Gruvbolaget LKAB gjorde en rekordvinst på 12,3 miljarder kronor för 2010. Trots att tre miljarder kronor avsattes för samhällsomvandlingen/flytten av Kiruna och Malmberget var vinsten 2010 större än den totala omsättningen året innan.Vinstmarginalen blev 43 procent eller 3 miljoner kronor i vinst per anställd!
De anställda får dock nöja sig med en ”bonus” på 30 000 kronor av de vinster de själva har skapat. Kinas bubbelekonomi ligger bakom vinsterna, men visar samtidigt hur bräcklig uppgången är.
Rekordvinsten och omsättningsökningen på 147 procent (!) är framförallt en kombination av höga leveransvolymer och ett högt pris. De rekordlåga löneökningarna inom svensk industri gäller även LKAB, men företagens lönekostnader är i dessa sammanhang en droppe i havet.
Företaget slår nu återigen i kapacitetstaket där bristen på råmalm är falskhalsen. Därför har LKAB redan öppnat en av tre planerade nya dagbrottsgruvor i Svappavaaraområdet.
Senare planeras det för att öppna den gamla Leveäniemigruvan, som är historisk från gruvstrejken 1969-70.
LKAB tror tillsammans med hela det politiska etablissemanget i Norrbotten på en fortsatt guldålder för LKAB och hela råvaruindustrin – och även om efterfrågan och priser kan hålla i sig ännu ett tag, vilar dock den globala råvarufebern på ytterst bräcklig grund.
Det dramatiska fallet i stålpro-duktion och därmed järnmalmefterfrågan 2009 i väst har framförallt kompenserats av en fort- satt ökad stålproduktion i Kina.
Kina importerade 2010 cirka 45 procent av världens järnmalmsproduktion och en tredjedel av all koppar. Kinas ökning av importerade råvaror har genererat tillväxtsiffror i många utvecklingsländer i Latinamerika, Afrika och Asien.
De stora järnmalmsföretagen gör enorma investeringar. BHP ska investera 80 miljarder dollar (520 miljarder kronor) under de närmaste fem åren, medan Rio Tintos investeringar ska öka produktionen med 50 procent. Utvecklingen inom gruvnäringen i Norrbotten och Sverige är del av samma trend.
Till exempel har LKAB investerat 22 miljarder kronor i verksamheten under de senaste fem åren och Boliden 8 miljarder kronor under de senaste två åren.
LKAB planerar investeringar på 5-6 miljarder kronor per år under de närmaste åren. I Pajala investerar Northland Resources miljarder i en ny gruva.
Även om den kinesiska import-en av järnmalm i alla fall tillfälligt har slutat öka under 2010 står Kina för en dominerande del av efterfrågan och är en huvudorsak till prisökningarna (tillsammans med finanskapitalets öka- de spekulation i råvaror).
Den kinesiska ekonomin är dock en koloss på lerfötter.
Den fastighetsbubbla som redan innan finanskrisen 2008 var stor har exploderat sedan dess på grund av billiga krediter; från kinesiska stimulanspaket och globalt inflöde.
Värdet på fastighetsmarknaden var i maj 2010 3,3 gånger större än landets BNP. Det är mer än dubbelts så mycket som värdet av den amerikanska fastighetsmarknaden när den kraschade, och nästan i nivå med Japans före kraschen i slutet av 1980-talet.
Att det är en ren spekulationsmarknad visas av att 10-20 miljoner lägenheter står tomma eftersom de bara köpts i väntan på att priset ska stiga ytterligare. En stor del av den kinesiska stålkonsumtionen går till att bygga de 8 miljoner nya bostäder som byggs per år och till jättelika infrastrukturinvesteringar som finansieras via lån av lokala myn- digheter och delstatsregeringar genom olika utvecklingsföretag.
Den kinesiska bubbelekonomin är ett välkänt faktum som de flesta politiker, inklusive de i Norrbotten, blundar för.
När bubblan förr eller senare brister, kommer det att få förödande konsekvenser för LKAB och andra råvaruföretag, speciellt som världsproduktionen nu byggs ut i rasande takt.
Det betyder inte att gruvarbetarna ska hålla tillbaka sina lönekrav och inte begära sin del av vinsterna. Det innebär dock att man inte kan lita på chefer och politiker, och att det kommer att krävas beslutsam kamp för att försvara jobb och arbetsvillkor i gruvindustrin även i framtiden.
Jonas Brännberg
