Portugal: ”De otryggas revolt”

2011-03-23 15:45:25




De ungas kamp tillsammans med ökande antal strejker och andra aktioner som genomförs av arbetare i olika sektorer, ger en bild av ett samhälle i jäsning.
Protesterna den 12 mars genomfördes dagen efter att regeringen aviserat ett nytt nedskär- ningspaket och ett EU/IMF-ingripande närmar sig. I förra veckan nedgraderade kredivärderingsbolaget Moody’s Portugals kreditbetyg och flaggade för ytterligare nedgraderingar.
I nedskärningspaketet föreslås bl a en minskning av alla pensioner på över 1 500 euro (13 000 kr) i månaden och att samtliga pensioner fryses, inklusive för de pensionärer som bara får 200 euro (2 000 kr) i månaden! Till detta ska läggas en ny momshöjning vilket gör att priserna, speciellt på bränsle, rusar i höjden. Till följd av de redan genomförda nedskärningarna har miljoner invånare hamnat under fattigdomsgränsen.
Måttet är helt klart rågat för många arbetare och ungdomar genom dessa nya åtgärder och driver dem till att protestera. Om en organiserad och säker ledning ges skulle explosionen den 12 mars, efter den magnifika generalstrejken i november 2010, utgöra inledningen till en mäktig rörelse som skulle kunna tvinga tillbaka den härskande eliten och skicka chockvågor ut över hela kontinenten.
Även om många äldre arbeta­re deltog i massdemonstrationerna den 12 mars hade protesterna fokus på den kris som unga människor står inför, för vil­ka massarbetslöshet och osäkra anställningar och villkor är norm-en. Därför har många unga valt att kalla sin protest ”De otryggas revolution” – en generation som fackföreningsrörelsen till stor del inte kunnat mobilisera. Men demonstrationerna visade att den­na ”otrygga generation” även är kampens! Och varför skulle de inte vara det? Mer än 30 procent av akademikerna under 25 års ålder står utan arbete. De som har arbete har ynkligt låga löner och korttidsanställningar, där unga arbetare utsätts för mobbande chefers nycker. Och rege­ringens svar har blivit en arbets- marknadsreform som ger cheferna mer makt att sparka hur de vill, med liten kompensation!

”No country for young men” stod det på ett av plakaten. Det sammanfattade vad många unga anser om  Portugal. Tusentals väljer utvandring, ironiskt nog ofta till före detta portugisiska kolonier som Angola eller Moçambique, vilka tycks erbju­da bättre livsvillkor!! Och då ingripandet från EU/IMF är troligt, kan ungdomar endast förvänta sig ytterligare försämringar.
Den portugisiska kapitalism­en har delat ut ett barbariskt recept till en befolkning som redan är Västerupas fattigaste. En fortsatt åtstramningspolitik kommer att ha förödande effekter.
Den fantastiska uppslutning­en till de i huvudsak spontana protesterna den 12 mars visar också på ihåligheten i facktopparnas hållning. Efter den mest framgångsrika generalstrejken på mer än 30 år den 24 november i fjol, har fackledningen försökt demobilisera kampen. Hit- tills har de endast organiserat en riksomfattande aktion – demonstrationen i Lissabon den 19 mars.

Men det portugisiska samhället kokar! Vägarna har blockerats av lastbilsförare som kräver en frysning av bränslepriset. Lärare, transportarbetare och postarbetare har alla gått ut i nationella aktioner de senaste veckorna.
Situationen ropar efter ytterligare en generalstrejk, för att föra samman detta motstånd och erbjuda ett kraftfullt nästa steg i kampen. Det behövs en uthållig aktionsplan med en serie ge-neralstrejker och samordnade aktioner för att lamslå bespa- ringsoffensiven. En sådan militant ledning skulle också kunna förena den organiserade arbetar­klassen och fackförenings­rörelsen med den radikaliserade ungdomen. Som demonstrationerna den 12 mars visade kan, i brist på en militant ledning från fackföreningarna vakuumet tillfälligtvis fyllas av andra. Massmöten och demokratiska kamp- kommittéer som kan kontrollera kampen underifrån, borde bildas.
På grund av arbetarna och ungdomarna har nu det största kapitalistiska oppositionspartiet PSD i en opportunistisk vändning sagt att det kommer att rösta mot de nya nedskärningar-na. Detta efter att under mer än ett år ha gett sitt fulla stöd till ”Socialistpartiets” minoritetsregering och dess nedskärningar. Utan stödet från PSD skulle inte regeringen ha fått igenom sina nedskärningar. Olyckligtvis för dem har arbetare och unga inga illusioner om att PSD skulle erbjuda någon alternativ politik till Socrates Den brända jordens taktik. De delar samma grundläggande taktik – angripa arbetande människor för att ”blidka marknaden” och rädda de rika.

Nyval, som skulle kunna bli resultatet av att nedskärningarna inte röstas igenom i parlamentet, skulle ge vänsterpartierna (Vänsterblocket och kommunistparti­et) ett tillfälle till ett avgörande genombrott för en enhetsfront till vänster, på ett program som fundamentalt förkastar tanken på nedskärningar för att betala spekulanternas och de rikas skulder.

Socialismo Revolucionário (CWI i Portugal) hävdar att en sådan kandidatur, i kombination med en kraftfull opposition mot ett ingripande från EU/IMF, och ett socialistiskt alternativ med investeringar och demokratiskt offentligt agerande, skulle ha en enorm politisk inverkan och öppna vägen för ett nytt steg i kampen med kämpande politisk representation.

De revolutionära händelserna i Mellanöstern och Nordafrika har påverkat arbetare och unga i Portugal, vilket märktes den 12 mars.
Det krävs revolutionär kamp för att dra det portugisiska samhället ut ur den avgrund av åtstramningar, fattigdom och det brutala styre som följer av EU/ IMF:s väntade ”räddningsinsats”.

Arbetarrörelsen och vänsterpartierna (Vänsterblocket och kommunistpartiet) bör driva kravet: Vägra betala spekulanternas och bankernas skulder. De miljarder ur statskassan som nu går till skuldavbetalningar måste istället användas till att skapa jobb och bygga ut service och infrastruktur. En Vägra betala skulden-kampanj måste kopplas till ett förstatligande av banker och finanssektorerna under demokratisk kontroll och demokratiskt styre.
På grundval av ett sådant program, för ett socialistiskt samhälle, skulle man kunna kämpa för en regering som är för arbetande människor och ungdomar.

Danny Byrne (CWI)
Francisco Oliveira Raposo
(Socialismo Revolucionario, CWI i Portugal)

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!