Kuba – ekologiskt hållbart

2015-10-08 14:20:58

foto: Melanie Lukesh Reed / Flickr CC
En stor del av jordbruket på Kuba är småskaligt och ekologiskt, som här på Organoponicos Farm i Alamar.

Jan Strömdahl har kommit ut med en ny och uppdaterad upplaga av boken Kubas omställning till ekologisk hållbarhet. Redan för 10 år sedan konstaterades att det enda landet i världen som kan betraktas som ekologiskt hållbart är Kuba. Detta är baserat på Living Planet Report och Världsnaturfondens sätt att mäta så kallade ekologiska fotavtryck. Odling genom permakultur är en ekologisk förtrupp som även den växer snabbt. 

Det finns en stor brist i Sveriges och många andra länders sätt att mäta utsläppen. Vanligtvis tas bara hänsyn till hur mycket utsläpp av växthusgaser det som produceras i ett land ger upphov till. Då räknas alltså alla internationella flygresor och andra transporter bort, liksom vad allt som är importerat, men konsumeras här, ger upphov till. 

I det vanliga sättet att mäta ser det ut som att Sveriges utsläpp minskar, medan det i de ekologiska fotavtrycken – där all konsumtion är med – visas att Sverige är en av de värsta miljö- och klimatbovarna i världen.

Men nu var det Kuba det gällde. Kuba har sällskap med många länder i Latinamerika och Afrika med att sätta förhållandevis små ekologiska fotavtryck. 

Inte bara utsläpp av växthusgaser mäts, utan även hur miljön påverkas av betesmark, jordbruk, skogsavverkning, fiske, bebyggelse med mera i globala hektar per capita. Den markyta som krävs för att möta genomsnittsinvånarens konsumtion från livsmedel, fibrer, foder, olja, kött, hudar, ull, mjölk, fisk, skaldjur, trä, träfiber, massa, ved, infrastruktur, bebyggelse, teknik samt för att absorbera den koldioxid som frigörs vid förbränning av fossila bränslen – minus den mängd som tas upp av haven. 

Det som gör Kuba unikt är att det är det enda landet som klarar både små ekologiska fotavtryck och ett bra mått på mänsklig utveckling. För att mäta den senare används FN:s HDR-mått, som lägger samman förväntad livslängd, utbildning samt BNP. Strömdahl konstaterar att det finns brister i detta sätt att mäta. FN har också de senaste åren kompleterat med andra mått på till exempel inkomstkillnader, genus och fattigdomsindex. Men än så länge finns de inte som jämförbara siffror över tid.

Vad har då Kuba gjort för att utmärka sig så? Det är en kombination av kamp för överlevnad i en djup kris som uppstod då Sovjetunionens stöd till Kuba (ett stöd som saknade miljö- och klimathänsyn) snabbt försvann i början på 1990-talet och ett förhållandevis tidigt ekologiskt tänkande från den kubanska ledningen. 

Eftersom landet ofta utsätts för naturkatastrofer, som stormar och översvämningar, har landet tvingats till att ställa om. Miljöskyddet har ökat, bebyggelse i väldigt utsatta områden har flyttats, skydd för känsliga ekosystem längs kusten har satts upp, utveckling av fiskeodling för att skydda korallrev, återplantering av mangroveträd samt ökad miljöutbildning. 

Omställningen av jordbruket verkar ha gått längst. Det handlar till stora delar om ett småskaligt ekologiskt jordbruk. På kort tid lyckades Kuba minska fossil energianvändning inom jordbruket i form av konstgödsel och drivmedel med 70 procent. 

Max 67 hektar per kapita delas ut i lokala småjordbruk, bland annat till potatisodlingar som försöker ta Kuba bort från sockerrörens dominans. Matens sammansättning är en del av framgången. Det är lite kött och lite mjölk. Det finns också en policy att inte använda jordbruks­mark för etanolframställning. Redan år 1987 inleddes de första försöken med organisk odling som med krisen på 1990-talet påskyndades då tillgången till konstgödsel ströps. 

De organiska stads- och förortsjordbruken står nu för hälften av de grönsaker som konsumeras och alla kommuner är ålagda att planera för invånarnas grönsaksbehov. Det finns olika former: Exempelvis odling i förorten, på kolonilotter, på innegårdar, på balkonger och för självhushåll inom företag och organisationer. Permakultur är ännu mer ekologiskt och även detta ökar. Andra förklaringar till hållbarheten är den låga förekomsten av bränsledrivna jordbruksmaskiner, dragdjur är vanliga. 

Transporter är en annan del av förklaringen. Kubanerna reser kollektivt. Järnvägen är väldigt nedgången. Istället används bussar, men även kollektivt åkande i form av cykel, hästtransport och bil (liftning). Bilbeståndet är litet, men en del av det är bilar som ägs av staten. Innehas en bil är en ålagd att ta upp liftare, vilket även andra gör. Det finns jobbare längs vägarna som hjälper till med inpackning. Det mesta av energiförbrukningen kommer fortfarande från olja, även om förnyelsebart ökar. Boken innehåller så klart mycket mer och är väl värt en läsning. 

För att Kubas positiva utveckling ska kunna fortsätta krävs att de oljefyndigheter som finns får stanna i marken och att Kuba inte inför en marknadsekonomi. Det är oroande att alla bostäder har privatiserats på sistone och att inte samma tilltro till ett övergripande ansvar tas vad gäller boendet. Om Kuba öppnas upp för kapitalistisk handel, där till exempel turister får köpa bostäder, kan utvecklingen snabbt gå utför. 

Jan Strömdahl problematiserar tyvärr inte Kubas brist på demokrati underifrån, vilket är en brist i boken. Men den är ändå en skön läsning för att den bevisar att det går att göra annorlunda än den uttjatade sången om marknadens lov. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!