Den palestinska myndigheten har i det helt låsta läget i relation till Israel, ställt krav på att FN ska erkänna en palestinsk stat.USA försöker nu vända bort blickarna med förslag om nya förhandlingar i stället för att därmed mildra intrycket av det veto i FN:s säkerhetsråd som USA är berett att använda – ett veto som dock är mycket känsligt efter de revolutioner som har skakat Västs relationer med arabstaterna.
Mer än hälften av världens länder har bilateralt erkänt Palestina och skulle stödja kravet på en palestinsk stat i FN:s generalförsamling. Inom EU är det dock bara några av de tidigare öststaterna som har gjort det.
Ändå är det bara med en massmobilisering bland såväl palestinier som israeliska judar som förutsättningar kan skapas för att lösa den palestinska frågan.
Sedan Mahmoud Abbas, ledare för den Fatahstyrda Palestinska myndigheten, den 23 september lämnat in en ansökan till FN om att Palestina ska bli ett medlemsland har debatter från olika politiker och kommentatorer runt om i världen satts igång.
Den linje som framförallt förespråkas av Västimperialismen är den som presenterades av USA, FN, EU och Ryssland; att det krävs förhandlingar.
Kravet på förhandlingar spelar direkt i händerna på Israel, då de inte tar upp de problem det palestinska folket möter dagligen, exempelvis byggandet av bosättningar på ockuperad mark. Framförallt skulle detta leda till palestinsk självständighet.
Det som inte diskuteras i media är det alternativ som kan ge både det palestinska folket och de israelisk-judiska arbetarna en lösning som passar dem, nämligen en masskamp underifrån där dessa tillsammans strider mot den israeliska statens rasistiska högerpolitik.
Den arabiska våren gav kampviljan från fattiga palestinier och Palestinaaktivister ett stort uppsving, vilket ledde till att Fatah pressades till att ge sken av att de åstadkommer något och på detta sätt ta ifrån folket sin kampvilja. Detta för att den palestinska myndigheten inte skulle ställas till svars för sin passivitet. Ur detta kom den desperata lösningen att vända sig till FN, där frågan om Palestina ska besvaras av de makthavare som i praktiken tyst ser på när det palestinska folket förtrycks – att en stor majoritet inom FN:s generalförsamling stödjer en palestinsk stat väger lätt mot USA:s stormaktsveto inom säkerhetsrådet.
USA har genom president Obama under flera månader sagt att de ska lägga in sitt veto om Abbas väljer att ansöka om självständighet för Palestina. För drygt en vecka sedan inlämnades en ansökan, vilket har medfört en storm av kommentarer.
Krav på förhandlingar innebär ingenting för det palestinska folket, då den palestinska myndigheten i decennier har misslyckats med att uppnå någonting genom förhandlingar. Inte det minsta krav på Israel nämns i dessa uttalanden, inte ens om att stoppa nya bosättningar.
Det är tydligt att Västmakterna återigen vill försöka sopa Palestinafrågan under mattan, till den israeliska statens fördel. Samtidigt menar propagandan i media återigen att palestinierna inte vill förhandla. Som straff har USA också dragit in ett bistånd till Palestina enligt Dagen.se den andra oktober, på 1,2 miljarder kronor.
Samtidigt som dessa krav på förhandlingar kommer, framför Israel att man tänker bygga 1 100 nya bostäder i Östra Jerusalem. Detta besked, som kom den 23 september, är Israels svar på Palestinadebatten; den sionistiska staten tänker göra precis som den behagar. Med andra ord ska Palestina återigen fullständigt underkasta sig den israeliska statens villkor och får inte ställa några egna villkor.
I en debattartikel på Aftonbladets hemsida den 29 september, skriver Benny Dagan, Israels ambassadör i Stockholm, att det är upp till palestinierna om de vill ha fred. Föga förvånande framgår det inte vilken orättvis sits som palestinierna har suttit i under dessa så kallade förhandlingar, där det fattiga folket har tvingats att underkasta sig den israeliska eliten.
Av rädsla för protester i olika arabländer har den arabiska eliten pressats till att uttala sig emot den israeliska staten. Kung Abdullah i Jordanien, som sedan en lång tid tillbaka har allierat sig med Israel, säger sig nu motsätta sig att den palestinska myndigheten undermineras, trots att Israeliska tjänstemän begärt detta.
Liberaler som Naguib Sawiri, en av de rikaste företagarna i Egypten, hotar och menar att arabländerna borde bryta diplomatiska relationer med de länder som lägger in sitt veto eller motsätter sig en palestinsk självständighet.
Sedan den arabiska våren känner den härskande eliten i arabvärlden en ökad press från massorna i sina egna länder.
Det var inte så länge sedan som folket i Egypten ruskade om grundvalarna för den kapitalistiska klassen. Eliten fruktar nya protester om de inte på något sätt försöker stå upp mot Israel och dess allierade USA.
Barack Obama sitter också i kläm. Å ena sidan vill USA-imperialismen ha kvar sin imperialistiska lillebror Israel. Å andra sidan vill man ha så stort inflytande i de arabiska länderna som det bara går att få. Dessa intressen blir svåra att förena och detta oroar president Obama.
New York Times och al-Jazira med flera har försökt att vinkla frågan i FN till vem av Abbas och den israeliske premiärministern Netanyahu som har bästa framförandet och talet, vilket kommer att avgöra hur röstningen slutar, trots att det med största sannolikhet blir ett veto från USA.
Dock skulle inte ett erkännande av en palestinsk stat innebära någon förändring i fråga om förtrycket av palestinier. Även ett kapitalistiskt Palestina vid sidan av ett kapitalistiskt Israel skulle fortsätta förtrycket av de palestinska massorna. Därför är det viktigt att palestinska arbetare och ungdomar organiserar sig underifrån.
Det enda som skulle säkra de palestinska massornas rättigheter och genuina självständighet är det som måste komma ur en massiv rörelse underifrån, där israelisk-judiska arbetare kan förmås att ta en gemensam strid mot förtrycket tillsammans med fattiga palestinier.
De senaste protesterna i Israel skulle kunna bidra till viktiga slutsatser bland både israeliska judar och palestinier, där det är tydligare att massorna har en gemensam klassfiende som spelar på nationalism.
FN, som domineras av imperialistiska krafter, kan inte befria arbetare och fattig – utan det måste ske genom en enad arbetarklass i strid mot det kapitalistiska och imperialistiska systemet, för en socialistisk federation där palestinier och israeler samspelar under samma förutsättningar och rättigheter.
Amer Mohammed Ali
