Nedskärningar trots rekordartade överskott

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Under 2020 redovisade kommunsektorn (kommuner och regioner sammanräknat) ett ”verksamhetsresultat på 51,5 miljarder kronor för 2020” enligt SCB, vilket innebar 39,1 miljarder kronor mer jämfört med 2019. Men några stora satsningar har det inte blivit – istället stundar nya nedskärningar och ”besparingar”. Varför?

Överskotten var historiskt stora under 2020, och enligt SKR:s (Sveriges Kommuner och Regioner) chefsekonom Annika Wallenskog var detta ”Det absolut högsta resultatet någonsin”. Huvudanledningen var de stora coronastöd som kommuner och regioner fick av regeringen.
De stora coronastöden som regeringen har pumpat ut har förhindrat än värre nedskärningar och hållit uppe konsumtionsförmågan under pandemin, en märkbar skiftning jämfört med den förda politiken 2008-09, både i Sverige och globalt.
Dock säger SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog samtidigt till SVT Nyheter den 21 mars att nedskärningarna måste fortsätta:
– Den långsiktiga utmaningen finns ju kvar, även om staten öst pengar över sektorn 2020 och ”efterfrågan på välfärd” har varit lägre. Så det är viktigt att kommunerna fortsätter arbetet med att minska administrationer, ta bort onödiga kostnader och uppgifter, fortsätter digitaliseringsarbetet och fortsätter tänka långsiktigt. 

Men enligt de nyliberala budgetreglerna (balanskravet) som ännu gäller för kommuner och regioner ska intäkterna alltid överstiga kostnaderna. Men är kommuner och regioner vinstdrivande företag som har avkastningsmål?
Bakgrunden är den ekonomiska krisen i landet i början av 1990-talet, där det under ”budgetsaneringen” infördes ett överskottsmål för den offentliga sektorn, som en del av det finanspolitiska ramverket.
Enligt den av regeringen tillsatta Överskottsmålskommittén har ”Det finanspolitiska ramverket och den breda politiska uppslutningen bakom det bidragit till en gynnsam utveckling av Sveriges ekonomi och offentliga finanser” (SOU 2016:67).

Men för vem och vilka har det varit ”en gynnsam utveckling”? Nedmonteringen av välfärden och av hela det gamla ”folkhemmet” de senaste 30 åren har inneburit katastrofala konsekvenser för arbetare, låginkomsttagare, pensionärer, ungdomar med flera – vad som kan benämnas som ”de 99 procenten” (kontra de allra rikaste i samhället, den 1 procenten).
Samtidigt har klassklyftorna skenat, vilket bland annat boken Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet av idéinstitutet Katalys påvisar. I ett pressmeddelande i samband med boksläppet i början av 2021 sa Göran Therborn, professor emeritus i sociologi och en av huvudförfattarna till boken, att:
– Vi ser hur klyftorna i Sverige från 1980-talet fram till coronapandemin fördjupades mer än i övriga Västeuropa. Dessa vidgade klyftor beror till 60 procent på politiska beslut. (…) Ojämlikheten i livslängd ökar och i fattiga kommuner förkortades livet främst för kvinnor. Man har internationellt kallat corona ”ojämlikhetens pandemi”. Det gäller också Sverige.
Att de svenska storbankerna och -företagen beräknas göra rekordvinster under 2021, samtidigt som hundratusentals permitterats, gått ner i arbetstid, förlorat jobb och framtidsutsikter med mera, visar på klassamhällets och kapitalismens groteska effekter.

Samtidigt som vinster för storbolagen ökat, antalet miljardärer skjutit i höjden och utdelningsfester för de rika bara blivit fler har även skattekvoten minskat.
Skattekvoten 2020 låg på 42,6 procent av BNP – 1999 låg den på 50,1 procent. Det innebär att utrymmet för offentliga investeringar (däribland välfärden) hade haft omkring 300 miljarder kronor mer varje år om skattekvoten varit densamma.
Det är rätt så tydligt att det finns pengar, resurser och utrymme för investeringar och satsningar på det offentliga redan idag, utan att ens märkbart röra kapitalisternas enorma rikedomar och förmögenheter.
Men det kapitalistiska systemet är hänsynslöst i jakten på ökade profiter och nya marknader. Allt kan offras, oavsett vilken modell kapitalismen har – nyliberalism, keynesianism, statskapitalism, etcetera. Det handlar om att behålla makt och rikedomar samt förhindra allt för stora protester underifrån.

I Sverige väntar vi på att massiva demonstrationer för pengarna tillbaka till välfärden och mot nedskärningsivern ska utbryta, som vi sett i land efter land de senaste åren. Protester som har blivit till förkastande av hela det ekonomiska och politiska etablissemanget och systemet som binder dem samman (kapitalismen).