foto: Elias Theodorsson
Bostadsbyggandet mattas samtidigt som priserna på bostadsrätter och villor står stilla eller börjat sjunka reser frågan: är det en fördjupad och delvis ny kris på bostadsmarknaden under uppsegling? Håller den bostads- och lånebubbla som blåsts upp av vinsthungriga byggbolag och banker på att brista?
Det är för tidigt att ge ett svar på dessa frågor. Men mycket pekar mot att en vändning nedåt – både vad gäller bostadsbyggande och bopriser – har inletts.
Efter att ha minskat trendmässigt ända sedan den svåra ekonomiska krisen i början av 1990-talet och varit lågt jämfört med andra länder började bostadsbyggandet äntligen ta fart igen under 2012 och sedan dess har antalet påbörjade bostäder varit stadigt uppåtstigande.
Ifjol steg bostadsbyggandet till den högsta nivån sedan miljonprogrammet och cirka 67 000 bostäder påbörjades. I år påbörjas 72 000 bostäder, men även denna historiskt höga nivå räcker inte för att åtgärda bostadsbristen och trångboddheten.
”Behovet av nya bostäder för de närmaste nio åren, 2017-2025, bedöms vara 600 000. En stor del av de nya bostäderna, 322 000, bedöms behövas redan fram till 2020. Det innebär en genomsnittlig årlig produktionstakt på 80 500 nya bostäder. Bostadsbyggandet har ökat de senaste åren, men byggtakten har ändå inte nått upp till de nivåer som behövs för att hålla jämna steg med befolkningsökningen” (Boverket i juli i år).
Men nu sänder den dysfunktionella marknaden signalen att ”det har byggts för mycket”; att det har skett en överproduktion av bostäder.
Det är naturligtvis en absurditet att det byggts för mycket mot bakgrund av behovet och den oemotsvarade befolkningsökningen. Men det har inte byggts för behov och särskilt inte för lågavlönade, utan med sikte på att sälja eller hyra ut de nya bostäderna till ett så högt pris som möjligt.
Under lång tid såg det ut som denna utveckling inte hade en gräns och för evigt skulle kunna upprätthållas genom ökad skuldsättning, en till synes aldrig sinande tillgång på billiga lån samt stigande hushållsinkomster. Vad som går upp under kapitalismen går dock också ner.
Risken är nu överhängade att den nyliberala bostadspolitiken och det extremt dyra byggandet i Sverige som byggmonopolen är ansvariga för resulterar i att bostadskrisen också trots bostadsbristen uttrycks i allt fler tomma nybyggda lägenheter.
”Svenska bostäder är på tok för högt värderade. Svenska hushåll är farligt högt skuldsatta. Svenska banker lånar ut pengar allt för lättvindigt”, sammanfattade Sydsvenskan den 30 juli under rubriken ”2017 års bolånekrasch – så drabbas du om bostadsbubblan spricker”.
Dagens bomarknad har flera likheter med läget innan 1990-talets kris och prisfall på bostäder och personliga tragedier när lånefällan slog igen. Bostadspriser och hushållens skuldsättning utgör den främsta risken för svensk ekonomi, varnade Riksbanken i somras. Sedan dess har oron på bostadsmarknaden bara ökat – om detta varslar att bostadsbyggandet redan nått sin kulmen och att mäklare beskriver det växande utbudet samt att visningar lockar allt färre som ”att läget är helt sjukt nu”. ■
