foto: Natalia Medina
Högerpressens ledarsidor gav närmast stående ovationer när Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund gav sig på flyktingarna i en artikel på DN Debatt veckan innan jul. Och ”räkna med att fler borgerliga partier följer efter”, konstaterade DN:s politiska kommentator Eva Stenberg.
Även företrädare för andra Allianspartier välkomnade KD-ledarens inlägg. I Skåne, där Sverigedemokraterna är starkast, välkomnades förslaget av både Folkpartiets och Moderaternas regionala ordförande samt riksdagsledamöter som Maria Abrahamsson (M) och Roger Haddad (FP).
Det är ingen tvekan om att Göran Hägglunds avsikt är att anpassa sig till den opinion som vill minska invandringen. I sin artikel ställer han flera förslag som ska ”sänka kostnaderna” för invandringen.
Därmed förstärker han bilden av invandringen som en enorm börda för Sveriges ekonomi. Men det finns pengar. Den regering han har ingått i har sänkt skatter som minskat statens inkomster med 140 miljarder kronor per år. De nya JAS-plan som beställts kostar 90 miljarder kronor. Sveriges EU-avgift är i år 37,7 miljarder. Förlusten för Vattenfalls Nuonaffär är 30 miljarder kronor.
Precis som försämringarna för pensionärer, sjuka och arbetslösa handlar försämringar för flyktingar om att skära ner utgifter och att avleda missnöjet med politiken genom att peka ut syndabockar.
Det finns också socialdemokratiska röster som har välkomnat Hägglunds utspel. Högersossen Widar Andersson – pådrivande för privatisering och vinster i skolorna – anser att Hägglund har gett S ”en välkommen spark i baken”.
Ledarsidorna och Hägglund får det att låta som om Sverigedemokraternas tal om ”massinvandring” är ett faktum. År 2013 invandrade
116 000 personer till Sverige. Av dessa var 25 000 flyktingar som har beviljats uppehållstillstånd. Nästan dubbelt så många, 47 500, kom hit med arbetstillstånd eller för att studera. Prognosen för de kommande 12 månaderna är att 80 000 kommer att söka asyl i Sverige. Det är i nivå med de högsta siffrorna under kriget i före detta Jugoslavien för 20 år sedan.
Om någonting är Sveriges och andra västländers ansvar mycket större än antalet flyktingar som kommer. Kapitalismen som system har skapat extrema klyftor och utsugning. Sveriges vapenexport och affärer med diktaturer och länder i krig är en av orsakerna till att människor har tvingas på flykt. I Syrien har kriget tvingat halva befolkningen att lämna sina hem.
Högerpolitikens nedskärningar och privatiseringar har urholkat välfärden. Det öppnar för rasister och politiker att ställa grupper mot varandra. Det i sin tur riskerar att bli ett hinder för den gemensamma kamp underifrån som behövs.
Att försvara rätten till asyl handlar om solidaritet och stöd till flyktingar, men också om att försvara välfärden och visa att banker och storföretag har råd att betala. För detta behövs en stark rörelse, mot rasism och högerpolitik, mot kapitalism och imperialism – för välfärd, rättvisa och demokratisk socialism. ■
