
En av dem som först säger sig ha ”bedövats” av beskedet att hon tillsammans med sina två små barn skulle tvångsevakueras, men sedan dess ställt upp i motståndet, är Sandra Amini, som bor på Trondheimsgatan 26. På torsdag eftermiddag kl 17.00 är hon en av dem som ska tala på den stora demonstration som samlas på Husby torg.
”Som att bombas”
– Jag har upplevt krig i Iran. Det känns som att ha blivit bombad, men här finns det inga skyddsrum! Ordet ”evakuering” är något jag förknippar med naturkatastrofer och krig, då man jättesnabbt måste flytta stora folkmassor.Sandra har just fått in ett av sina barn, som är funktionshindrat, på ett dagis i Husby som är specialiserade på autistiska barn.
– Jag får ångestattacker när jag tänker på var jag ska hamna i stan.
En upprustning av Husby måste enligt Sandra och andra kämpande kvinnor på Trondheimsgatan ske på hyresgästernas villkor.
”Inte för vår skull”
– Vi är inte nöjda med hur området ser ut. Svenska bostäder säger att de vill fixa till det här för vår skull, för hyresgästernas skull. Och det har ju låtit så bra till dess att jag förstod att det ska bli så bra att jag och mina två barn inte har råd att vara här.Erfarenheterna har ändrat Sandras inställning till många saker.
– Nu är jag väldigt glad över att nånting händer. Jag har tills nu alltid hatat krig och tagit avstånd från demonstrationer och politik, men nu känns det som att det är tillsammans som vi är starka!