
Med minsta möjliga marginal antog det grekiska parlamentet det nya nedskärningspaket som har lagts fram av den Syrizaledda regeringen.
Nedskärningspaketet, som också innehåller skattehöjningar och privatiseringar, är ett villkor för att landet ska få ytterligare krislån från Trojkan – EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF). Innan helgens omröstning hade parlamentet den 8 maj beslutat om nya drakoniska nedskärningar av pensionerna plus skattehöjningar. De sänkta pensionerna ska heller inte undantas från de automatiska nedskärningar som följer om statsbudgeten inte börjar visa ett överskott.
Efter helgens omröstning hävdade premiärminister och Syrizaledaren Alexis Tsipras att efter många umbäranden pekar mycket nu mot att detta blir det sista krispaketet. Men det har sagts förut och ingen lögn blir mer sann för att den återupprepas.
Greklands kris är både längre och djupare än 1930-talets ekonomiska depression i USA. Sedan 2008 har ekonomin krympt med en fjärdel och nedgången fortsätter även i år.
Nedskärningarna skulle innebära en lättad skuldbörda, men statsskulden är rekordstor idag, motsvarande 180 procent av BNP. De krislån som Trojkan, som har styrt landet sedan 2010, har betalat ut har syftat till att rädda europeiska storbanker och andra stora långivare – inte Grekland.
Efter de senaste nedskärningarna har Trojkan lockat med ”skuldlättnader”, men det är en tom gest. Så länge skulden finns kvar kommer den att vara ett medel för politisk utpressning. Därför säger Xekinima (CWI i Grekland): Vägra betala skulden. Ställ in betalningarna.
Under Trojkans diktatoriska styre har antalet fattiga fördubblats. En av fyra är utan jobb och drygt hälften av alla unga är arbetslösa.
Den sociala krisen har nått en skrämmande omfattning. Halveringen av sjukhusbudgeterna, på Trojkans order, har medfört att sjukhusen saknar mediciner och exempelvis en kraftig ökning av barnadödligheten.
Till det ska läggas att EU arbetar för att Grekland ska bli ett gigantiskt fångläger, en slutstation för de flyktingar som vill till Europa.
I kampen mot de senaste nedskärningspaketen deltog nästan alla delar av befolkningen och under våren anordnades de största demonstrationerna på flera år. Inför helgens beslut strejkade transportarbetare och tiotusentals demonstrerade utanför parlamentet.
Efter kapitulationen ifjol har det forna vänsterpartiet Syriza snabbt urartat och tömts på medlemmar. Kvar finns en samling borgerliga politiker som går i Trojkans ledband och som desperat försöker sitta kvar i väntan på väljarnas dom.
Proteststormen och de nya sveken har slagit in ytterligare spikar i Syrizas kista och gett den socialistiska vänstern en ny möjlighet att förenas i en gemensam front, vilket Xekinima kampanjar för. Endast en revolutionär socialistisk politik och kamp kan besegra Trojkan och högerpolitiken. Det är den viktigaste lärdomen från Grekland.