I sommar har den internationella ekonomiska krisen på allvar nått Sverige. Ekonomin växte bara med 0,15 procent första kvartalet i år, för att helt stagnera med nolltillväxt andra kvartalet. Det kan jämföras med regeringens prognos för ett år: +3,2 procent under 2008.”Finansminister Anders Borg är inte ensam om att ha missbedömt läget grovt. Han har sällskap av de flesta ekonomiska bedömare, inklusive de bankchefer som förvånat konstaterar att även de drabbats av kreditförluster”, konstaterade Dagens Nyheter i en ledare den 8 augusti.
Under de senaste 10 åren har bara två kvartal varit ekonomiskt svagare än andra kvartalet i år. Men den här gången är nedgången bara i början. ”Mycket pekar på att vi är på väg in i en regelrätt lågkonjunktur, säger Mats Dillén, generaldirektör på Konjunkturinstitutet” (Sydsvenska Dagbladet 15 augusti).
Riktningen är tydlig:
• Under första halvåret ökade varslen om avsked med 62 procent jämfört med 2007, till 24 044 personer. Ericsson och bilindustrier med Volvo i spetsen har lagt stora varsel.
• I juni var 27 000 fler arbetslösa än ett år tidigare.
• Inflationen i juli var 4,4 procent, långt över alla löneavtal.
Nedgången i världsekonomin har under sommaren slagit igenom i Europa – hårdare och snabbare än till och med i USA.
Den tyska ekonomin – EU:s största – hade till och med minussiffror under andra kvartalet, -0,5 procent. Storföretagen förbereder sig för nedgången genom att sparka folk samt minska produktion och investeringar, samtidigt som konsumenterna har svårare att fortsätta handla när huspriserna sjunker och lånevillkoren försämras.
I USA har centralbanken, Fed, och regeringen lanserat en rad stimulansåtgärder – sänkt ränta, extrapengar till hushållen, räddat banker. Det har dämpat nedgången något, även om det i första hand räddat bankirer och i längden inte kan stoppa nedgången.
I eurozonen har centralbanken ECB med hänvisning till inflationen istället höjt räntorna och manat till strama budgetar.
Det är också i linje med vad den svenska högerregeringen och riksbanken gjort.
Sällan har skyddsnätet för arbetslösa, pensionärer och lågavlönade varit sämre inför en lågkonjunktur.
Men det finns resurser. Både regeringen och konjunkturinstitutet säger att det finns ”utrymme för reformer” på 25-30 miljarder kronor. Statens överskott enbart för juli var 51,5 miljarder kronor.
Fackföreningsrörelsen måste ta initiativ till kamp mot att krisens bördor läggs på arbetarfamiljerna.
Rättvisepartiet Socialisterna står för att en sådan kampanj ska kämpa för:
• Inflationsskyddade löner. Höjning av lägstalöner och pensioner.
• Omvandla tillfälliga jobb till fasta jobb.
• Facklig vetorätt mot nedläggningar och avsked.
• Upprustning av utbildning, vård och offentlig service – låt storföretagens vinster betala.
• Stoppa privatiseringar och spekulation med kollektivtrafik, skolor, pensioner, energi, vård och omsorg.
Per-Åke Westerlund
