Transportplaneringen fast i sotiga hjulspår

av Ammar Khorshed // Artikel i Offensiv

Samhället måste omedelbart ställas om för att undvika en klimatkatastrof och transportsektorn är långt ifrån ett undantag. Samtidigt är transporter grundläggande för männi­skors möjligheter, men är ojämlikt fördelade. I en nypublicerade antologi förklarar forskare varför den statliga transportplaneringen har fastnat i gamla hjulspår, som står i vägen för radikala åtgärder för en rättvis klimat­omställning.

Utsläppen från transport­sektorn minskar alldeles för långsamt för att nå mil­jömålen. Ändå fortsätter statens planering av framtidens transport­infrastruktur ungefär som tidigare. Transportforskarna i antologin På väg mot hållbar omställning lyfter fram politisk otydlighet och ängslighet som en viktig faktor bakom passiviteten:
”[A]vsaknaden av tydlighet kring vad som ska prioriteras kan ses som ett uttryck för en svag politisk vilja”, uppgav en intervjuperson på Trafikverket.
Den rådande nationella transportplaneringen är avpolitiserande och osynliggör strategiskt viktiga alternativ, som kan leda mot en annorlunda framtid. Redaktörerna sammanfattar problematiken med att ”Perspektiv och förhållnings­sätt som understryker behovet av en mer genomgripande föränd­ring, och som riktar större fokus mot rättvisa och fördelning, marginaliseras”.

Myndigheternas prognosstyrda planering ”tar bristande hänsyn till transportpolitiska mål rörande klimat, miljö och sociala perspektiv”, skriver redaktörerna i inlednings­kapitlet.
Istället är det historiska trender, framskrivningar av efterfrågan på (bil)resor, samhällseko­nomisk lön­samhet och en dåligt grundad teknikoptimism som dominerar beslutsunderlagen.
Trafikverket är den myndighet som genomför den statliga transportplaneringen, bland annat genom att ta fram förslag till nationell transportplan för vilka investering­ar som ska göras de kommande åren.
Hos myndigheten tycks en dominerande inställning vara att ansvaret för klimatomställningen ligger någon annanstans än i den egna organisationen och att investering­ar i den statliga infrastrukturen bara ger en marginell effekt.
Där­med kan myndighetens tjänste­personer ”fortsätta att planera som de alltid har gjort”, skriver några av forskarna som har intervjuat anställda på Trafikverket.

Ett konkret exempel som lyfts fram är rapporten om klimatscenarier, som uteslöts ur Trafikverkets inriktningsunderlag till regeringen. Rapporten skapade osäkerheter kring den inslagna vägen och riskerade att äventyra status quo.
Forskarna Linnea Eriksson och Karolina Isaksson hävdar att Trafik­verket uteslöt rapporten efter informell dialog med Näringsdeparte­mentet.
Eftersom mötena inte dokumenterades av Trafikverket går det inte att få demokratisk insyn i vilka överväganden som låg bakom myndig­hetens beslutet.
I ett av bidragen kritiserar tre forskare bristen på demokratiskt deltagande i transportplaneringen. De ger flera förslag som kan demokratisera planeringen, genom att det etableras ett nationellt medborgarting som ska ta fram förslag till åtgärder för klimatomställning, lokala medborgarråd i kommuner samt resenärs- och medborgar­paneler som bidrar till specifika teman i transportplaneringen.

Transportsektorn är en av de viktigaste sektorerna för att det ska bli möjligt att ställa om till ett hållbart samhälle. Den nationella planering­en är ett viktigt verktyg som har potentialen att rikta investeringar mot de satsningar som behövs.
Rättvisepartiet Socialisterna menar att det krävs en politisk styrning som på allvar prioriterar en rättvis klimatomställning, genom att ge tydligare direktiv och utökade ekonomiska ramar till Trafikverket. Den nationella planeringen behö­ver också samköras bättre med den regionala och lokala, för att ge verk­lig effekt.
Det behövs storskaliga helhetssatsningar på gröna transporter. Främst är det behov för att uppgradera och prioritera kollektivtrafiken och cykelresandet, stoppa motorvägsbyggen, att det ställs krav på arbetsgivare och byggherrar att reducera antalet parkeringsplatser i städerna samt att det etableras kommunala mobilitetskampanjer som bidrar till människors möjligheter att resa hållbart i vardagen.