I nästa vecka är det sex år sedan terrorattackerna mot USA den 11 september 2001. Dessa brutala terrordåd förändrade världen och gav Bushadministrationen den ursäkt man väntat på för att realisera sina imperiedrömmar om världsherravälde.Sex år senare är USA-imperialismen i djup kris och stödet för Bush är rekordlågt. Den främsta anledningen till Bushs isolering och impopularitet stavas Irakkriget.
”Utfallet av Bush politik kan läsas som en lång lista av hur konsekvenserna blivit helt motsatta vad som var tänkt. På det utrikespolitiska planet ämnade Bush gå till historien som den president som förändrade Irak och Mellanöstern samt återupprättade USA:s globala anseende. Följderna av denna ambition blev förvisso revolutionära, men inte på det sätt som Bush väntat sig”, skrev The Economist den 9 augusti i år.
Bushdoktrinen, som ämnade skapa ett amerikanskt imperium med hjälp av preventiva krig och regimförändringar, gav upphov till en historisk kris för USA-imperialismen.
Nedräkningen mot Irakkriget födde den hittills kanske största globala proteströrelsen. Massrörelsen mot Irakkriget representerar den ”andra supermakten”, skrev tidningen New York Times efter att över 30 miljoner människor i 70 länder demonstrerat mot Bushs krigsplaner den 15 februari 2003.
Efter fyra år av krig och ockupation är motståndet än mer utbrett, inte minst i USA. I en nyligen genomförd amerikansk opinionsundersökning av CNN/ Opinion Research Corporation var 64 procent av de tillfrågade motståndare till Irakkriget. Bland familjer som har söner eller döttrar i Irak är det över hälften som nu kräver att trupperna ska dras tillbaka.
”Det finns en allt starkare global misstro mot USA, denna misstro riktas särskilt mot den amerikanska utrikespolitiken. Det finns inte bara utbrett internationellt stöd för kravet på att USA ska dra bort sina trupper från Irak, det finns också en omfattande opposition mot USA:s och Natos närvaro i Afghanistan. USA:s politik anses även skapa större klyftor i världen och vidga gapet mellan rika och fattiga”, konstaterade opinionsinstitutet PEW i sin senaste rapport om opinionen i 47 länder.
USA-imperialismen under Bush har gett kraft åt en ny global våg av antiimperialism och bidragit till att kraftiga vänstervindar blåser över Latinamerika.
Bush besvarade kravet på att trupperna ska dras tillbaka med att trappa upp i Irak (”the Surge”). Denna upptrappning, som inleddes i början av året, har blivit ännu ett kännbart misslyckande. Bushs blixtvisit till Irak var ett desperat försök att ge sken av att ”the Surge” varit framgångsrik, men ”sex månader efter att George Bush skickade 20 000 fler soldater till Irak är läget än mer kaotiskt och farligt” (Independent den 22 augusti).
Efter uteblivna framgångar med ”the Surge” har Bush börjat varna för att ”Irak får inte bli ett nytt Vietnam”.
Än idag kastar ”Vietnamsyndromet” – att USA tvingades bort från Vietnam, Kambodja och Laos i mitten av 1970-talet – sin skugga över det amerikanska krigshögkvarteret Pentagon och Vita huset. Med hjälp av Irakkriget och ”det långa kriget mot terrorismen” hoppades Bushadministrationen på att äntligen övervinna Vietnamsyndromet.
Nu har Vietnamsyndromet fått sällskap av ”Iraksyndromet”.
De brittiska trupperna har inlett uttåget från Irak. Även USA kommer att tvingas bort från Irak, men det kommer att ta tid och kräva ”regimförändring” i USA. Processen mot ett bortdragande kommer dessutom att bli både utdragen och våldsam till följd av att ekonomiska intressen står på spel (Iraks olja), till skillnad mot Vietnam, och att Irakkriget bara är en del i Vita husets plan för omstöpning av hela Mellanöstern.
USA och andra utländska trupper måste omedelbart dras bort från Irak. Ju längre ockupationen pågår, desto större är risken för Iraks blodiga sönderfall.
