Mellanöstern: Imperialismen bakom krig och konflikter

2009-01-07 15:39:50




Varför är krig och konflikter en del av Mellanösterns moderna kapitalistiska historia?

Huvudorsaken är de stora imperialistiska makternas politiska, militära och ekonomiska interventioner för att försvara vad de betraktar som sina politiska och ekonomiska intressen, i synnerhet oljan.
Imperialismen har med det ekonomiska biståndet som morot och den ”diplomatiska” isoleringen, sanktionerna och de militära hoten som piska lyckats få delar av den arabiska elitens och hela den israeliska kapitalistklassens öppna stöd för detta.

Historiskt sett levde de arabiska folken (inklusive palestinierna) under feodala regimer, vars ledare var marionetter till först det turkiska ottomanska imperiet och sedan till den franska och brittiska imperialismen. Erfarenheterna av detta ledde till utvecklingen av arabnationalistiska idé­er från och med slutet av 1800-talet, vilka uppmanade till ett slut på den utländska dominansen.
Det judiska folket ställdes, i likhet med många andra minoriteter, inför perioder av statligt förtryck i samband med perioder av ekonomisk kris i de länder i Europa och det tsaristis­ka Ryssland där de levde. Regeringar piskade upp rädsla för och fördomar mot minoriteter för att avleda ilskan från resten av befolkningen från de ekonomiska krisernas verkliga orsaker.
Sionismen utvecklades under 1800-talet och hade sitt huvudsakliga stöd inom den judiska medelklassen och bland akademikerna, som en reaktion mot detta förtryck. Den baserades på idén om att skapa ett na- tionellt hemland för judarna. Detta hemland skulle komma att bli Palesti­na, som av rörelsens grundare betrak­tades som: ”ett land utan ett folk för ett folk [judarna] utan ett land”.

Palestina var dock i allra högsta grad befolkat – av hundratusentals palestinier. När judar började emigre­ra dit från och med slutet av 1800-talet utvecklades det snabbt spänning- ar och sammanstötningar med de palestinska araber som bodde där.
Ottomanska imperiet föll slutligen samman till följd av första världskriget, där Turkiet allierade sig med den tyska eliten mot Ententemakterna. Arabledarna utlovades en självständig arabstat av den brittiska imperialismen efter kriget om de ledde en resning mot det turkiska ottomanska im- periet till stöd för Ententenationernas krigsmål. Den brittiska och franska imperialismen slöt emellertid en hemlig överenskommelse (Sykes-Picot-fördraget) som delade upp Mellanös- tern i inflytelsesfärer under respektive imperialistmakts kontroll.
Löftena om arabisk självständighet blev det ingenting av.
Med nazismens framväxt och Hitlers makttillträde i Tyskland fick sionismem ett utbrett stöd bland judar internationellt. De allierade gjorde in­genting för att förhindra att socialister och kommunister, fackliga aktivister, homosexuella män och kvinnor och sedan sex miljoner judar slaktades i Hitlers koncentrationsläger.

Förintelsen blev en stark drivkraft för judisk immigration till Pale­stina. Många judar på flykt undan kri- gets och den kapitalistiska ekonomis­ka depressionens fasor hade radikala idéer och såg sitt nya hemland som en säker plats där fattigdom och förtryck skulle kunna glömmas.
Men dessa idéer tog inte med i beräkningen förhoppningarna och aspirationerna bland de palestinier som levde där. Det kom till sammanstötningar mellan judiska immigranter och palestinier. De förra utvecklade väpnade miliser som genom spridandet av rädsla, förföljelse och militära aktioner drev bort majoriteten av den palestinska befolkningen från sina hem efter utropandet av den självständiga staten Israel 1948. FN, som 1947 beslutade att Palestina skulle de­las i ett självständigt Palestina och en judisk stat, reagerade med att erkänna Israel.
Genom att stödja skapandet av en israelisk stat baserad på att det palestinska folket berövades ett hemland, tillät imperialismen skapandet av en konflikt som varat ända till idag.
Rättvisepartiet Socialisternas föregångare gick emot bildandet av Israel och varnade för att snarare än att garantera de israeliska judarnas säkerhet och ekonomiska välmående skulle Israel bli en blodig fälla för dem.
USA-imperialismen trappade upp sitt ekonomiska bistånd till Israel un­der 1950-talet till följd av de revolutionära rörelser som svepte fram över arabvärlden, vilka hotade kapitalismens långsiktiga intressen i regionens oljereserver. Den israeliska kapitalismen har sedan dess erhållit ett genomsnittligt årligt bistånd på 4 mil- jarder dollar (30 miljarder kronor) i form av lån och ekonomiskt samt militärt stöd från USA.

Israels härskande klass uppmuntrade judisk immigration från he­la världen med löften om fysisk och ekonomisk säkerhet för dem som kom. Israel hade en av världens bästa välfärdsstater för sin judiska befolkning, för att garantera dess sammanhållning. Detta var nödvändigt därför att de måste vara beredda på att kämpa för att försvara den israeliska staten i krig mot angränsande arabnationer. Vilket i själva verket betydde försvaret av den israeliska styrande elitens makt och prestige.
Sedan Israels bildande har det ägt rum fem krig och två palestinska uppror (intifador).
År 1967 (sexdagarskriget) attackerade Israel angränsande arabländer samt ockuperade Gaza och Västbanken. Palestine Liberation Organisation (PLO), bildat 1964, var den organisation som de flesta palestinier kom att betrakta som huvudkraften för sin nationella befrielse.
PLO, lett av Yassir Arafat, kombinerade emellertid en ineffektiv politik av diplomatiska påtryckningar med militära attacker på israeliska medbor­gare. Dess ledning växte sig stor i bekvämlighet i exilen och var inte an- svariga inför det palestinska folk som det gjorde anspråk på att represente­ra.
Detta hindrade inte den palestins­ka arbetarklassen och de fattiga från att vara beredda på att gå ut i masskamp mot det förtryck de ställdes in­för. Detta förklarar delvis framväxten av den första och andra intifadan.

Efter det första Irakkriget 1991 pressade USA-imperialismen Israel och PLO-ledningen till ”freds”-förhandlingar vilka resulterade i att de båda sidorna undertecknade Oslofredsavtalet 1993.
Detta fördrag, som framställdes som ett första steg mot en palestinsk statsbildning, gjorde PLO till palestiniernas nya förtryckare.
De ockuperade territorierna styckades upp i otaliga osammanhängande enklaver som separerades av ständigt växande israelisk-judiska bosättningar byggda på den bördigaste jorden med den bästa vattenförsörjningen.
Trots propagandan om fred, står det klart utifrån alla de förhandlingar som ägt rum bland de regionala och världsledarna att de inte kan erbjuda långsiktiga lösningar på de israeliska och palestinska arbetar- och medel­klassernas problem.
Faktum är att villkoren för majoriteten har blivit avsevärt mycket sämre och att spänningarna i regionen har ökat, vilket brutalt illustreras av det nuvarande kriget i Gaza.

Kevin Simpson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!