
Under hösten har återkommande krav rests på att facken i Europa ska gå ut i gemensam strejk. Viljan till gränsöverskridande strejker och massaktioner markerar en vändning i kampen.
Den samordnade internationella solidaritetsstrejken för de portugisiska hamnarbetarna den 25 september blev en framgång.
”Såväl uppslutningen vid strejksamlingarna som kampandan runtom i landet har varit god. Från International Dockworkers’ Councils (IDC:s) koordinationskontor i Barcelona rapporteras att den internationella arbetsnedläggelsen mellan klockan 08 och 09 har fått stort genomslag också i de andra berörda europeiska länderna”, konstaterade Hamnarbetarförbundet efteråt.
Det är nog inte heller en tillfällighet att bara dagarna efter att Greklands och Italiens studenter gick ut på gatorna (fredagen den 12 oktober) mot försämrad och dyrare utbildning inledde de spanska eleverna och studenterna i måndags (den 15 oktober) en tre dagar lång strejk mot drastiska skolnedskärningar.
På torsdag denna vecka genomförs en ny generalstrejk i Grekland. Generalstrejken innan dess, den 26 september, var en av de största och mäktigaste på länge.
Ilskan mot de styrande har bara vuxit sedan dess, vilket protesterna mot den tyske förbundskanslern Angela Merkels Greklandsbesök den 9 oktober gav ännu ett besked om.
”Grekland är i uppror. Inom facken skärps kraven på återkommande generalstrejker för att störta regeringen. Nyligen manade elektrikerfackets ordförande arbetarna till ockupation av de viktigaste ministerierna, myndigheter, alla banker, alla skattekontor, flygplatser och hamnar och gemensamma, återkommande 48-timmars generalstrejker samt stora dagliga demonstrationer på Syntagmatorget i Aten (utanför parlamentet). Från transportarbetarnas fackförbund och facken i tunnelbanan och från statsanställda hörs samma beslutsamma tongångar”, rapporterar Xekinima (CWI i Grekland).
Det är inte genom vädjanden och symboliska aktioner som Europafacket kan stoppa nedskärningar, jobbslakt och attacker mot fackliga fri- och rättigheter. Det krävs mycket mer än så och därför finns kravet på en alleuropeisk generalstrejk nu på bordet.
– Vi har ägnat oss tillräckligt mycket åt prat om solidaritet. Nu är det dags att ställa sig upp sida vid sida, säger det grekiska offentligfacket Adedys internationelle sekreterare Vassillis Xenakis till Arbetet (f d LO-Tidningen) den 12 oktober.
– Vi håller på att förhandla om datumet med facken i andra länder. Jag hoppas att det blir en gemensam strejk, säger Camil Ros, avtalssekreterare för UGT i Katalonien, Spanien, till samma tidning.
En generalstrejk som lamslår Europa i 24 timmar skulle skriva ett nytt kapitel i den moderna historien och utgöra en bred plattform för nya steg i kampen.
Per Olsson