Melbourne: 8-timmarsdag vanns på 1850-talet

av Kirk Leonard

8-timmarskampen i Melbourne grundade den organiserade arbetarklassrörelsen i delstaten Victoria (foto: Public domain).

Melbournes byggarbetare vann världens första 8 timmars arbetsdag utan löneförlust år 1856. Denna monumentala kamp hjälpte till i att bygga en kämpande tradition bland den organiserade arbetarklassen i Australien. Den historiska segern kom innan amerikanska arbetare – och till och med Karl Marx – reste kravet på 8 timmars arbetsdag.

Den positiva påverkan för arbetares liv var enorm. Men idag fortsätter den intensiva kampen om arbetstimmar mellan chefer och arbetare. Problem som obetald övertid, attacker på ob-nivån, lönestöld, tillfälliga jobb och underbemanning är hejdlösa. Vår historiska kamptradition gällande arbetstimmar behöver desperat en förnyelse.
Melbourne var en tillväxtstad år 1856. Guld upptäcktes i näraliggande distrikt 1850 och rikedomarna flödade. Den blev en av de rikaste städerna i världen. Affärsmän och kolonialregeringar suktade efter att dra nytta av detta genom att bygga och utveckla ett samhälle och en marknad. Immigrationen ökade markant. 
Bland migranterna var det många med erfarenheter av kamp och revolter i Europa. Irländska republikaner, engelska charterister och andra som hade deltagit i de europeiska revolutionerna 1848 tog med sig sina idéer och traditioner. 

Det var den 21 april 1856 som murare som arbetade med att bygga Melbournes universitet lade ner sina verktyg och började en protestmarsch till parlamentet. De samlade fler arbetare från andra byggarbetsplatser längs med vägen. Deras paroll var ”8 timmars arbete, 8 timmars fritid, 8 timmars vila”, ofta uttryckt som ”888”. De visade sin kollektiva styrka och enighet, vilket skrämde de koloniala myndigheterna.
Den härskande klassen beslöt sig för att inte riskera en uppslitande konfrontation. De ville behålla byggtakten och utvecklingen; de beslöt sig att ge arbetarna lite mer av rikedomarna de förskansade sig själva. De vek ner sig mot ”888” och deras kamp för att undvika ett krig.
Inom två veckor rapporterade tidningarna att regeringen hade gått med på 8 timmars arbetsdag för alla murare på offentliga byggen, som universitetet. Vad mer gick de med på att betala lika mycket i lön som när de jobbade 10 timmar om dagen.

Det var en enorm seger av internationell betydelse. Det var i praktiken en 25-procentig löneökning, och 12 timmar mindre per vecka [fortfarande jobbade de sex dagar i veckan] hade stor påverkan på arbetarnas levnadsstandard. En seger som denna är svår att föreställa sig för arbetare idag, men det var den plötsliga verkligheten för Melbournes byggarbetare.
James Stephens, en walesisk migrant som kom till Melbourne via London, ledde murarnas kamp. Stephens kom ur den brittiska charterismrörelsen, arbetarklassens första oberoende politiska rörelse någonsin. 
Charterismens idéer om kortare arbetsdag, oberoende arbetarorganisationer och aktivism var central för 8-timmarskampen i Melbourne. 

I början var betydelsen av segern i Melbourne dess omfattning, sanktionerna från regeringen, och framför allt faktumet att det inte innebar någon lönesänkning. Segern gav Melbourne dess rykte som ”den första 8-timmarsstaden”. Men segern i Melbourne föregicks och kopplade an till andra viktiga strider i närheten. 
I Sydney kämpade bryggare på Parramatta Road för 8-timmarsdagar, samtidigt som kampen i Melbourne pågick. Strejker i februari och mars 1856 vann 8 timmars arbetsdagar för ett begränsat antal arbetare, men med lönesänkning motsvarande de förlorade timmarna. De fick bara 80 procent av den tidigare dagslönen. 
Även om segern i Sydney var en viktig framgång infördes det inte lika omfattande och intog inte samma betydelse som en referenspunkt för andra arbetarkamper som segern i Melbourne. 
8-timmarskampen grundade den organiserade arbetarklassrörelsen i delstaten Victoria [där Melbourne ligger] som kämpade för det i årtionden. År 1860 infördes 8 timmars arbetsdag i alla byggyrken i Victoria. På fyra korta år hade segern spridit sig. Andra arbetare inspirerades och kämpade för kortare arbetsdagar.
Efter segern påbörjade rörelsen bygget av Victorian Trades Hall, den äldsta fackföreningsbyggnaden som fortfarande används i världen. Sägnen säger att byggnaden har den röda fana som har varit rest längst. 
Den har varit en viktig mötesplats för fackligt aktiva och arbetarklassaktivister i generationer. Många kamper organiserades inom dess fyra väggar och fortsätter att organiseras där än idag.

1879 etablerades Victorias första offentliga helgdag vid namn ”Åttatimmarsdagen” till ära av kampen och dess konsekvenser. Det var ett bevis på kraften hos den organiserade arbetarrörelsen, med parader med temat ”888” och firanden som blev traditionsenliga. Medan minnet och utförandet av denna militanta tradition har bleknat över årtiondena är ”Arbetsdagshelgen” fortsatt en viktig helgdag som firas i Victoria i mars. Andra delstater har motsvarande offentliga helgdagar som vunnits av kampen. 
Vissa fackliga trodde att 8 timmars arbetsdag var första steget mot att göra kapitalismen bättre. Andra hoppades till och med på att socialism kunde införas över tid via stegvisa reformer. Men det var inte förrän 1928 som 8 timmars arbetsdag och 6-dagars arbetsvecka blev landsomfattande lag, och det tog ytterligare 20 år innan 5-dagars arbetsvecka uppnåddes. Sedan dess har 8 timmars arbetsdag urholkats för många, och australier är bland de som har världens längsta arbetsdagar. 
Tyvärr är det så att vad kapitalismen ger med ena handen försöker den ta tillbaka med den andra. Det är därför som kampen för reformer måste kopplas till kampen för att omvandla samhället till ett socialistiskt samhälle. 

Många av de bästa ledarna för arbetarklassen vid den tiden lärde sig att det är nödvändigt att gå bortom kapitalismens begränsningar om du verkligen vill få ett slut på utsugningen. 
Socialister idag för med sig dessa stolta traditioner och kämpar för att få tillbaka den militanta kamptraditionen från 8-timmarsrörelsen in i fackföreningarna. Dessa idéer är den bästa guiden till att vinna kortare arbetsdagar, högre löner och ett bättre liv för alla.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!