Sverige och Finland – Jackpot för Nato

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Sveriges och Finlands anslutning till Nato är en stor seger för den av USA-imperialismen ledda krigsalliansen. De två staterna tillför stark militärmakt, avancerad teknik och vapenindustri, Natokontroll över Östersjön och en framskjuten position i de kommande striderna om Arktis.
Detta är det starkaste tillskottet till Nato sedan Västtyskland gick med 1955, ett steg som ledde till bildandet av Warszawapakten, militäralliansen som leddes av Sovjetunionen.

Norge och Danmark var grundande medlemmar i Nato 1949, men både Sverige och Finland stod utanför. Sverige hade inte deltagit i andra världskriget, i själva verket huvudsakligen baserat på stora eftergifter och handel med Nazityskland, men av de flesta sågs det som ett resultat av den officiella neutralitetspolitiken med en bas i den starka arbetarrörelsen.
I Finland var de ledande politiska partierna och den härskande klassen rädda för att provocera Moskva, samtidigt som Sovjetunionen också blev landets största handelspartner.
Kapitalistklassen i såväl Natoländerna som i Sverige och Finland gav under de följande 70 åren upp tanken på att länderna skulle ansluta sig till krigsalliansen. Inte ens konservativa USA-stödjande partier som Moderaterna kampanjade för medlemskap. I Sverige fanns det en majoritet mot Natoanslutning hela tiden fram till januari 2022, innan Rysslands invasion av Ukraina.
Men i praktiken var Sverige aldrig neutralt. Svenska politiker hade en viss frihet, till exempel att kraftigt kritisera USA:s krig i Vietnam, men den verkliga ståndpunkten var ”vi vet var vi hör hemma”, inklusive underrättelse- och militärt samarbete.

Samarbetet blev officiellt och närmare i och med stalinismens kollaps. De östeuropeiska staterna gick med i Nato och 1994 blev både Sverige och Finland medlemmar i Natos program ”Partnerskap för fred”. På den svenska regeringens hemsida beskrivs vad det innebar:
”Genom deltagande i Natoledda operationer i Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Afghanistan, Libyen och Irak har den svenska försvarsmakten också anpassat sig till Natos militära standard och utvecklat interoperabilitet. Sverige har deltagit i Natos utbildningar och övningar inom ramen för partnerskapet med Nato. Sverige har också stått värd för Natoledda utbildningar och övningar, och samarbetar med Nato om standardisering och förmågeutveckling.”
År 2016 undertecknade Sverige ett värdlandsavtal med Nato för att ge grönt ljus för gemensamma övningar i Sverige. Opinionsundersökningarna visade dock inget starkt stöd för att Sverige skulle gå med i Nato. År 2021 var 29 procent för och 29 procent emot. Detta ändrades helt av den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina den 24 februari 2022.

Istället för att försvaga Nato gav Putins attack fria händer för Natopropagandan, vars möjligheter förstärktes av vänsterns och arbetarrörelsens politiska svaghet.
Det fanns ingen rörelse mot imperialism och militarism, som förespråkade internationalism i tradition med vänstern inom den svenska arbetarrörelsen: den starka rörelsen mot anslutning till första världskriget, solidaritetsrörelsen för de spanska arbetarna under 1930-talets inbördeskrig, 1950-talsrörelsen som avvisade förslag om en svensk atombomb och den huvudsakliga ungdomsrörelsen mot Vietnamkriget.
År 2003 uppstod ytterligare en stark ungdomsrörelse, ledd av Elevkampanjen och Rättvisepartiet Socialisterna (idag Socialistiskt Alternativ), mot USA:s krig i Irak.
På den socialdemokratiska kongressen i november 2021 förklarade dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist att det aldrig skulle bli någon ansökan om medlemskap i Nato så länge det fanns en socialdemokratisk regering. Mindre än ett halvår senare lämnades ansökan in.
Den massiva propagandan, en chockdoktrin, om ett eventuellt ryskt angrepp på Sverige mötte inte något starkt organiserat motstånd, utan kunde förlita sig på ett allmänt lågt medvetande och förvirring.

Den massiva propagandan, en chockdoktrin, om ett eventuellt ryskt angrepp på Sverige mötte inte något starkt organiserat motstånd, utan kunde förlita sig på ett allmänt lågt medvetande och förvirring.

Stödet för att gå med i Nato ökade från 29 procent till 64 procent, och motståndet mot Nato minskade från 29 procent till 14 procent. Detta påverkade alla krafter i samhället. Det rasistiska Sverigedemokraterna såg möjligheten att vinna verklig makt och ändrade snabbt sin inställning till att vara för Nato. Strax före kriget hade partiledaren Jimmie Åkesson avstått från att svara på en fråga om han föredrog Putin eller Biden.
Även Vänsterpartiet följde med strömmen. I frågan om att Sverige skulle skicka vapen till Ukraina röstade partiets riksdagsledamöter först nej, men inom några dagar revs beslutet upp av partiledningen. Vänsterpartiet har sedan dess stött vartenda av de massiva militära stödpaketen till Ukraina. Partiet står också för den enorma ökningen av militärutgifterna.
Vänsterpartiet har inte släppt sin officiella ståndpunkt om ett nej till Nato, men har inte kampanjat emot det och har i princip accepterat medlemskapet. År 2021, när regeringen besegrades på grund av marknadshyror i en kampanj där Socialistiskt Alternativ spelade en nyckelroll, ökade Vänsterpartiet till 12 procent, nu är det nere på 7-8 procent.

Sverige och Finland lämnade in Natoansökan i maj 2022. Ett år senare blev Finland medlem, men Sverige blockerades i ytterligare ett år av de styrande i Turkiet och Ungern. Under denna period gjorde den svenska regeringen allt för att behaga Erdoğan och Orbán.
All tidigare kritik släpptes. Kurdiska organisationer blev måltavla för nya antiterroristlagar och vapenexport till Turkiet blev åter tillåtet. Ungern erbjöds ytterligare fyra Gripen-stridsflygplan.
Efter ytterligare några eftergifter från USA och EU beviljades Sverige formellt medlemskap i Nato den 7 mars 2024. ■