Pride Asylforum: Politiker lovar runt men håller tunt

2015-08-11 14:01:01




På ett seminarium på Pride House Asylforum diskuterade politiker och anställda från såväl Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) som Migrationsverket bostadsfrågan specifikt för hbtq-asylsökande. Huvudfrågan var om det borde finnas separata bostäder för hbtq-flyktingar.

Medan alla i panelen höll med om att det borde finnas separata boenden för hbtq-flyktingar verkade det samtidigt finnas en förvirring kring hur detta ska tillgodoses. Sofia Sjöö från Migrationsverket förklarade att de inte äger några byggnader, utan hyr från privata entreprenörer.
Alla nuvarande flyktingförläggningar och -bostäder är belägna utanför städer, vanligtvis utom räckhåll för tillgången till hbtq-föreningar. Hon förklarade att medan hon håller med om att hbtq-flyktingar borde ha säkra och separata boenden är Migrationsverket begränsat till de lagar, regleringar och resurser som finns till hands.

Ämnet om hbtq-utbildning för arbetare på flyktingförläggningar kom också upp. Alla höll återigen med om att det är en viktig fråga, men man kunde inte enas om vem som bär ansvaret. Det finns nu vissa förläggningar som är hbtq-certifierade, vilket innebär att personalen har fått utbildning i hur man ska förse hbtq-flyktingar med trygghet och vägledning. Dock är denna certifiering inte obligatorisk och den innebär inte heller att det finns en genomgående förståelse för hbtq-frågor särskilt vad gäller situationen i flyktingarnas ursprungsländer.

Socialdemokraten Faryana Asghari glömde helt bort skälet till hbtq-personer flyr genom att argumentera emot behovet av separata boenden eftersom hbtq-flyktingar ska användas för att ”så småningom förändra andra flyktingars syn, helt enkelt för att utbilda dem”.
Jag svarade henne med att det inte är särskilt förnuftigt att utsätta hbtq-personer för risker bara för att utbilda andra. Eftersom ”andra flyktingar” uppenbarligen behöver tvångsutbildas, var är då tvångsutbildningen för alla andra homofober i Sverige?
Politikerna lovade en massa saker under asylforumets seminarier, men sade samtidigt att ”det tar tid att förändra”. RFSL:s ordförande avslutade med att säga att hon helt enkelt hoppas att politiker håller de löften som de har givit.
När jag skrev klart denna artikel fick jag ett meddelande på Facebook från en vän i Nigeria som berättade att han är homosexuell, vilket han inte har berättat innan. Han hade sett bilder på mig från paraden och bad mig om råd om huruvida det är möjligt för honom att flytta till Sverige. Det visar att det finns något att vara stolt över: Att kunna ge någon annan hopp om att kunna leva ett fritt liv.