Under lördagen på kongressen diskuterades kapitalismens globala kris. I takt med att allt fler människor förlorar sina jobb och sin sociala trygghet, samtidigt som de ser kapitalismen knaka i fogarna, kommer reaktionerna att synas tydligare världen över.Regeringarnas krispaket visar tydligt på krisens djup. Skattebetalare har fått lösa ut banker och finanshus. Den nyliberala politiken ligger i spillror. Dagens kris visar att Marx hade rätt.
Davis Kaza talade om svenska bankers investeringar i Baltikum, där Swedbank och SEB äger stora delar av bankmarknaden.
Krisen har försatt Baltikum i en svår ekonomisk situation, som inte bara slår hårt mot arbetarna i Estland, Lettland och Litauen utan även åter- speglas i den svenska ekonomin.
Även Ungern och Ukraina är hårt drabbade. I gengäld för de bidrag IMF gett krävs nu kraftiga nedskärningar. Nikolaj Cyon förklarade att när valutan nu faller i dessa länder blir det mycket dyrt att återbetala lånen.
Från Sozialistische Alternative (SAV), CWI i Tyskland, talade Georg Kümmel bland annat om den elevrörelse som planeras utmynna i en skolstrejk under november. Han kom- menterade även medias utbasunering av etablissemangets röster om finans-krisen.
– Det mest löjeväckande är de banker och politiker som säger att de lärt sig av kraschen 1929. Om de gjort det – varför gjorde de inget för att förhindra denna krasch?
Veckan efter kongressen hålls det amerikanska presidentvalet, och Johanna Evans talade om effekterna av en vinst för Barack Obama.
– Inte heller Obama kommer att dra sig för militära ingripanden i andra länder. Han uttrycker stöd för fler trupper i Afghanistan, och är inte främmande för en insats i Pakistan.
En vinst för Obama skulle efter en tid skapa en stor besvikelse hos många arbetare i USA. Detta skulle ytterligare visa att problemet är kapitalismen, inte vilken högerpresident som styr landet.
Lynn Walsh från CWI:s internationella sekretariat kommenterade världsutvecklingen i krisens bakvatten.
– Kapitalismen har fungerat de senaste 20 åren för den styrande klassen, men trots detta är vi nu mitt i vad som kan bli en värre kris än den 1929.
Vi kommer de närmaste åren att märka hur arbetarklassen världen över tydligare ser sin roll då regeringar och företag för att hålla sig flytande slår mot dem som har det svårast.
Många röster på mötet underströk att en ny våg av antikapitalism visar sina första tecken, och att det kommer att finnas stora möjligheter att föra internationell kamp mot högerpolitiken – för återbyggandet av arbetarrörelsen och nya arbetarpartier.
Tim Cambrant
