Den 13 februari, på årsdagen av de förödande bombningarna av Dresden 1945, planerade de tyska nazisterna att genomföra sin största marsch någonsin sedan andra världskrigets slut. Precis som tidigare skulle nazister runt om i Europa samlas den dagen i Dresden.
Nazisternas samlingsplats, tågstationen Dresden-Neustadt som användes för att deportera judar till för- intelselägren, var en ren provokation. Vad nazisterna inte hade räknat med var den massiva mobiliseringen av antirasister, vars blockader hindrade dem att marschera.
Blockaderna av nazisternas samlingsplats var en viktig framgång i den antinazistiska kampen och visar att och hur nazisterna kan stoppas.
I fjol kunde nazister genomföra sin marsch i skydd av ett massivt polisuppbåd. Efter den nazistmarschen blev fackliga aktivister på väg hem från motdemonstrationen attackerade av (svenska) nazister som även de var på väg hem från Dresden. Detta var ännu ett exempel på att om nazisterna kan marschera så stärks deras självförtroende och nazistvåldet ökar. Under det gångna åren har det nazistiska våldet blivit allt grövre i Tyskland. Ofta är det NPD-medlemmar eller sympatisörer som står bakom våldsan- greppen.
Med över 7 000 medlemmar är NPD (Nationaldemokraterna) det största och mest aktiva nazistiska partiet i Tyskland. NPD har alltid haft starka band med de så kallade Fria kamrater (Freie Kameradschaften), vilka är löst sammansatta paramilitäriska grupper av nazister.
Under de senaste åren har NPD förlorat röster och exempelvis fullmäktigeplatser. Partikassan är nästan tom och det finns uppgifter om att NPD är mer eller mindre bankrutt.
Partiet utgör dock fortfarande ett hot och ännu finns NPD kvar i Sachsens delstatsparlament, trots att man förlorade 90 000 röster i fjolårets delstatsval.
Dessutom har uteblivna valframgångar lett till starka motsättningar inom partiet mellan de som vill att NPD ska ha en mer nationalistisk- konservativ framtoning och de som vill återgå till öppen nazism. Att genomföra en stor marsch i Dresden, som ligger i Sachsen, var ett led i NPD-ledningens försök att övervinna den interna krisen och samla sina sympatisörer.
Till skillnad från tidigare år gjorde de som stod bakom den antinazistiska mobiliseringen nu klart att man ämnade försöka stoppa nazistmarschen.
I november i fjol bildade fackföreningar, vänsterorganisationer, bland annat SAV – Sozialistische Alternative (RS:s systerparti), Die Linke (tyska Vänsterpartiet), invandrarorganisationer o s v en gemensam allians med namnet ”Dresden-nazifrei” (Nazistfritt Dresden). Redan då bestämdes det att nazistmarschen ska stoppas med hjälp av blockader.
Ledande medlemmar i DGB-Sachsen (tyska LO) lovade att facken skulle ställa upp. Mer än 600 organisationer och 2 000 enskilda anslöt sig till denna allians.
Veckorna innan nazistmarschen genomförde polisen razzior mot organisationer som ingick i ”Dresden-nazifrei”. Flera kontor i Dresden och Berlin genomsöktes, bland annat Die Linkes högkvarter i Sachsen. Tusentals affischer samt datorer beslagtogs med hänvisning till att det är olagligt att öppet mobilisera till blockader av en tillåten demonstration.
Samtidigt debatterade delstatsparlamentet om hårdare straff för motstånd mot polis. Medan fackklubbar och sektioner fortsatte att stödja mobiliseringen fick fackledningen kalla fötter. Exempelvis stoppades offentligfacket ver.dis klubb på sjukhuset Dresden-Neustadt från att ge ut sin tidning på grund av en artikel som uppmanade till deltagande på blocka-derna.
Trots hetsen mot antinazisterna kunde den massiva mobiliseringen inte stoppas.
Nazisterna var färre i år än tidigare, ca 4 000 till 5 000, men det gjorde det inte mindre viktigt att stoppa nazistmarschen.
Till och med Dresdens borgmästare Helma Orosz kände uppenbarligen sig pressad till att visa upp någon form av motstånd och uppmanade till att bilda en ”mänsklig kedja mot rasism”, men långt borta från nazisternas samlingsplats och vid en tidpunkt när de redan hade tänkt börja marschera. Skamligt nog valde DGB Sachsen att mobilisera till denna kedja medan många andra fackliga organisationer mobiliserade till blockaderna. Även i denna mänskliga kedja deltog drygt 10 000 personer.
Blockaderna blev hårt ansatta av polisen. Med pepparsprej, batonger och vattenkanoner försökte polisen öppna en marschväg för nazisterna. Den massiva mobiliseringen hindrade dock sannolikt att polisen gick ännu hårdare fram.
Samtidigt kunde nazisterna agera delvis ganska fritt efter demonstrationen. De attackerade bland annat ett alternativt kulturcentrum och genomförde spontana marscher med flera hundra i andra städer nära Dresden.
Under mobiliseringen inför och vid blockaderna argumenterade SAV för att kampen mot nazismen måste kopplas samman med kampen mot högerpolitik. Det är högerpolitik och kapitalismens kris som ger nazisterna en möjlighet att komma tillbaka.
Efter Dresden kommer kampen att fortsätta, mot nazism, men också mot kapitalism och för en socialistisk värld fri från förtryck.
Antinazist