Sverigedemokraterna: Missnöje och rasism

2007-05-30 11:58:32




De senaste veckorna har sverigedemokraterna fått en oemotsvarad uppmärksamhet i media och av de etablerade partierna. Efter debatterna med Mona Sahlin, samt moderaternas och folkpartiets partisekreterare, direktsändes sverigedemokraternas partikongress i TV 24.

Rasistiska sverigedemokraterna mer än fördubblade röstetalet till 162 000, vilket gav 280 mandat i 130 kommuner och tre landsting. 2002 sa 55 procent av alla väljare att sd var ”allt igenom dåligt”. 2006 var siffran 44 procent. Andelen som sa sig vara ”positiva” till sd ökade från 5 till 8 procent.
I flera europeiska länder – t ex Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Holland, Belgien och Schweiz – har rasistiska partier haft relativt stora valframgångar de senaste 10-15 åren. Bakgrunden är nyliberalismen – privatiseringar; avreglerade marknader; nedskärningar och uppluckrade fackliga rättigheter; gigantiska klassklyftor – och bristen på fackligt motstånd och kämpande arbetarpartier.

Missnöjesröster

Även sverigedemokraternas röster handlar om missnöje. LO har visat att 4,1 procent av de egna medlemmarna röstade på sd.
En annan undersökning visar att den typiske sd-väljaren troligen är en ung LO-ansluten man boende i glesbygd. Hela 14 procent av väljare med ”ett litet förtroende för politiker” var positiva till sd. Av dem som inte ”känner gemenskap och samhörighet med det nuvarande svenska samhället” hade 18 procent sympati för sd.
En undersökning efter valet 2006 visar också att kommuner där sd haft framgångar i genomsnitt har högre sjuktal, höga socialbidragskostnader och hög in- och utflyttning.
Men sd attraherar också en grupp högerväljare och politiker. Sd:s partiledare Jimmie Åkesson, före detta riksdagsledamoten Sten Andersson och kommunpolitikern Michael Zand kommer från moderaterna. Ett annat exempel är att man haft framgångar i en del ”villakommuner”, typ Kävlinge och Lomma eller att hela 10 procent av dem som röstade på moderaterna var positiva till sd.
Det som förenar partiet är den öppna rasismen – något som bekräftades på sd:s riksmöte i mitten på maj. Bara några timmar hade avsatts för att diskutera ”politiska frågor”, i huvudsak ett nytt invandrarpolitiskt program. Konkret vill sverigedemokraterna tvinga den som önskar ta hit make eller sambo från ett icke-nordiskt land att betala en avgift. Vid återföreningar med minderåriga barn, makar och föräldrar måste man visa att försörjningen för dessa är tryggade i fem år. Den som gömmer flyktingar ska dömas till fängelse. Hela invandrarfamiljer ska kunna utvisas om ett av barnen snattar.
I ett försök att splittra, vilket är rasismens roll, ställde partiet på kongressen ”kostnader för massinvandringen” mot fler anställda och bättre standard inom äldreomsorgen.
I övrigt är partiets program ett hopkok av idéer från högerpartierna. Sd vill sänka arbetsgivaravgifter och skatter, privatisera mer av offentlig sektor, försämra LAS, införa så kallade pigjobb, införa vårdnadsbidrag och ha hårdare tag i skolan. Inget av detta diskuterades dock på kongressen. ”Det är svårt för våra ombud att sätta sig in i fler ämnen”, kommenterade partiledningen.
Sd:s rasism har fått draghjälp av de etablerade partierna, både nyliberalismen och muren mot flyktingar ger rasisterna möjligheter. I Sverige har folkpartiet spelat sd i händerna, med krav på språktest samt uttalanden från partiets integrationspolitiska talesman att invandrares brottslighet beror på deras kulturarv. Bush och västvärldens ”krig mot terrorn” tjänar också som en ursäkt för rasismen. Sd kräver bland annat förbud mot moskéer och bärande av burka på allmän plats.

”Nånting annat”

Sd:s högerpopulism består av gammeldags ”folkliga” värderingar som nationen, familjen och ”traditionell moral”. Ord som ”folkhem”, ”trygghet” och ”rättvisa” används flitigt. De flesta väljare röstar dock inte på sd på grund av specifika skrivningar i partiprogrammet, utan snarare på grund av att de uppfattas som ”någonting annat” än de etablerade partierna.
Sverigedemokraterna har inga lösningar på samhällets problem. Det har partiet visat genom sitt agerande i kommunfullmäktige. Sd stöder nästan alltid, vid voteringar i blockpolitiska frågor, högerpartierna. Men mest av allt tiger man still. I Haninge, där Rättvisepartiet Socialisternas fullmäktigeledamöter deltagit i kampen mot måltidsavgifter och skolnedskärningar, har sd:s ledamöter antingen suttit tysta eller röstat med nedskärarpartierna. Så ser det ut i de flesta fullmäktige – sd säger ingenting om mer resurser till vård, skola eller omsorg, men tar ibland upp en motion som handlar om kristna skolavslutningar eller liknande. 2002-2006 lämnade 40 sd-ledamöter (av totalt 50 mandat) sina platser i förtid.
Under halvåret sedan valet 2006 har 55 av ledamöterna hoppat av och i 23 av kommunerna finns inga representanter för sd.

Kamp mot rasism

Att etablissemanget nu släpper in sverigedemokraterna i media är negativt. Trots att partiet ökat sitt medlemsantal är sd – i frånvaro av aktiva medlemmar – beroende av det utrymme man kan få i media.
För socialister handlar kampen mot sverigedemokraterna och rasismen i hög grad om att ta enande kampinitiativ mot statlig rasism och mot det systemskifte som kan ge näring åt rasism och rasistpartier. Sd:s rasism försöker försvåra möjligheten till enad, och därmed kraftfull, kamp för rejäla lönelyft eller sjukvård för alla.
Den globala kapitalismen måste bekämpas genom internationell arbetarkamp. Här spelar kämpande fackföreningar och kollektivavtal en viktig roll. Det behövs nya stora arbetarpartier där arbetare kämpar tillsammans mot den gemensamma fienden – global profithungrig kapitalism.
Patrik Brännberg

Rättvisepartiet Socialisterna står för:

  • Låt inte nazister ta över Stockholms gator – inga fler nazistmarscher
  • Gemensam kamp mot högerpolitik och rasism
  • Avtalsenliga arbetsvillkor för alla – stoppa lönedumpningen
  • Rusta upp förorterna – ökade resurser till bostäder, vård, skola och omsorg
  • Återinför rätten till asyl – amnesti åt gömda och asylsökande flyktingar.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!