Efter stora demonstrationer i Kairo och Alexandria i tisdags sa
president Hosni Mubarak att han ska avgå i september. Demonstranter på Tahrirtorget
i Kairo lovade högtidligt att fortsätta sina demonstrationer för att tvinga
Mubarak att avgå. Under onsdag eftermiddag angrep anhängare till den
misskrediterade diktatorn demonstranter, med bland annat skjutvapen, på hästar
och kameler i ett sista försök att skrämma demonstranterna från gatorna. Armén
har än så länge förblivit ”neutral” då de utfärdat order att båda sidornas
samlingar ska upplösas.
Nedan publicerar vi en intervju som socialistworld.net genomförde före onsdagens händelser genom en reporter från CWI på Tahrirtorget i centrala Kairo.
Vad är det som händer i Kairo nu?
– På Tahrirtorget och gatorna runt om befinner sig tusentals demonstranter. Jag har aldrig sett något liknande. Demonstrationen inleddes tidigt på
morgonen och det är sen kväll nu (1 februari). Även om det officiellt råder
utgångsförbud finns det fortfarande ett stort antal människor kvar på torget.
Folkmassan står tätt ihop och det är svårt att röra sig genom den. Hela staden
kontrolleras av demonstranterna och är helt tom på poliser.
– Det finns fortfarande soldater runt omkring men de syns inte så väl. Ordningen upprätthålls av tvärreligiösa försvarspatruller; de kontrollerar förbipasserandes idhandlingar, kontrollerar att det inte finns några förbjudna föremål som skulle kunna användas till provokationer och delar ut flygblad med instruktioner om hur man ska uppträda på torget. Nivån på självorganiseringen och disciplinen är imponerande. Sjukvårdsplatser och ett presscenter har anordnats. Det finns matserveringar som är öppna.
– En av de frivilliga sa till mig att i går kontrollerade han pass och upptäckte en polis (i egyptiska pass står innehavarens sysselsättning). Han överlämnade honom till armén. Det finn tydligen en överenskommelse om att göra så även om det inte är klart över vad armén gör med de poliser som överlämnas. Polisen, ”ordningens upprätthållare,” tillåts inte, inte ens när de inte är klädda i uniform, vara med i demonstrationen då folk tror att de troligen är där för att provocera vilket under rådande situation skulle kunna sluta i en tragedi.
– Demonstrationen består av grupper som står runt talare med megafoner som ropar ut slagord eller meddelar viktig information. Möten genomförs runt de olika politiska partiernas bokbord. Bland demonstranterna finns det ett stort antal av väldigt militanta ungdomar som är beredda att fortsätta till slutet. Många kvinnor deltar i protesterna. Alla ropar vi kommer inte att lämna förrän Mubarak avgår. ”Vid ett tillfälle dök någon upp, troligen en provokatör, som skrek att Mubarak avgått men avbröts omedelbar av de kringstående som ropade ”Tro inte på ryktena ingen borde lämna torget förrän presidenten officiellt avgår”. Och det måste sägas att parollerna inte riktas mot en person utan mot hela regimen.
– Internet i Kairo fungerar ej och sms-meddelandena går inte igenom så det är en verklig informationssvält. För tillfället fungerar mobiltelefonerna. Myndigheterna har förbjudit nyhetskanalens Al-Jazeeras sändningar. Jag mötte chefen för Al-Jazeeras kairokontor som bor i ett tält och samordnar hans korrespondenters och kamerapersonals arbete.
– Då jag gick igenom folkmassorna träffade jag någon helt
oväntad. Någon jag inte visste vem det var sopade mitt namn. Han förklarade att
jag inte kände honom men ”Jag vet vem du är, du är min vän på Facebook!”
Tydligen hade vi utbytt några kommentarer om situationen i Egypten. Det tycktes
som om vi ”avvirtualiserat” oss själva. Många människor frågade mig vad jag
gjorde i Kairo och när jag sa att jag kommit speciellt för att stödja deras
kamp blev de överraskade och glada. Turister deltar också i protesterna; jag
hörde folk ropa paroller på italienska, spanska och andra språk. Jag mötte två
från England som bar plakat där det stod på arabiska – ”Mubarak det är dags att
avgå, vi behöver duscha!”
– Det finns tydligen inget vatten i en del hotell. Ibland var det egyptierna själva som skrivit plakat och flygblad på Engelska så att förbipasserande och människor som tittade på tv skulle kunna förstå vad som skedde. På grund av informationsblockaden visste människor väldigt lite om de internationella protesterna i solidaritet med deras kamp men när sådana rapporter kom igenom möttes de med värme.
Vilka är demonstranternas krav? Vilka är deras paroller?
– Kraven är till största delen sociala och demokratiska: presidenten måste avgå, krav på demokrati och yttrandefrihet, en ny konstitution, nya val till varje nivå. Jag såg en kvinna med ett plakat där det stod ’Armén måste försvara oss – ja. Armén ska styra oss – nej’. Med andra ord, även om demonstranterna behandlar armén med värme, har de ingen önskan att den tar över.
– Ibland kan man se progressiva, om inte väldigt klara krav, som till exempel ”återlämna allt som stulits från folket” även om det inte finns något klart samförstånd vad det betyder eller hur man ska uppnå detta. Jag har sett paroller som ”Koppla lönenivåerna till priserna” och ”För en minimilön på 200 dollar”. Men i allmänhet ser man inte någon genomtänkt program eller analys. Ett annat viktigt krav är för avskaffandet av undantagslagen som använts i mer än 30 år och används till att kuva alla proteströrelser.
– Överallt kan man känna stämningarna öka det är en protestexplosion som visas i alla möjliga kreativa former: demonstranterna ritar plakat, paroller i asfalten, på väggarna, på bilar, på ansikten, kläder. Alla typer av teaterpjäser visas. Det delas ut tusental flygblad, så väl som appeller, deklarationer – ibland utan underskrift – bara från individer.”
Vilka krafter deltar i protesterna?
– Alla möjliga krafter, vänster, höger och islamister är inblandade. Vänster- och så kallade vänstergrupper inskränker sig själva till demokratiska krav, det vill säga, de speglar helt enkelt massornas krav. De kräver president Mubaraks avgång, nya val och en ny konstitution. Men de genomför ingen agitation runt ett socialistiskt program.
– Islamisterna från det Islamska Brödraskapet deltog,
praktiskt taget, inte alls i protesterna. När allt började gick de inte med. Nu
under tryck från sina vanliga medlemmar har de tvingats gå ut på gatorna. Men
de har i stort sett inget inflytande över paroller, krav och stämningen hos
demonstranterna. Vid ett tillfälle bevittnade jag hur en grupp ungdomar ropade
demokratiska paroller då en av de ”skäggiga” försökte gripa initiativet genom
att ropa ”Allah Akbar” [’Gud är stor’]. Men han fick inget gensvar från resten av folksamlingen – de
bara ignorerade honom. Därefter försökte han tränga djupare in bland
människorna och fortsatte envist ropa tills de vände sig emot honom och sa till
honom att hålla tyst. ”Allah Akbar” är ingen paroll, den uppmanar inte någon
att göra något och den erbjuder inte några krav eller något program.
– Men när det var dags för bönestund och islamisterna vädjade till troende deltog en betydande del av demonstrationen. Men omedelbar efter återupptogs demonstrationen genom att man ropade paroller med krav på demokrati. Ingen ropar efter sharialagar. Många kvinnor deltar också i protesterna.
– Jag pratade med ett antal kopter (kristna egyptier) som är
många bland demonstranterna. Detta är ett viktigt symptom. Under nyårshelgen
sprängde terrorister en bomb i en kristen kyrka vilket orsakade en väldigt
spänd situation i staden och landet. Kopterna genomförde demonstrationer med
krav på säkerhet och ropade även antiislamistiska slagord. Nu har dock
situationen förändrats helt.
– Man kan se hur, under bokstavligt talat några få dagar, till och med timmar, den enade rörelsen för demokratiska och sociala rättigheter enat både kristna och muslimer. Enighet i kampen skalar av alla ytliga skillnader. Jag ser ofta hur människor bär halsband med både ett kors och en halvmåne sammanflätade – symbolen för enighet mellan kopter och muslimer. När kyrkan i form av den åldriga patriarken gick ut offentligt och gav sitt stöd till Mubarak så till och med några av kopterna på detta som en positiv sak där de sa att nu skulle de kristna ha mindre förtroende för sina heliga figurer och kyrkan som en auktoritär symbol.
– Oppositionen har redan bildat en koalition med olika
partier från vänster, höger och islamister. De stöder massornas allmänna krav
men kräver också att under övergångsperioden, fram tills det att Mubarak avgår,
en regering för ”nationell räddning” borde bildas. Under denna period lovar de
att organisera val till alla nivåer och skriva ett utkast till en ny
konstitution. ”Vänstern, genom att delta i denna koalition, hjälper i själva
verket till att lämna över makten till den del av borgarklasen som för
närvarande hålls borta från den av Mubaraks regim.
– Slagorden och kraven från denna koalition sprids överallt och motsätts inte av större delen av demonstranterna även om själva ledarna för oppositionen möts med skepsis. Detta gäller speciellt den före detta chefen för International Atomic Energy Authority, Mohammed El-Baradei, som alldeles nyss återvänt till Egypten. Men än så länge har ingen annan fört fram något alternativt program, inte ens till vänster.
– I det politiska vakuum som finns, som redan börjat fyllas av högern måste vänstern vara väldigt aktiv, dela ut flygblad, lägga fram sitt alternativ och bygga en organisation – även om det finns praktiska problem för att föra ut idéer i tryckt form då alla tryckerier är stängda.”
CWI står för
För massiva arbetaraktioner, inklusive en generalstrejk, för att omedelbart störta Mubarak och hela den ruttna, brutala regimen
För fulla demokratiska rättigheter omedelbart, inklusive rätten att anordna möten, att strejka och att bilda demokratiska oberoende fackföreningar
För att skapa demokratiskt valda kommittéer för masskamp och försvar mot statligt förtryck på arbetsplatser, samhällen, skolor och universitet kopplat till lokal, regional och nationell skala för att leda motståndet
För kommittéer för vanliga poliser och soldater – ta massornas sida och rensa ut officerarna och hierarkin
Nej till sekterism – för enighet bland alla arbetare över religionens gränser
Inget förtroende i någon ny regering för ”nationell enighet” baserad på den härskande klassens och imperialismens intressen
För omedelbara och fria val till en revolutionär demokratisk konstituerande församling – för en arbetares och lantarbetares majoritetsregering
För en minimilön man kan leva på, garanterade arbeten, ett massivt program för bygge av bostäder, utbildning och hälsovård
Ett slut på Egyptens blockad av Gaza – för Palestinas självbestämmande och arbetarenighet och masskamp för att störta diktaturer i hela regionen
För förstatligande av Egyptens storföretag, bankerna och storjordbruken och deras demokratiska planering för att möta massornas behov och inte en elits
För ett socialistiskt Egypten och en socialistisk federation i regionen, på en lika och frivillig bas
socialistworld.net 2 februari 2011
Översättning: Per-Olov Eklund
