Fyrtiofem döda och åtminstone 135 skadade var resultatet av den bomb som exploderade den 3 mars i ett kvarter i Karachi, Pakistan, framförallt befolkat av hazarminoriteten.Under januari och februari i år har över 200 hazarer fått sätta livet till i riktade attacker mot minoriteten – redan är dödssiffran uppe i hälften av de 400 som dödades under 2012. Det första av de hittills tre attentaten i år dödade 90 personer i två samordnade attentat i provinsen Baluchistans huvudstad Quetta, som framförallt befolkas av hazarer. Ytterligare hundratals skadades i attentatet. Attacker har blivit vardag i Quetta. I februari kom nästa attentat på en grönsaksmarknad i Quetta. Attentatet kostade över 100 människoliv.
Rapporter kommer också om att beväpnade grupper har stoppat bussar, tvingat av passagerarna och avrättat hazarer.
Sunnimuslimska högerextremister i Lashkar-e-Jhangvi har tagit på sig flera av attentaten och tros ligga bakom de flesta av morden.
Våldet och dess konsekvenser slår som vid alla väpnade konflikter framförallt mot kvinnorna, då många män har dödats eller emigrerat.
Hazarer är en minoritet i Pakistan som förtrycks, jagas, torteras och mördas på grund av sin etnicitet och sitt ursprung.
Hazarerna utgör mindre än 600 000 av landets befolkning på 180 miljoner. 25 000 hazarer beräknas ha flytt undan förföljelserna i Pakistan.
Riktade mord har normaliserats och varken vuxna eller barn går säkra. Hazarsamhället lever i panik och rädsla. Under det senaste decenniet har 1 200 hazarer dödats, men de senaste årens upptrappning gör att många tror att siffran snabbt kommer att stiga. Hazarer fruktar dagligen för sina liv och rädslan breder ut sig.
Minoritetsgruppen lever inte bara i rädsla för att bli mördade utan också i fattigdom under fruktansvärda förhållanden, dels som ett resultat av förtrycket och dels på grund av den allt sämre ekonomiska situationen i landet.
Klassklyftorna i Pakistan är efter flera års ekonomisk nedgång djupare än någonsin. De hazarer som har lyckats få ett arbete vågar inte gå till det. Även utbildade hazarer i Quetta har trängts ihop i ghettoliknande områden i staden – jurister, läkare och professorer med hazarbakgrund vågar inte lämna sina hem av rädsla för att dödas efter upptrappningen av det sekteristiska våldet.
Våldet och de riktade attackerna mot hazarminoriteten kan utan tvekan betecknas som ett folkmord. Myndigheterna besvarar morden i staden Quetta med passivitet och befolkningen lever i skräck.
Men nu formerar sig också protester. Massdemonstrationer har rapporterats i bland annat Quetta, Karachi och Islamabad. Avancerade kampmetoder som vägblockader sprider sig. Befolkningen reser sig mot att myndigheterna inte tar skyddet av minoritetsgruppen på allvar. Även tidigare har morden orsakat massdemonstrationer och strejker – i oktober 2011 stängde flera strejker både affärer och industrier i Quetta.
Det är talande att gärningsmännen aldrig gripits eller åtalats då polis och militär besitter betydande resurser.
Från borgerligt håll hörs röster med krav på att militären ska agera, men att tillskriva den någon vilja att stoppa våldet bygger bara upp illusioner. Den militära säkerhetstjänsten har en historisk koppling till högerextrema grupper. Lashkar-e-Jhangvi har sitt ursprung i grupper som deltagit i kampen mot Indien i Kashmir. Militären ser därför att dessa terrorister kan vara allierade i framtida konflikter och vill därför inte hamna i en direkt konfrontation med dem.
Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv vill varna för alla illusioner om den korrupta polisen och militären i kampen för alla minoriteters rättigheter. Kampen måste riktas åt rätt håll, mot de politiker och regeringar som står bakom förtrycket och som tjänar på att det upprätthålls.
När förföljelsen av hazarer förvärras i Pakistan måste den internationella arbetar- och solidaritetsrörelsen agera och bryta medias tystnad. Trots denna mediatystnad bryter hazarernas egna organisationer emellanåt igenom med egna rapporter.
För två veckor sedan demonstrerade ett hundratal i Göteborg. Protester har samordnats i Malmö och Stockholm och efter dådet i februari genomfördes manifestationer i Australien, Nederländerna och USA och även inne i Pakistan och Afghanistan.
Stefan Berg
Kristofer Lundberg
