Den sydafrikanska statens försök att döma dem som överlevde massakern den 16 augusti misslyckades. En väldig proteststorm fick till sist NPA (Sydafrikas riksåklagare och Åklagarmyndighet) att lägga ned det avskyvärda mordåtalet mot 270 strejkande gruvarbetare.Åtalen och behandlingen av de 270 gruvarbetarna mötte oemotsvarad vrede och ilska, som splittrade det styrande ANC. Även ledningen för Cosatu (Sydafrikas LO), som fram till dess inte vågat ta bladet från munnen om massakern på 34 gruvarbetare, kände sig tvingad att ta avstånd från riksåklagaren.
Men att åtal överhuvudtaget väcktes mot gruvarbetarna visar hur långt högerut ANC-styret har gått under ledning av president Jacob Zuma. Det är för övrigt samma åklagarmyndighet som räddade Zuma undan ett korruptionsåtal 2009.
Bara två veckor innan NPA:s åtal mot gruvarbetarna hade myndigheten avskedat en åklagare som vägrat att lägga ner åtalet mot två ledande, korruptionsmisstänkta ANC-medlemmar i provinsen KwaZulu-Natal, ett styrkefäste för Zuma.
NPA och polisen har i skydd av regeringen kunnat agera som gruvbolagens privata säkerhetsstyrkor.
Det har dessutom avslöjats att massakern var en välförberedd aktion.
Hela tiden kommer nya vittnesmål om att de strejkande gruvarbetarna sköts i ryggen. Under den gångna helgen rapporterade söndagstidningen City Press att 14 döda kroppar hittades 300 meter från den plats polisen hävdar att massakern skedde. Arbetare som tidningen intervjuade berättade hur de när de försökte fly undan polisen besköts från deras bepansrade fordon.
Det var heller inte den vanliga kravallpolisen som sattes in mot gruvarbetarna den 16 augusti, utan en tungt beväpnad militariserad specialstyrka (South African Police Service Tactical Response Team) som använde automatgevär, fordon och taggtråd för att ringa in och döda de strejkande.
I ljuset av ny information blir det allt mer sannolikt att beslutet om att krossa strejken i blod fattades på högsta nivå – av representanter från regeringen, gruvbolag och polisen.
Den 15 augusti hade gruvbolaget (Lomnin) sagt sig vara berett att förhandla med både gruvfacket NUM och utbrytarfacket AMCU. Men på morgonen dagen efter, bara timmar innan massakern, sade Lomnins direktörer till AMCU att det ”blir inga förhandlingar. Nu ligger bollen hos generalerna”.
De strejkande har berättat för Democratic Socialist Movement (DSM, CWI i Sydafrika) att strejken från första stund har letts av en arbetarkommitté som bildades efter att gruvarbetarfacket NUM vägrat att stödja gruvarbetarnas krav.
Enligt NUM:s generalsekreterare Frans Baleni är gruvarbetarnas krav på 12 500 rand (10 000 kronor) i månaden ”orealistiskt”. Själv tjänar han tio gånger mer.
Trots statens och gruvbolagens våldsamma repression och facktopparnas svek går strejken vid Lomnins Marikanagruva in på sin fjärde vecka.
Strejkerna i Rustenburgs platinagruvor har även spridits till guldgruvorna utanför Johannesburg.
Per Olsson
