foto: Liv Shange
Socialdemokraterna har ingen lösning på lärarbristen och kampen mot Luleå kommuns skolslakt kommer att fortsätta.
När S-styrda Luleå kommun planerar för ”Framtidens Skola” genom nedläggning av tio skolor i åk F-6, två högstadieskolor och en mängd förskolor är, om vi bortser från den medföljande floskelfesten, Den Stora Lärarbristen det främsta argumentet. Hur skapades lärarbristen? Och är stordrift svaret?
Sverige ligger på en kurs som innebär 65 000 lärare färre än vad som behövs de närmaste tio åren, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Redan om fem år kommer bristen att vara 55 000. Största gapet mellan behov och tillgång gäller grundskollärare och specialpedagoger.
Antalet nya lärare matchar inte de stora pensionsavgångar som väntar. Exempelvis går omkring 350 NO-lärare för grundskolan i pension varje år, medan bara 30 nyutbildade tillkommer.
Redan nu arbetar 38 000 lärare inom andra yrken. Enligt Lärarförbundet överväger sex av tio kvarvarande lärare att lämna yrket. Skälen är framför allt de låga lönerna och dålig psykosocial arbetsmiljö.
De låga lönerna, den höga arbetsbördan och stressen på jobbet är resultaten av en politik som har attackerat både arbetares villkor och välfärdsområden som skolan.
Lärarbristen är förstås tätt sammanbunden med de andra uttrycken för skolans kris – svenska elevers kunskaper har gradvis försämrats under 2000-talet och resultaten har rasat i jämförelse med övriga OECD-länder (OECD är västländernas ekonomiska samarbetsorgan).
Samtidigt har klyftorna inom skolan ökat massivt efter kommunaliseringen, fria skolval och vinstdrivna skolor samt den våg av kontrareformer som Alliansregeringen lät skölja över skolan: Ny skollag, nya läroplaner, ny gymnasieskola, tidigare betyg, lärarlegitimationen, ny lärarutbildning med mera.
Lösningarna verkar självklara: En stor satsning på ett övergripande lönelyft för lärare, kraftig ökning av lärartätheten och avveckling av betygs- och bedömningshetsen som stjäl tid från pedagogisk verksamhet. Det är grundbultarna för en satsning som skulle kräva en omfördelning av samhällets resurser, från storföretag och banker till skola, vård, omsorg och miljö – en socialistisk skolpolitik.
Luleå är bland de kommuner som har högst andel lärare och förskollärare nära pensionen, även om problemet har överdrivits av kommunens politiker och topptjänstemän.
Så vad bör göras? I S-styrda Luleå är svaret att lägga om kommunens skola till ett stordriftssystem. Genom att koncentrera så många elever och barn till så få enheter som möjligt ska de allt mer fåtaliga pedagogerna utnyttjas effektivare. Det är essensen i förslaget om Framtidens Skola. Standarden i Framtidens Skola ska vara minst två parallellklasser på låg- och mellanstadiet, tre på högstadiet och fem-sex avdelningar per förskola.
Kommunen har inte räknat på kostnaderna för att genomföra förslaget, men enligt en oberoende analys som presenterades i Norrbottens-Kuriren den 2 november kommer kostnaderna, bland annat inräknat ny- och ombyggnader av skolor samt totalt färre lärare att uppgå till 60 miljoner kronor extra per år. Man låser alltså dörren för att satsa där det verkligen behövs: bättre arbetsvillkor och högre löner.
Kommunledningens plan är att pliktskyldigt hasta igenom en så kallad medborgardialog för att sedan klubba igenom beslutet i februari. Men om det hårda motstånd, som nu bjuds på av framförallt föräldrar, kan dra med sig elever och lärare i stora protester kan skolsnurren stoppas. ■
