Hon ”förväntar sig mer” från Kongos regering – det vill säga från en av de värsta för-övarna. FN-trupperna i Kongo är fler än i något annat land, drygt 20 000, men agerar som allierade till regeringstrupperna.
Multinationella gruvbolag och inte minst telekomindustrin bär det yttersta ansvaret för de väpnade grupperna och för slavliknande arbetsförhållanden.
Internationella lobbygrupper, där till exempel Svenska kyrkan ingår, har krävt att företag som använder blodsmineraler precis som blodsdiamanter, ska tvingas till att agera för bättre villkor. Det handlar om att ursprungsmärka de för elektronikindustrin vik- tiga mineralerna guld, tenn och vo-fram, men framför allt coltan, som i bearbetad frorm (tantal) är en närmast oumbärlig beståndsdel i mobiltelefoner.
Men den rapport som nyligen har presenterats av MakeITfair, där kyrkan ingår, sätter ändå sitt hopp till just de stora företag som gör grova pengar under dagens förhållanden. Även om företagen, liksom Margot Wallström, inte vill ha dagens kaotiska strider står de långt ifrån kunna att förbättra villkoren i ett av världens fattigaste länder.
I Kongo-Kinshasa är nationalinkomsten per capita omkring tusen kronor per år och den förväntade livslängden strax under 55 år.
I oktober arrangerade Världskvinnomarschen seminarier och en demonstration i Bukavu i södra Kivu i östra Kongo. Att tusentals kvinnor deltog i marschen mot våldtäkterna under parollen ”Nej till sexterror” visar på möjligheterna för en verklig rörelse. För arrangörerna var det dock inte fråga om en inledning på verklig kamp, utan om en symbolisk samling, där några tusen representanter för olika NGO:s samlades till seminarier medan FN-trupperna garanterade vatten och säkerhet. I demonstrationen deltog hycklande nog presidentens hustru, Olive Lembe Kabila.
Våldtäkter har också rapporterats från gränsområdena mellan Kongo-Kinshasa och Angola, där konflik- ten handlar om diamanter. Angola har massutvisat cirka 160 000 kongoleser som anklagas för illegal dimantbrytning, medan Kongo har utvisat 50 000 angolaner.
Den kongolesiska regimens metoder har nyligen också fått stor uppmärksamhet genom arresteringen av journalisten Tumba Lumembu, som greps av säkerhetsstyrkor för sin kritik av president Kabila.
Reportrar Utan Gränser rapporterar om att han har torterats och anklagas för ”upprepade förolämpning- ar av presidenten”.
Konsumentaktioner – i en debatt med Margot Wallström föreslogs det att inga kvinnor skulle använda mobiltelefoner under en dag – eller vädjanden till företag och regering kom- mer inte att ge någon lösning på den fruktansvärda situationen.
Kongo behöver en ny demokratisk rörelse som utgår från fackföreningar, kvinno- och gräsrotsorganisationer, med krav på att landets rikedomar ska användas för folkets bästa.
För detta behöver de stöd från fackföreningar, kvinnokämpar, socialister och antikapitalister i Sverige och internationellt. Kampen mot kapitalismens utsugning är en global kamp.
Per-Åke Westerlund
