foto: Elias Lindenn
Pjäsen Modern blandar politisk och folklig humor med kampens erfarenheter från 1917.
– Stava till profikvotens…. fallande… tendens…, manar den bror till huvudpersonen Pelagea Wlassowas son Pavel, som är skollärare och lär icke läs- och skrivkunniga arbetare att just läsa och skriva, och som Pavel har svårt att känna igen efter dennes förvandling ifrån en teknik- och civilisationsfientlig reaktionär som romantiserar analfabetiska fattigbönders tillvaro till en bolsjevik.
Det finns många exempel på den bitska politiska och folkliga humor som bland mycket annat kommer till uttryck i Bertholt Brecht-pjäsen Modern (Die Mutter) som just går för fullt på Teater Tribunalen i Stockholm.
Pjäsen gestaltar förtjänstfullt hur huvudpersonen Pelagea börjar som en opolitisk arbetare. Sonen Pavel är engagerad i den revolutionära rörelse som modern till att börja med är högst skeptiskt inställd till. Dagligen serverar hon en soppa som på grund av låg lön och kronisk fattigdom är näringsmässigt undermålig och otillräcklig för hans hårda dagliga industriarbete.
Scenerna gestaltar etappvis hur modern börjar politiseras och radikaliseras till följd av att hon själv råkar illa ut då hon för att skydda sin son själv tar på sig att dela ut flygblad som uppmanar till strejk. Hon åker dock dit på det och blir illa behandlad i samband med ett polistillslag, utan att ens själv kunna läsa innehållet i flygbladen då hon aldrig fått lära sig att läsa och skriva.
En nyckelscen är när modern av sonen Pavel och hans kamrater kräver att få veta vad som stod skrivet i de där flygbladen och till följd av en argumentation om huruvida en fabriksägare kan göra vad han vill med det han äger eller inte får en grundläggande lektion i att det är skillnad på egendom och egendom.
Personlig egendom som bord och stolar kan ägaren göra vad ägaren vill med, inklusive att slå sönder dem utan att det på det stora hela gör någon skillnad. Privategendom i form av produktionsmedel, maskiner och arbetsplatser, inser hon, är dock värdelöst skrot så länge inga arbetare arbetar med dem för att producera varor som sedan ägaren säljer med vinst.
Vitsen med en strejk är att tvinga arbetsköparen att backa inför faktum; han kan INTE göra vad han vill med sin egendom om arbetarna kollektivt strejkar och vägrar att gå med på till exempel lönesänkningar och försämrade arbetsvillkor.
I konceptet med pjäsen ingår också distanseringstaktiken: Mellan scenerna (som kan vara nog så känslostarka och -intensiva) förklarar skådespelarna vad som händer och varför, för att förmå publiken att distansera sig ifrån sina känslomässiga reaktioner och få en ökad intellektuell förståelse för de processer och orsakerna till dem som gestaltas på scenen. Det är också enligt min mening ett effektivt sätt att knyta ihop de enskilda scenerna till ett begripligt händelseförlopp.
Pelagea inser att för att kunna förstå det som händer i världen bättre och kunna ingripa i skeendet behöver hon och andra som inte kan det lära sig läsa och skriva. Det är här hennes son näst intill tvingar sin reaktionäre bror, som är lärare, att lära ut konsten att läsa och skriva, vilket så småningom också innebär broderns politiska omvandling.
En annan vändpunkt är när modern till följd av den brutala verkligheten tvingas inse att polisens roll är att slå vakt om den bestående ordningen med alla till buds stående medel, vilket konkret innebär att en helt fredlig arbetardemonstration som uppmanar andra arbetande att stödja strejkande arbetares krav slås ned med väpnat våld av just polisen.
Efter den betan är Pelagea betydligt mer illusionslös i sin syn på det här med användningen av våld i samband med klasskamp: Hon svarar vid ett tillfälle ja på frågan om man får kasta sten på strejkbrytare, vilket leder till att en kock på ett gods som är beordrad att laga mat till och utfordra just strejkbrytare vägrar att göra just det. Till på köpet skrämmer kocken slag på godsägaren med ett tydligt underförstått hot om våld om uppdragsgivaren vägrar att gilla det nya läget.
I pjäsens slutscen är Pelagea en av de vanliga arbetare som har blivit bolsjevik och som är med i spetsen för den februarirevolution som störtade den ryska tsarismen och inledde den åtta månader långa revolutionära process som ledde till Oktoberrevolution 1917.
Det var första (och hittills enda) gången i den hittillsvarande historien som arbetare stödda av bönder under en politiskt medveten massförankrad ledning upprättade embryot till en genuin demokratiskt socialistisk arbetarstat på en sjättedel av jordens landyta, mot som det senare skulle visa sig enorma odds och väldiga svårigheter, men också initialt med välgrundandade förhoppningar om att utgöra inledningen till en socialistisk världsrevolution.
Ett slående drag i sättet pjäsen är uppsatt på är att Teater Tribunalen förmår använda små och kreativa medel för att få fram kluriga scenlösningar, lite utefter principen ”Nöden är uppfinningarnas moder”.
Jag rekommenderar som recensent varmt de Offensivläsare som inte redan har sett Modern till att göra det, om ni har möjlighet. ■
Erbjudande till Offensivs läsare
Du som offensivläsare kan köpa din biljett till Teater Tribunalens uppsättning av Modern för 200 kr istället för ordinariepris 300 kr. Bokas på www.kulturbiljett.se Välj kategori 300 kr. Klicka på reservera mina platser. Uppge kod: Modern2017
Spelasdatum november: 2, 3, 4, 6, 9, 10, 11 kl. 19.00.
Söndagar: 5, 12 kl. 16.00.
