Terrorbomberna i Moskvas tunnelbana den 29 mars krävde 40 människor liv och fler än 70 skadades svårt. Det fruktansvärda dådet har följts av andra terrorattacker i Ryssland och Kaukasus.Den auktoritära ryska regimen har inte varit sen att utnyttja människors oro för sina syften. Den upptrappning av kriget mot terrorismen som premiärminister Vlaimir Putin och president Dmitrij Medvedev aviserat ackompanjeras av skärpt repression på hemmaplan och av ökat nationellt förtryck.
Den tjetjeniske separatisten Duko Umarov har sagt att han beordrade bombdåden i Moskvas tunnelbana, men vem som än stod bakom attacken har den spelat de ryska myndigheterna i händerna. Den styrande eliten har alltid, så fort den har känt marken skaka under sina fötter, kunnat hitta någon fiende som den kan använda för att dra bort folks uppmärksamhet ifrån deras vardagliga problem. President Medvedev och premiärminister Putin har båda mellan sammanbitna tänder morrande lovat att ”förinta terroristerna”.
De ”lojala” oppositionspartierna i Kreml har hakat på drevet. Det så kallade kommunistpartiets ledare Gennadij Zjuganov kräver att dödsstraffsmoratoriet hävs – även om det återstår någon förklaring på hur hotet om avrättningar ska kunna avskräcka självmordsbombare ifrån att detonera bomber.
Det står klart att den styrande eliten kommer att trappa upp sin kampanj för att klumpa ihop de reaktio- nära terroristerna med genuin politisk opposition. Så var fallet även tidigare. Den officiella kampanjen mot ”extremism” kom att riktas mot vänstern och fackliga aktivister och utnyttjades till att begränsa de demokratiska rättigheterna.
Efter skolmassakern i Beslan (i september 2004) avskaffades valen av regionala guvernörer. Efter en bombattack mot ”Nevskii Express” (Moskva-S:t Petersburgtåget) förra hösten klubbades tillägg till extremismlagarna igenom, som gjorde det till en ”extremistisk handling” att försöka blockera järnvägs- eller vägtrafik, en höggradigt effektiv protestform som traditionellt används av arbetare i Ryssland.
Extremhögern har naturligtvis utnyttjat tunnelbanedådet till att trappa upp sin reaktionära propaganda och terror mot invandrare. Det har redan kommit åtskilliga rapporter om att människor ifrån Kaukasus har angripits på tunnelbanan och att unga kvinnor som bär huvuddukar misshandlats. Precis som efter tidigare terroristattacker eller början på kriget mot Georgien, kommer det utan tvekan att bli en ökning av antalet brutala attacker och mord genomförda av nynazister mot icke-ryssar.
Hårdare pass- och visumregler är att vänta, men det ropas också på användandet av israeliska kunskaper i hur man ska bygga en ”mur” som skiljer av de nordkaukasiska republikerna ifrån Ryssland.
Detta är delvis den naturliga följden av de mått och steg som redan har vidtagits av regeringen efter Nevskii Express-attacken.
Under förevändning av genomförandet av en ”administrativ reform” delades den södra federala regionen i två delar. (Ryssland är indelat i sju federala regioner, var och en styrd av en tillsatt ”guvenörsgeneral”.)
De muslimska områdena i den forna södra federala regionen (republikerna Tjetjenien, Dagestan, Ingusjetien, Kabardin-Balkar och Kara- tjevo-Kerkesija) har tillsammans med den ryska Stavropolregionen slagits samman till den nya Norra Kaukasus-regionen.
I det konfliktfyllda norra Kaukasus råder en katatsrofal ekonomisk och social situation.
En majoritet av norra Kaukasus befolkning har svårigheter med att skrapa ihop de två dollar om dagen som utgör FN:s fattigdomsgräns. I slutet av förra året låg regionens arbetslöshet på 20 procent, och på 56 procent i Ingusjetien.
Om det under den föregående perioden av ekonomisk tillväxt fanns vissa stabilitetstecken, särskilt med tanke på att det federala centrumet sköt till pengar för återuppbyggnad av det krigshärjade Tjetjenien, slår nu krisen återigen hårdare än någonsin.
De militära och polisiära aktiviteterna i norra Kaukasus har trappats upp avsevärt under de senaste månaderna. De permanenta ”utresningarna” (läs: polistillslagen för att sopa bort de föregivna ”terroristerna”), militäroperationerna, explosionerna samt lönnmorden och attentaten är mot bakgrunden av extrem fattigdom, arbetslöshet, ihållande korruption och förtryck så utbredda att det är svårt att inte beskriva regionen som en ”krigszon”.
Kremls försök att dämpa de nationella konflikterna förstärker endast spänningarna. Tjetjenienkrigens avslutning och upprättandet av president Ramzan Kadyrevs krigsherre- styre har endast lyckats sprida återstoden av konflikten till grannrepublikerna.
De politiska islamisterna hittar massor av villiga rekryter bland de som har mist familjemedlemmar under konflikten och lever i förfärande fattigdom.
Det är ur detta extremt marginaliserade skikt som de så kallade ”svarta änkorna” rekryteras.
Kapitalismen bär ansvaret för dagens massfattigdom, desperation, förödmjukelser och känslan av att det inte finns någon utväg.
Det enda sättet att få slut på terrorattackerna mot oskyldiga civila är i slutändan genom de arbetande och fattiga människornas solidaritet, genom en internationell kamp mot fattigdom och avsaknaden av grundläg- gande demokratiska och andra rättigheter, med skapandet av jobb med löner som går att leva på och genom byggandet av anständiga bostäder, skolor och sjukhus.
Om vi verkligen vill få slut på den onda cirkeln av förtryck och terror räcker det inte med att byta ut några få byråkrater eller ens regeringen i sin helhet eller att reformera polisväsendets struktur, vilket är vad många, inklusive många inom vänstern, före- slår.
Det finns inga byråkrater eller ministrar som kan garantera vår säkerhet så länge som problemens sociala och ekonomiska orsaker inte har eliminerats, alltså så länge som pamparna och deras statsapparat exploaterar arbetande människor och använder statligt våld för att främja sina klassintressen.
Det mest effektiva sättet att få slut på alla terrorattacker är genom kamp för avskaffandet av det system som föder våld och terror, att ersätta den gangsterparasitära kapitalismen med socialism – en demokratiskt styrd och planerad ekonomi, baserad på offentligt ägande.
Detta skulle i sin tur göra det möjligt för nationaliteter som vill åtnjuta verkligt självbestämmande att få göra det och få ett slut på den korruption, arbetslöshet, fattigdom och det auktoritära styre som göder våld och terror.
Igor Jasin och Rob Jones
CWI i Ryssland
