Super-Reva på steroider

2014-10-15 14:54:45

foto: Mattias Bernhardsson
Nya protester mot de rasistiska Revakontrollerna behöver organiseras, som här på bilden senast det begav sig.

Liksom Alliansregeringen och Miljöpartiet gjorde under föregående mandatperiod stoltserar nu den nya S- och MP-regeringen över att deras migrationspolitiska överenskommelse kommer att utestänga Sverigedemokraterna från inflytande. Men hur human blir egentligen regeringens flyktingpolitik?

Socialdemokraternas och  Miljöpartiets migrationspolitiska överenskommelse är identisk med den som MP hade med Alliansen. Den befäster rättsosäkerheten och godtyckligheten i asylprövningarna samt att utvisningarna av flyktingar till krig och diktaturer kommer att fortsätta.
Reva – ”rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete” – är en central del av överenskommelsen, vilken innebär en kontinuerlig upptrappning av förföljelsen av papperslösa flyktingar. Ilskan och protesterna mot Reva under våren 2013 tvingade gränspolisen till att tillfälligt backa från ”rasprofileringen” i kollektivtrafiken, det vill säga diskriminerande ID-kontroller på basis av ”utländskt” utseende.
I måndags påbörjades den två veckor långa EU-operationen ”Mos Maiorum”, som har kallats för ett ”Super-Reva” och ett ”Reva på steroider”. Den svenska gränspolisen deltar i projektet, som syftar till att med ett ökat antal ”inre utlänningskontroller” jaga, arrestera och utvisa fler papperslösa flyktingar. Liknande operationer återkommer varje halvår och leds av EU:s ordförandeland tillsammans med EU:s gränsövervakningsmyndighet Frontex.
Svensk polis har tidigare deltagit i liknande aktioner vid ett tiotal tillfällen. Europaparlamentariker som har försökt att begära ut mer information om operationen från Ministerrådet har nekats detta och även polisen och politikerna är noggranna med att inte läcka information av rädslan för nya protester.

Asylkampen har drivit igenom en rad segrar genom åren. Utöver ett stort antal stoppade utvisningar, pressades den förra regeringen till att i sin uppgörelse med Miljöpartiet gå med på att även papperslösa ska få rätten till skolgång och sjukvård ”som inte kan anstå”, vad nu det innebär i praktiken. Problemet är att polisen fortfarande har rätten och möjligheten att begära ut uppgifter från skolor om det finns papperslösa barn samt att polisen känner till vilka vård- och omsorgsenheter som papperslösa besöker.
Att söka vård och att gå i skolan är alltså fortfarande förenat med ett stort risktagande, även om de formella rättigheterna självfallet är steg i rätt riktning. Alliansen har, utan att ändra lagen, stramat åt flyktingpolitiken. Förre Migrationsministern Tobias Billström talade gärna om behovet av att minska ”volymerna”.
Andelen flyktingar som beviljades asyl rasade från 48 procent 2007 till 24 procent år 2008. Andelen som har fått asyl har ökat under 2013-2014. Det beror på att Migrationsverket inte kan avvisa flyktingar som har flytt det blodiga inbördeskrigets Syrien och den brutala diktaturens Eritrea, utan att allvarligt bryta mot Utlänningslagen.
Hälften av den syriska befolkningen har drivits på flykt och en kvarts miljon har dödats under kriget. 2013 uppdaterade Migrationsverket sin landinformation om Eritrea, som ”bedöms ha en av världens mest repressiva regimer”.
Där fastslås att eritreaner som avviker från nationaltjänsten – värnplikt och samhällstjänst på ibland längre än 10 år för alla män under 54 år och kvinnor under 47 år – döms till flera års fängelse, kroppsstraff och tortyr samt att familjemedlemmar riskerar bestraffning. Endast att lämna landet utan tillstånd (nästan ingen inom åldern för tjänsteplikt beviljas utresetillstånd) eller att ansöka om asyl i andra länder betraktas som ”oppositionell verksamhet” och ”landsförräderi” och bestraffas med böter, fängelse och tortyr.
I retoriken försöker politikerna ge sken av att sympatisera med demokratirörelser i andra länder, för att i handling utvisa politiska flyktingar samt sälja vapen till samma brutala regimer som fördöms.

En allvarlig utveckling är att Sverigedemokraternas valframgångar ökar partiets inflytande över asylprövningarna, eftersom partiet får fler politiskt tillsatta nämndemän i Migrationsdomstolarna.
– En person vars liv hänger på om den ska få stanna i landet eller inte vet alltså att där sitter politiskt nominerade nämndemän från ett parti som har som huvudidé att begränsa invandringen, kommenterade Anne Ramberg, generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund, till ETC den 29 september.
Parallellt med åtstramningen av asylrätten införde Alliansregeringen en ny lag för att privatisera prövningen av arbetskraftsinvandringen. Resultatet blev en succé för arbetsgivarna, som har kunnat importera arbetskraft med lägre löner och sämre villkor på tillfälliga uppehållstillstånd, men ett bakslag för kollektivavtalen och alla arbetares rättigheter.
Även om många med rätta känner en viss lättnad över att regeringen Reinfeldt är borta, finns det starka skäl till att dämpa förhoppningarna om den nya S- och MP-regeringen. Det är viktigt att inte glömma den senaste socialdemokratiska regeringens ihärdiga utvisningar av och mytbildning kring de apatiska flyktingbarnen för tio år sedan, som en påminnelse om vad S är kapabla till.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) kämpar för att bygga den antirasistiska rörelsen parallellt med flyktingkampanjer för att stoppa utvisningar. RS kräver ett återinförande av asylrätten, amnesti åt gömda flyktingar, svenska kollektivavtal åt alla och lika sociala och ekonomiska rättigheter oavsett ursprung och nationalitet.
Det är en politisk kamp som med nödvändighet måste avslöja att det är samma politiker som jagar flyktingar och attackerar asylrätten som också skär ner och privatiserar i välfärden samt sänker skatterna för de rikaste och storföretagen. En socialistisk politik är nödvändig för att demokratiskt omfördela samhällets resurser utefter behov. ■