– Portugal är nära en social explosion. Arbetare och unga inser att de politiska institutionerna inte är demokratiska, utan står på marknadens sida, medan vi ska betala för krisen.Det säger Fransisco Raposo, Socialismo Revolucionário (CWI i Portugal) efter den massiva generalstrejken i Portugal, som samlade tre miljoner arbetare i en historisk protest mot nedskärningarna.
Portugal står på randen till en irländsk kris, med kraschade statsfinanser efter stora räddningspaket till ban- kerna.
Statsskulden har ökat från 44 procent av BNP för tio år sedan till 109 procent idag. När krisen började förstatligade regeringen den största banken, BNP, för att ta över skulderna från ägarna, som bestod av bland annat före detta ministrar. Hittills har varje portugis betalat 5 000 kronor för att rädda banken och direktörerna.
Som ett svar på statsskulden och ökade budgetunderskott har regering-en bara i år lanserat tre nedskärningspaket.
Regeringen vill skära ned 10 miljarder kronor på de offentliganställdas löner, 10 miljarder kronor på våra pensioner. Samtidigt genomför de bara små skattehöjningar för de rika. Redan innan nedskärningarna ligger en genomsnittlig pension på bara 3 000 kronor i månaden, medan minimilönen är 4 750 kronor i månaden.
Gratis mediciner för kroniskt sjuka har avskaffats och bidrag till fattiga familjer har tagits bort. Nu finns det de som måste välja mellan medicin och mat.
Vad har svaret varit från fackföreningarna?
– Under 2009 tog fackledningen inte strid, utan uppmanade till välgörenhet för att hjälpa sparkade arbetare o s v – men under 2010 har med- vetenheten förändrats med ett växande motstånd, med växande strejker och demonstrationer. Generalstrejken den 24 november lamslog hela landet.
– Fackledningen har tvingats agera, men tyvärr är det inte helhjärtat. Till exempel utlystes det ingen massdemonstration under generalstrejken, så att folk kunde visa sin ilska.
Vad gör CWI i Portugal?
– Genom vårt fackliga arbete försöker vi bygga protesterna på arbetsplatserna och organisera general- strejken underifrån. På demonstrationerna delar vi ut flygblad om hur kampen kan tas vidare till nästa steg. Under generalstrejken deltog vi också i strejkvaktskedjor, för att hindra lastbilar från att bryta strejken.
– Öppenheten för socialistiska idéer är stor, men tyvärr har de stora vänsterorganisationerna gått till höger och har därför inget alternativ till krisen. Inom PCP, Portugals kommunistparti, som fortfarande har massstöd, blir allt fler arbetare besvikna på högerskiktet av parlamentariker och fackledare som styr partiet. På lokal nivå står kommunistpartiet för samma nedskärningar i de kommunfullmäktige som de styr. Allt fler gräs- rotsmedlemmar är intresserade av att diskutera med oss.
Vilka effekter har generalstrejken haft?
– Det var tydligt att under strejken var de som deltog i den på väldigt bra humör och det pågår en process av radikalisering.
– Många sa ”Vi måste trappa upp kampen för att stoppa attackerna”. Fackledningen har pressats att utlysa nya massaktioner i mitten av december. Nya attacker, till exempel mot arbetsrätten, är bara en tidsfråga och jag tror det kommer att bli nya protester och ett nytt tryck för en generalstrejk. Nedskärningar kommer bara att förvärra krisen, så arbetare och unga har inget annat val är att protestera.
Har Portugals revolutionära historia någon betydelse för vad som händer nu?
– Generalstrejken var den största sedan den portugisiska revolutionen 1974. Och även om de flesta arbetare och inga unga har några personliga erfarenheter av revolutionen kan traditionerna komma tillbaka. Frågan om arbetsplatskommittéer som kopplas samman med varandra är till exempel en sak som kommer upp na- turligt.
Jonas Brännberg
