Per Johansson har fått sällskap av landstingets revisorer i kritikerkören mot säkerheten i tunnelbanan. I en rapport beskriver revisorerna SL:s säkerhetsarbete i tunnelbanan som ”otillräckligt” och påpekar att det måste råda full klarhet ifråga om ansvarsfördelningen mellan SSL och entreprenörerna, exempelvis Connex.
Revisorernas rapport skrevs i november 2005 och har nu överlämnats
till SL:s styrelse. I höstas fick Seko klubb 119 hård kritik
för sitt försvar av sin förbundsordförande Per Johansson,
som blev av med jobbet sedan han påtalat allvarliga säkerhetsbrister
i tunnelbanan – alltså precis de brister som landstingets revisorer
nu pekar på.
SL:s vd, Lennart Jangälv, kallade bland annat Seko 119 för
politiska fundamentalister. I sitt pressmeddelande undrar Seko klubb
119: ”Är landstingets revisorer också osakliga fundamentalister
när de nu ansluter sig till kören av allvarlig kritik mot SL:s
säkerhetsarbete?”
Med tanke på att diskussionen kring säkerhetsfrågorna
bidragit till att en fackligt förtroendevald fått sparken
med SL:s goda minne, är det en berättigad fråga.
År av kritik
Offensiv ringer upp Per Johansson för en kommentar.
Revisionsrapporten konstaterar att de många aktörerna som är
inblandade i driften av tunnelbanan försvårar upprättandet
av rutiner och ansvarsfördelning.
–
Ja, det är ju en fråga som facket kritiserat sedan länge.
Det är en konsekvens av privatiseringarna, att man styckar upp verksamheten.
Då tror det ena bolaget att det andra ska ta kostnaderna. Man letar
efter en svarte Petter hela tiden.
De åtgärder landstingsrevisorerna föreslår är
förbättrade rutiner, direktiv och regler. Tror du att det kommer
avhjälpa problemen?
–
Det finns redan lagar och regler om samordning, det finns säkerhetsorganisationer
i alla bolagen som borde samverka – det blir att sparka in öppna
dörrar. Brandmyndigheten påpekade brister i brandsäkerheten
mer än ett år innan branden i Rinkeby. Men oavsett vem som
tittat på säkerheten i tunnelbanan så har det funnits
kritik. Facket har klagat, skyddsombuden har klagat, till och med polisen
har klagat.
De brister Brandmyndigheten påpekat uppmärksammas också av
landstingets revisorer. De skriver att av de 14 respektive 17 brister
som påpekades 2004 vid S:t Eriksplans och Fridhemsplans tunnelbanestationer,
hade mindre än hälften åtgärdats ett år senare.
Liknande blev resultatet för Skärholmens station. Trots att
stationen byggts om mellan tiden för den första kontrollen
och besiktningen, kvarstod fortfarande en del av de påpekade bristerna.
Räddningsverket betraktar ännu inte ärendet som avslutat.
”När ska något göras?”
–
Frågan är: när gör de något konkret åt
det? undrar Per Johansson, och fortsätter:
–
De åtgärder som föreslagits – som de kameror vi
fortfarande inte sett till – är kosmetiskt i jämförelse
med vad som fanns för femton år sedan.
Ulrika Waaranperä
