Av Vikram Lindelius Mahoon //Artikel i Offensiv
Idag har alla patienter i Sverige rätt till tolk utan ytterligare kostnad för att säkerställa att ett korrekt och effektivt utbyte av information sker mellan patient och vårdgivare, oavsett om man är nyanländ eller svensk medborgare.
Finansregionråd Irene Svenonius (M) i region Stockholm anser att den senare gruppen, svenska medborgare samt individer med permanent uppehållstillstånd, bör ha lärt sig det svenska språket och därför borde betala ur egen ficka om de behöver tolk.
Förslaget har mötts med kritik från många håll, till och med från Miljöpartiet och Liberalerna som styr regionen tillsammans med Moderaterna, samt från Läkarföreningen som förutspår att detta skulle leda till minskad patientsäkerhet samt på sikt ökade kostnader inom vården.
Många utlandsfödda i Sverige använder idag tolk vid vårdkontakt, vilket kan erbjudas via telefon, videosamtal eller fysiskt besök. Moderaterna i regionen menar att de genom att skifta kostnaden för detta från regionen till patienterna kan spara in 150 miljoner kronor årligen. Förslaget skulle innefatta individer med svenskt medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd som bott i Sverige i flera år. Denna uppskattning visar på en bristande förståelse för hur det faktiska vårdarbetet i Stockholm ser ut, samt för värdet av god kommunikation mellan patient och vårdgivare, vilket i många fall ej är möjligt utan en tolk. Många patienter i denna grupp som dessutom statistiskt sett har det sämre socioekonomiskt ställt kan förväntas avböja tolk om detta innebär en ökad kostnad, vilket direkt skulle öka ojämlikheterna inom vården.
”Det handlar dels om pengar, men också om att ställa krav på att man måste lära sig svenska.” – Irene Svenonius (M), finansregionråd.
Det bör även nämnas att det är stor skillnad på en auktoriserad tolk och en privatperson. En auktoriserad tolk har avklarat prov som utöver språkkunskap inkluderar frågor om det svenska samhället och tolketik. Specialiserade vårdtolkar har även visat på detaljkunskaper motsvarande flerårig högskoleutbildning för att effektivt kunna tolka inom just vården. Trots detta väljer många även idag att låta en anhörig tolka åt dem, något som anses minska patientsäkerheten då intima detaljer kan undgå att kommuniceras mellan vårdgivare och patient. Det blir ännu mer komplicerat när minderåriga barn agerar tolk, då säkerställandet av ett gott informationsutbyte inom vården är ett både juridiskt och moraliskt ansvar som ej bör läggas på barn. Att anhöriga agerar tolk är något som Moderaterna i Stockholm också ställt sig emot, men ej bemött hur de planerat att undvika att detta blir konsekvensen av deras förlag.
Sammantaget är tolkhjälp inom vården en viktig tillgång för vårdgivaren likväl som för patienten och att undgå detta skulle leda till sämre vårdkvalitet samt ökad risk att fel information utbyts. Detta skulle i sin tur skulle leda till mer arbete samt ökade kostnader för vårdgivare inom regionen.■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.