foto: Anamaria Elmelid
Personalen och ungdomarna i Lövgärdet kämpar för att ha Lugna Gatan kvar.
Framtiden för Lugna Gatan i Lövgärdet är oviss sedan socialdemokraten Kia Eshag förespråkat kommunala nedskärningar.Offensiv har träffat personalen på Lugna Gatan och ungdomarna Ahskan, Jenni och Pasha. För dem är kampen för Lugna Gatans fortsatta existens långt ifrån över.
Lugna gatan har ungefär 140 anställda och är en del av Fryshusets verksamhet. Verksamheten började i Stockholm, men finns nu också i Malmö och Göteborg. Man kan säga att Lugna Gatan arbetar för att ge unga de förutsättningar de behöver för att ut- veckla en positiv identitet och en roll inom ramen för samhället. Till Lugna Gatan Lövgärdet (som har fem anställda) är alla välkomna, men hela tiden bedrivs det extraarbete med 20 stycken åt gången.
Exempel på kurser som får gå är mänskliga rättigheter, kvinnovåld, aggressionshantering, ANT (alkohol, narkotika, tobak), sexuella trakasserier och konflikthantering. Ungdomarna får lära sig en metod som de kallar FILOS (fråga, inlevelse, lyssna, omformulera och sammanfatta) för att lösa konflikter.
En mörk onsdagskväll stiger jag genom Lugna Gatans entrédörr och möts av en skara glada, men smått uppgivna människor. De är uppgivna för att deras sociala samlingssalar är på väg att upplösas och för att deras stundtals enda trygghet kan komma att försvinna. Men det finns hopp för att Lugna Gatan kommer att finnas kvar i Lövgärdsområdet.
Ahskan Shariati var tidigare en strulig kille som regelbundet besökte både polis och socialtjänst. Han drev ofta runt på gatorna, och samröre med de olika gängen var inte långt borta. Ashkans räddning blev Lugna Gatan. Personalen lyckades övertyga honom om att lämna den brottsliga banan och istället börja spendera tid tillsammans med dem. Idag är Ahskan nöjd med sitt beslut. Nästan varje dag åker han den långa vägen mellan Frölunda och Lövgärdet för att träffa personalen och kompisarna han fått via Lugna Gatan.
Jenni Kilpeläinen, som också är en flitig gäst, beskriver Lugna Gatan som sitt andra hem. Hon förklarar att till Lugna Gatans lokaler kan hon komma om det är jobbigt hemma. Pasha Kakaei berättar att han också brukar besöka lokalerna, ”Här kan man spela playstation, gå på kurser, prata med kompisar och titta på film” säger han.
Alla tre är förbannade. De säger att de behöver Lugna Gatan och menar på att det är ungdomarna som är framtiden.
Vidare öser de beröm över Lövgärdets personal som alltid ställer upp. De betonar också att till skillnad från polisen så förstår personalen dem bättre, eftersom de själva i många fall har haft en strulig uppväxt.
Nadja Wolmhagen arbetar på Lugna Gatan. Hon beklagar sig över att det alltid är ungdomarna som får ta smällarna när vuxna gör misstag. Hon berättar att ungdomarna som är på Lugna Gatan har slussats från olika otryggheter och äntligen funnit en trygghet. Hon är rädd för att ungdomarna kommer att tappa förtroende för vuxenvärlden.
Haval Alnazar och Karawan Faraj arbetar ihop med Nadja och tillsammans förklarar de det unika koncept som Lugna Gatan står för. De beskriver det som ständig tillgänglighet med en lokal förankring. Lugna Gatans lokaler är öppna till kl 01.00 och ungdo- marna är väl medvetna om att de alltid kan ringa om ett problem uppstår.
De förklarar att alternativet till deras organisation aldrig tar semester, den kriminella arbetsmarknadens representanter står ständigt utanför skolan och försöker locka förvirrade ungdomar in i det kriminella livet.
Resultatet av Lugna Gatans arbete syns inte alltid direkt, utan kan visa sig efter fem eller tio år.
Kapitalismens behov av kortsiktig profitjakt och snabba lösningar får återigen inte gå ut över ungdomarnas verksamhet.
Till Lugna Gatan Lövgärdet kommer det ungefär 80 ungdomar varje vecka. Utöver verksamheten i deras egna lokaler hjälper Lugna Gatans personal till på skolan. De agerar konfliktlösare, de deltar och sprider lugn på lektioner som i vanliga fall brukar vara stökiga och de patrullerar tillsammans med ungdomar runt om i staden för att stävja vandalism, bråk och liknande. Statistiskt har vandalismen i området sjunkit avsevärt sedan Lugna Gatan började bedriva sin verksamhet.
På brottsförebyggande rådets hemsida finns en rapport om utanförskap gjord av två nationalekonomer. De skriver att förebyggande in- satser för 20 ungdomar i riskzonen kostar samhället ungefär 2 miljoner kronor. Vidare förklarar de att utanförskap och kriminalitet har en prislapp både i form av mänskligt lidande och samhällsekonomiska kostnader. Priset för ett utanförskap från 20-årsåldern fram till pensioneringen blir omkring 12,5 miljoner kronor per person. Det vill säga 250 miljoner kronor för 20 personer, jämfört med de 2 miljoner kronor för preventiva åtgärder som det kostar att återföra 20 ungdomar till ett ”normalt” liv.
Rättvisepartiet Socialisterna stödjer fullt ut Lugna Gatans och ungdomarnas initiativ till en demonstration och kommer att mobilisera för att protesten ska pressa politikerna till att behålla verksamheten.
Mikael Andersson
Demonstrera mot sparpaketet och för Lugna Gatan!
Samling: Göteborgs stadshus den 4 december kl 15.30.
