Nu har väl ändå marknadsfundamentalisterna i Stockholms stadshus blivit helt snurriga.Enligt ett förslag som Stockholms Stad har tagit fram ska stadsdelar med högre markvärde få en mindre pott till socialbidrag tilldelade sig. Man häpnar. Värdet på marken har ju inget som helst att göra med den enskilda individens behov av socialbidrag. Men enligt Dagens Nyheter den 26 juni resonerar staden som så att ju högre markvärde, desto lägre är risken för förekomst av socialbidrag.
Markvärdet ska enligt denna tankebubbla avspegla det sociala nätverk befolkningen i området har.
För Kista-Rinkeby skulle det innebära en sänkning av socialbidrag, då markvärdet i Kista med Science City är skyhögt samtidigt som Rinkeby är den fattigaste stadsdelen i hela Stockholm. Stadsdelens tjänstemän är chockade.
Men även på till exempel Södermalm finns det ju människor som är i behov av ekonomiskt stöd och det är inte främst de med bostadsrätter (dessa får inte ens mer än undantagsvis försörjningsstöd).
Det finns mängder med statistik över verkliga människor och hur de lever; varför gå omvägen via markvärdet? Marknadens diktatur har blivit absurd.
Om verkligheten talar istället nätverket Nu bryter vi tystnaden (se facebook). Det är ett tvärfackligt samarbete mellan fackförbundet Vision och Akademikerförbundet SSR. De slår larm om den orimliga situationen både för socialsekreterare och socialbidragstagare. Pressen att ständigt skära ner skapar fruktansvärda mänskliga tragedier, barn som – utan att andra former har prövats – tas ifrån sina föräldrar, människor som blir hemlösa och faller ner i misär med allt vad det innebär.
I sitt upprop skriver nätverket: ”Vi tvingas jobba över, sällan eller aldrig ges övertidsersättning, och ändå hinner vi inte täppa till luckorna. Pensionsavgångar vakanssätts för att hålla budget och vikarier tas sällan in. Politiken tar inte hänsyn till varken pris- eller löneökningar. Varje löneförhandling innebär i realiteten att vi äter oss själva inifrån. Personalomsättningen är hög och våra ambitioner kommer på skam; ett resursslöseri som vi bevittnat i många år. I vissa stadsdelar, de mest socialt belastade, kan vi inte längre garantera rättssäkerheten för medborgarna.”
Nätverket pekar dessutom på det faktum att Stockholms Stad badar i pengar, med 2 miljarder kronor i överskott. Nu bryter socialsekreterarna tystnaden och om fler stämmer in i denna kör kan det bli till ett vrål som ingen kan undgå att höra.
Elin Gauffin
